Oväsentligheter
Till er som också gillar att läsa om oväsentligheter:
Igår morse när jag hoppade på t-banan i Sundbybergs centrum och skulle åka till jobbet så hamnade jag mitt emot samma man för andra dagen på raken. Hur stor är chansen liksom? I Stockholm av alla ställen. Jag har nog aldrig stört mig så mycket på någon jag har åkt t-bana med förut. Han gav uttrycket "rulla tummarna" ett ansikte. Bokstavligt talat. Sen satt han där med benen brett isär och stampade med fötterna i golvet. Samtidigt som han rullade sina tummar och satt och tittade upp i taket. Det var fötterna och stampandet som var värst. Fy fan säger jag bara. Fy fan. Stampandet var helt i otakt med musiken i min röda Ipod. Gud nåde den som stör den takten på morgonen.
Tattoo's
Den för ett år sedan. När allt inte var så bra.
Den från i går. När allt är ganska bra.
Ben & Jerrys, gravida finnar och gaddning
Jag är så sjukt sugen på glass så det finns inte. Och då snackar vi inte om vilken glass som helst. Nää, vi snackar om Ben & Jerrys-glass. Åh, jag kan riktigt kännas hur det skulle vara att ta den där krämiga och fluffiga glassen i munnen och låta tungan leka med den lagom länge innan entrén till magsäcken. Jag vill ha. Fast det är inte fredag. Det är torsdag och jag har bestämt mig för att det inte ska bli några utsvävningar i veckorna. Men på fredagar, då får man.
I morse vaknade jag upp med en sprängfylld gul och äcklig satans finne snett ovanför överläppen. Den såg helt sprickfärdig ut och jag kan garantera er att jag hade kunnat svära på att den hade en babyfinne i sig. Alltså, finnen såg ut som en gravidmage och hade den haft en navel hade den varit sådär skönt uttänjd som navlar på gravida människor kan vara. Jag ryser när man tänker tillbaka på den traumatiska upplevelsen framför badrumsspegeln denna torsdagsmorgon. Ack och ve. Efter några sekunders tvekan fick den sig en omgång. Det sa "splatsch" och ut kom det. Innehållet från finnen. Smärtan var obeskrivlig. Jag fick till och med tårar i ögonen. Men det var det värt. För nu är den varken gul eller ser gravid ut längre. Nu är den röd, platt och skrynklig. Sexigt.
Ikväll ska det gaddas också. Jag ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning. Förra gången jag gjorde det var det bara med skräck. Efteråt gick jag ifrån tatueringsstudion med ångest. Jag var helt panikslagen över vad jag hade gjort. Jag ångrade mig som tusan. Fast detta gick över efter ett par timmar och nu är den liksom bara där. Jag ser den liksom inte. Den betyder mer än jag kan förklara. Känslorna jag kände då, hur mitt liv var och ja, ni kanske fattar. Den kommer för alltid att få mig minnas. I alla fall, dagen efter när jag vaknade så fick jag hjärtat i halsgropen när jag kikade ner på det nygjorda konstverket på ankeln. Det var plast på då. De sätter på plast över precis efter och den skulle jag ta bort på morgonen efter när jag vaknade. Under plasten var det en enda smet av svart bläck och man såg inte ens tatueringen. Jag blev panikslagen och tänkte att den hade försvunnit. Jaa, så naiv var jag.
När samma sak har hänt i morgon bitti kommer jag inte att uppleva samma panik eller förtvivlan som jag gjorde då. För nu vet jag bättre. Vad är det man säger? Man lär sig så länge man lever.
Här har vi koll på saker och ting som vanligt
Jag är så fruktansvärt disträ ibland. Och glömsk. Jag har inte koll på någonting. Jag har sumpat något jävligt viktigt. Helvete. Det här är INTE bra. Jag blir så förbannad på mig själv. Jag har ju knappast några ursäkter. Förutom att jag måste vara den mest glömska personen som vandrar på denna jord. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet heller. Det här är något som kan vara avgörande framöver.
Fan. Fan. Fan.
Rätt och fel
Det finns många olika sätt att se på saker och ting har jag märkt. Detta är inte ens ett konstaterande. Det är ren fakta. Och det är ju bra att det är så. Typ. I mångt och mycket finns det heller inga rätt och fel. Håller ni med mig så här långt eller vill ni komma med mothugg?
Jag vill diskutera människor rent generellt. Vi gör olika val här i livet. Alla kan nämligen inte göra samma saker. Vi skulle inte få samhället att fungera om det var så. Det är något eller någon som har bestämt att vi människor ska fungera på det här viset. Frågan är bara om vi har rätten att döma varandra efter de val vi gör? Även om vi inte alltid säger det högt så gör vi det. Vi dömer, tycker och tänker. I det tysta. Det är därför inte så jäkla lätt att öppna upp sig för alla och en var. Vi anförtror oss i hopp om att få förståelse men även för att få något mer tillbaka. Det handlar inte om tjänster och gentjänster. Det handlar om att det ger oss något på det mentala planet och att kanske få någon slags känsla av samhörighet med någon annan. Någon som tänker och känner likadant. Någon som vill ha ut samma sak av livet som dig. Någon som kan följa dig på vägen mot ditt mål och som faktiskt vill vara där både FÖR och MED dig. Någon som aldrig känner sig tvingad att lyfta luren och ringa bara att man måste höras med jämna intervaller bara för att det finns någon dum regel om att det ska vara så. Antingen så hörs vi av för att vi verkligen vill det eller så gör vi det inte. Det är liksom inget att hänga läpp för eller något som ni måste ursäkta er för. Det är bara så det är och jag köper det.
Och eftersom ni nu gillar det här med att vara anonyma. Jag får väl öppna upp mig för er ändå då. Ni har rätt, jag vill inte att mina eventuella barn ska växa upp i Stockholm. Men jag lever här just nu och nuet är väl rätt överkomligt för tillfället. Men detta betyder inte att jag tänker nöja mig. Jag har planer på att agera ut den här otillräckliga känslan inom kort. Men sen är det ju så att har man jobb och boende så kan man inte bara ta sitt pick och pack och dra i tid och otid. Sånt här kräver planering. Innan ett beslut är fattat kan man känna ren panik och förvirring. Man vill inte bli "fast" i något som inte känns tillräckligt och man kanske inte vet vad som skulle vara tillräckligt heller. Men när man väl har hittat "det där" och fattat beslutet känns det rätt okej här och nu ändå. För man vet att det som är just nu inte ska vara för evigt. Hänger ni med?
För att återgå till det här med att hänga med någon, umgås med någon, spendera sin tid med någon eller ge av sig själv i sällskap med någon måste man känna sig bekväm. Och det gör jag inte här. Det är överkomligt men inte tillräckligt. Det kanske till och med skulle kunna beskrivas som lagom bra. Men jag är inte typen som nöjer mig med lagom. Lagom är inte bäst. Det ska vara allt eller inget. Kalla mig dum i huvét då men jag varken kan,vill eller tänker inte nöja med mig något som inte har allt. Det är inte min grej helt enkelt. Men hear this. Jag gillar ironi. Jag är ironisk mellan varven. Men snälla, lär er även när jag INTE är ironisk också.
Jaha...
Jag har liksom ingen inspiration idag. Den är puts väck. Jag har mina onda aningar om vad det kan bero på dock.
Jag vill ändå passa på med lite skryt för förra veckan var jag duktig. Detta har resulterat i att jag känner mig ganska fräsch. Eller förlåt, KÄNDE mig ganska fräsch fram tills för nån timme sen. Jag trodde nämligen att jag hade blivit besparad denna månads helvetiska magsmärtor. Men icke. Det kom bara två dagar senare än vanligt. Fy fan. Fy fan. Fy fan.
Förra veckans fysiska aktiviteter:
Måndag - sprang hem från jobbet
Tisdag - sprang hem från jobbet
Onsdag - Gick hem från jobbet (läs: powerwalk)
Torsdag - Sprang hem från jobbet
Fredag - Vila
Lördag - Red herr B i skogen en timme och sprang sedan en runda på 35 minuter hemma i Vingåker
Söndag - Red herr B ett pass på ett snötäckt fält. Han var busig och bångstyrig men jag älskar honom ändå. Han är såsötså med sin tilltufsade pannlugg och sina klara, pigga hästögon.
Jag inleder veckan med att vila. Jag tycker att jag förtjänar det.
Skillnaden
Stockholm, Birger Jarlsgatan
Vingåker, ett snötäckt fält mitt ute i ingenstans.
Tankar om rödvin
När man är vuxen ska man kunna avnjuta ett eller två glas rödvin utan att grimasera illa efter varje klunk man tar. Man ska sitta där med sitt glas och kunna njuta av det. På ett vuxet sätt. Man ska inte hinka i sig denna dryck med siktet inställt på att bli så full som möjligt. Det gjorde man när man var fjorton. Då tyckte man att rödvin smakade rävpiss och drack det bara för att.
Det är något poetiskt och lustfyllt med rödvin. Man blir avslappnad bara av att hålla i glaset och titta på den röda, tunga drycken. Jag älskade den känslan för lite mer än ett år sedan. Sen gjorde jag något mycket dumt. Jag drack för mycket en kväll och grimaserna återvände efter detta. Varje gång mina läppar och mina smaklökar kom i kontakt med rödvin efter denna händelse så fick jag kväljningar och ville sparka mig själv där bak för att jag hade förstört känslan. Jagat i väg den som ett skrämt rådjur.
Men vänner. Jag vill att ni ska vara de första som får veta detta. Känslan är tillbaka. Jag njuter av den. Och dricker rödvin igen. På det sättet som man gör när man är vuxen nog att förstå tjusningen av det.
Ska vi ta en rödvinskväll snart? Snäääälllaaaaa. Två vinglas, en flaska, en soffa och kvällen är vår.
Min dag i ord
När jag klev upp imorse slog jag först på en Kent-skiva. Sen borstade jag tänderna och klädde på mig. Efter det tog jag mina väskor och gick mot Sundbybergs tunnelbana. Jag ska nämligen till Vingåker ikväll efter jobbet. Missade t-banan preciiiis. Jag hatar sådant. Det är frustrerande att komma ner för rulltrappan och se tåget åka i väg. Jag hoppade av som vanligt vid Fridhemsplan för byte till gröna linjen mot Rådmansgatan. Jag lyssnade på musik som vanligt. Det är trevligt med musik. Speciellt när man åker t-bana. Fick sällskap av en kollega i koncernen från t-banan till jobbet. Det tar ungefär mellan 5-7 minuter att gå från Rådmansgatan till mitt jobb på Birger Jarlsgatan. När jag kom till jobbet hängde jag av mig jackan, satte mig vid datorn och kollade mailen. Det var faktiskt inte så farligt mycket idag. Efter det var det dags för frukost. Jag har ett paket flingor i mitt skåp här. Frebaccos havreringar. Mina kollegor tycker att de ser ut precis som Frolics hundmat. Fräscht va? Men de är goda och nyttiga. När frukosten är avklarad måste man göra nytta på Promedia. Så är det att vara vuxen med ett nio-till-fem-jobb. Men det är fredag idag och fredag är den bästa dagen på hela veckan.
När jag jobbar så skickar jag och tar emot en helvetes massa mail. Min kollega visade mig en häftig grej. Att man kan se hur många mail totalt man har fått och skickat under det senaste året. Håll i er nu. Jag har 13 626 mail i mitt mailarkiv. Jag har jobbat på Promedia i ett år och snart fem månader. Jag snittar på ganska många mail om dagen som ni kanske redan har förstått. Matnyttig info som man brukar säga.
Jag är lite orolig också. Mina svarta slimmade jeans håller på att ge sig i grenen. Det här gör mig ledsen för jag har aldrig haft ett par jeans som jag har älskat så mycket som jag älskar de här. Jag får nog be mamma lappa lite.
Till lunch åt jag grönsakswooken som jag slängde ihop lite snabbt i måndagskväll. Till detta åt jag jasminris. Jag har kommit på tjusningen med boil-in-bag-ris. Det är fruktansvärt smidigt och enkelt. På med lite soja och chilisås från Vietnam och det blir klockrent. Jag drack även mjölk. Jag brukar lyxa till det med ett glas mjölk på fredagar. Jag tycker det blir godare så. Efter att jag hade ätit tog jag en promenad i solen. Det har varit jättefint väder idag. Jag gick bort till Coop borta vid Rådmansgatan och köpte lite mellanmål till eftermiddagen.
Oj, jag glömde ju berätta att jag har ätit en apelsin, en kiwi och en banan i dag också. DN kom nämligen på besök strax efter lunch med vääärldens största fruktkorg.
Jag har haft lite struligt i dag också med en kund som ville annonsera i Islands och Danmarks läkartidningar. Jag är inte så duktig på varken danska eller isländska så det har varit lite klurigt det här med att få fram priser. Att läsa mail som kommer från Island är inte toklätt ska ni veta. Island har ett knivigt språk. Norska och danska kan man gissa sig fram på de ord man inte riktigt förstår men isländska? Nää. Det är en hård nöt att knäcka. Men jag fick ordning på det till slut i alla fall.
Vi använder ett mailprogram som heter Lotus Notes. Inte Microsoft Outlook som de flesta normala företag använder. Jag jobbar i en stor koncern och i den här koncernen så finns visst IBM med på ett hörn. Ni vet vad IBM är va? Det är den där stora datajätten som tror att de är något. Det är IBM som har skapat detta mailprogram som vi på Promedia använder. Men Lotus Notes suger. Jag hatar det. Jag vill ha Microsoft Outlook för bövelen.
Den här arbetsdagen är snart slut. Den har varit väldigt lugn får jag lov att erkänna. Nog för att det är fredag men det kan lätt bli lite segt framåt fredagseftermiddagen här på Promedia. Det dräller inte jobb precis. Fast det kanske å andra sidan är ganska skönt eftersom den här veckan har varit lite stressig. Det känns som att jag har haft kontroll på saker och ting men lite magakatarr-känningar och konstiga drömmar nattetid kanske skvallrar om något annat.
Jag ska ta mina väskor och promenera upp (eller ner) till T-centralen och hoppa på tåget mot Vingåker. Hem till mamma och pappa. Hem till en lördag-söndag på landsbygden. Ikväll ska jag äta mammas mat och i morgon ska jag sova länge.
Det här måste ju ha varit det mest intressanta ni har läst på länge. Det finns inte ett spår av ironi i det jag just har skrivit. För själv älskar jag när folk redovisar in i minsta detalj hur deras dagar har sett ut. Nää, ingen som helst ironi här inte.
Öppna upp er mina vänner. Gör det bara.
[email protected]
Jag väntar tålmodigt.
För övrigt har jag suttit i soffan i ett par timmar nu med ett helvetes chokladsug. Jag är så sugen så ni kan inte ens föreställa er. Tur att jag är för trött för att släpa min slappa häck ner till Coop. Dessutom är det för kallt för att ge sig ut. Det får bli en varm dusch och tidigt i säng denna afton i stället. Jag behöver det känner jag. Håll tummarna för att mardrömmarna håller sig väck i natt....
Ge mig en chans att drömma om ibland...
Jag har drömt fruktansvärda mardrömmar i natt. Fy fan. Jag hatar den där känslan man har hela dagen efter. Olustigt har det känts hela dagen och det går inte att skaka av sig den heller. Jag vaknade imorse alldeles svettig och jäklig med bankande hjärta och det tog faktiskt ett tag innan jag hade samlat mig så pass mycket att jag insåg att det inte var på riktigt. I dagsljus inser jag hur löjligt det faktiskt var men känslan vill inte riktigt försvinna ändå. Det kändes sjukt verkligt, Alltså riktigt jävla verkligt.
Jag stör mig verkligen på det faktum att jag kommer att ha sjukt mycket räkningar den kommande månaden. Det gnager lite i mig att jag inte kommer att kunna spara pengar den kommande lönen men det får väl gå ändå. Jag får sitta och förbanna mig själv och min shopping. Pengar är ett störande moment för den vardagliga harmonin. Det är ju knappast så att jag måste vända och vrida på varje krona. Så är det absolut inte. Men man märker att man har blivit lite snål när man blir irriterad över att man inte kan spara samma summa pengar som jag vanligtvis brukar kunna göra. Jag vill spy på CSN, Unionens arbetslöshetskassa, Radiotjänst (nedra tv-avgift), hästförsäkringen hos Agria, kreditfaktura för Mastercard (från Vietnamresan), gamla elfakturor från Fortum och det finns säkert fler som jag har glömt. Som sagt, jag får det att låta värre än det är. Jag kommer att kunna äta oxfilé den kommande månaden om jag vill. Men det vill jag inte. För jag ska plåga mig själv med nudlar och snabbmakaroner. Bara för att jag gillar allt som är plågsamt.
Vilket påminner mig om att vi kan börja räkna ner på riktigt nu. En vecka kvar till gaddning. En vecka, en timme och sju minuter kvar till dess att nålen ska attackera min hud. Få den att blöda och pränta in något att minnas för resten av livet. Det är så att man kan längta
Fundera inte mera
Alla tankar blir så röriga
Kom till mig med bekymmer
Dröm en dröm som inte tanken förstår
Fundera inte mera min vän
Du vet ju ändå vad du kan
Låt tankarna fly och tiden stå still
Blunda, känn och gör vad du vill
Låt inga röriga tankar förstöra
Blunda och känn min vän för jag vet
Att tanken är en dröm, en känsla av verklighet
Glöm allt du läst, glöm allt du hört
Kunskap har makt som kvävt och förstört
Kom till mig med bekymmer min vän
Jag vill så gärna ge dig tillit och tro
Blunda och lyssna till hjärtat ditt
Där finns din kunskap och din bro
Glöm allt du hört för det enda av värde
Är det som når in i hjärtat och berör
De ord som når ända in och verkligen berör
Lite missnöjd
Vi lämnar ämnet därhän ett tag då. Över till något roligare. När jag klev utanför dörren från jobbet vid 17-rycket var det mycket ljusare än vad det har varit på länge. Jag satt och tänkte på det större delen av eftermiddagen när solen lyste rätt i ögonen på mig och när klockan närmade sig gå hem-tid såg man verkligen skillnad. Det går mot vår nu vänner. Ljusare tider som man brukar säga. Det är jag glad för. Det lade sig en varm känsla i magtrakten på en gång.
Jag har fått en ny liten favorit också. Kalles randiga får se upp. Gainomax Energy Bar. Sports Nutrition Yoghurt/Müsli Bar. Finns i smakerna vanilj, hallon eller choklad. Lyssnar ni på mig ska ni välja hallon. I love it.
Will you think of me as one you never knew?
Ni är dåliga med kommentarerna nu. Har jag blivit tråkig och ointressant? Det kanske är jag som måste skärpa mig....men jag vill ju allt som oftast veta vad ni tycker och tänker. Vad är det med er? Är ni trötta? Glada? Lyckliga och harmoniska? Let me hear it.
Jag har funderat på en sak de senaste dagarna. Ovanligt att jag funderar va? Det här tankarna handlar om gamla saker och människor jag kände förr. Tro inte att det bara handlar om negativa grejer nu för så är det inte. Jag tänker bara på hur livet utvecklar sig. Hur man trodde att det skulle vara och hur det faktiskt blev. Jag funderar på hur mycket av det här som är idag som faktiskt bara blev och hur mycket av det som jag faktiskt har kunnat påverka. Vi kanske lever i någon slags illusion om att vi kan påverka mer än vad vi tror när saker och ting i själva verket bara blir som de blir ändå. Vi kan inte påverka allt i våra liv. Kom inte och säg något annat. Hade det bara handlat om oss själva så hade det kanske fungerat. Men livet handlar till stor del om relationer. Släkt, vänner och kärleksrelationer. Många av de beslut vi tar varje dag gör vi på grund av viktiga människor i våra liv. Så är det bara. Vi kör inte bara på, vi tänker inte bara på oss själva och är egoistiska. Det här är ett faktum. Men, ja, det är ett stort men i detta. För egentligen så har vi ett stort ansvar gentemot oss själva. Det ligger på vårt ansvar att vi själva, som individer, ska må bra. Det är inte vårt enskilda ansvar att se till att andra mår bra. Relationer till andra handlar om respekt, ödmjukhet, att ställa upp (dock inte på bekostnad av sig själv utan för att man faktiskt vill och känner att man får något tillbaka) och delad glädje/sorg. Balansen mellan det här med att se till att man själv mår bra och att hantera sina relationer till andra är ganska hårfin. Gränserna är suddiga för det finns egentligen inga regler som gäller för alla. Vi skapar egna regler och normer utifrån de relationer och de människor som är viktiga för oss. Ingen människa är den andra lik, inga relationer är lika varandra. Det finns inga jämförelser.
Sen har jag kommit på att livet är indelat i olika delar när det gäller relationer. Och den största funderingen jag har kring detta är följande: Är det så att vi inleder relationer och bibehåller relationer med varandra under vissa tidpunkter i livet för att vi behöver det där och då? Det finns ju flera människor man har haft en väldigt nära relation med (eller man kanske trodde och tyckte det då) som man överhuvudtaget knappt hör eller ser något av idag. Från allt, till inget. Tanken på att något skulle ta slut när det väl varade fanns ju inte. Är det på riktigt då eller är det så här livet fungerar när det kommer till relationer? Människor kommer och går eller? Jag ställer mycket frågor nu och jag vill att ni ska svara.
"Well, my life is worth nothing to some, while to other I am number one"
Tänk så det knakar nu och återkom med bra grejer. Var inte blyga nu.
Äckliga måndagar
Jag gillar inte måndagar. Faktum är man kan kanske kan säga att jag hatar måndagar. Jag är trött, grinig och vill inte alls vara trevlig en dag som denna. Det har varit rörigt på jobbet idag också. Jag har konstant nya olästa mejl och hur fort jag än jobbar verkar inte det kunna avhjälpas. Eftersom jag är lite off på måndagar så känner jag mig inte lika "in control" som jag brukar.
Men det tenderar att spåra ur ibland när man är lite trött och lite off. Jag pratar i telefon ganska ofta på jobbet. Därför har jag alltid min egen mobiltelefon på ljudlös under dagarna. Jag pratade nyss med en kund i telefon när min mobil flippar till och vibrerar. MMS. Jag fortsätter prata med min kund och klickar samtidigt upp mms'et. Bad idea. För jag försöker verkligen bita mig i läppen för att hindra det där bubblande skrattet som vill ut när jag ser bilden. Men det går inte. Jag misslyckas totalt. Jag skrattar så ögonen tåras. Jag försöker förklara bort detta och mumlar något i telefonen om "ja, du vet hur det kan vara på måndagar" och "ibland är man inte riktigt som man borde". Jag vet inte om min toleransnivå är lägre än vanligt för vad som faktiskt är roligt just nu men jääävlar. Det VAR skönt att få garva lite. Måndag och allt.
Jag hade en fin och solig helg i Skåne. Jag gillar Skåne. Det är någonting med Skåne som inte riktigt går att beskriva. Någonting bra alltså. Det är bättre att uppleva det i stället. Åk dit.
Själv ska jag snöra på mig löparskorna nu, stoppa i Ipodens lurar i öronen och springa av mig lite måndagsfrustration på hemvägen. Ni kan ju hålla tummarna för att jag orkar städa och laga lite mat ikväll. Själv tvivlar jag starkt på att det kommer ske. Det är nämligen inte förrän jag har städat som ni kan få se min ljuvliga lägenhet...
Idag har jag ätit en äcklig, väldigt omogen banan och fått en ny dataskärm till datorn på jobbet. 1-1.
Fredagen den trettonde...
Okej, vi kan ta en liten summering av måndag till fredag eftersom jag drar till Skåne ikväll. Det lär nog bli ett lite uppehåll i bloggandet ett par dagar men det gör nog inget. Ni är så dåliga ändå på att läsa under helgerna.
Idag är det i alla fall fredag för er som inte visste det. Fredag är den absolut bästa dagen på hela veckan. Ungefär likadant som att söndag och måndag konkurrerar om platsen "veckans värsta dagar". Fast måndag kanske är lite värre än söndag ändå. Hmm.
Den här veckan har jag lärt mig fyra saker.
Ett:
Det tar en timme och tio minuter att gå från Birger Jarlsgatan 50 på Östermalm till Bergsgatan hemma i Sundbyberg. Ge och ta några minuter beroende på hur många röda och gröna gubbar man råkar stöta på.
Två:
Det tar ca 35-40 min att springa från Odenplan till Sundbyberg. Med ryggsäck bör tilläggas. Att gå upp till Odenplan är nästan ett måste för det är däruppe på bakgatorna i Vasastan det börjar glesna med människor och rödljus. Sånt är döden när man ska springa.
Tre.
Det är exakt 7,2 km från jobbets dörr hem till min lägenhetsport. Detta är med andra ord den sträcka jag har promenerat tre dagar denna vecka och har sprungit en dag. (Okej, från Odenplan och hem är det ju inte 7,2 km men va fan).
Fyra.
Jag har ett jävligt envist munsår som har gjort en fin blaffa på min överläpp och häromdagen sa mina äldre kollegor att detta beror på sömnbrist. De menade på att det är vetenskapligt bevisat och att de visste flera stycken som fick äckliga munsår direkt om de inte sover ordentligt. Detta låter ganska logiskt i mina öron så jag köper den förklaringen rakt av. Jag har ju nämligen inte sovit ordentligt på typ tre veckor.
Idag är det för övrigt fredagen den trettonde och mitt plan från Arlanda till Ängelholm avgår, om allt går som det ska, 18.05. Tänk på mig då.
I don't believe that anything will ever be enough...
Okej, jag kanske inte ska skryta. Jag har alltid varit en tänkare och analytiker. Jag har förbannat den sidan hos mig otaliga gånger men det finns även tillfällen då jag är glad att jag faktiskt är den jag är också. Tro inget annat.
Jag hade en skön promenad hem genom Stockholm idag. Det snöade lätt och vinden var sådär lagom bitande i kinderna. Tankarna flödade och min röda Ipod gick på högvarv. Jag stannade ett ögonblick på Solnabron och tittade ut över stan. Stockholm kan vara en väldigt vacker stad ibland. Ikväll var staden fin och rogivande på sina ställen. Jag kommer ihåg när jag flyttade hit. Det var för snart tre år sen. Jag bara hamnade här kan man säga. Jag hade väl aldrig kunnat drömma om att jag skulle bo Stockholm när jag sprang runt på McDonald's i Katrineholm och jobbade arslet av mig för några år sen. Sen stod jag här en dag. Det var vår då. Solen sken. Jag kunde stå mitt i stan och blicka upp mot himlen och undra hur jag hade hamnat där. Det var med stor beundran men också stor respekt jag trevade mig fram i Stockholm med stapplande steg för att lära mig staden puls. Precis där och då var jag så jävla stolt över mig själv. Knappt ett år senare var det andra känslor. Inget blev, har eller är som jag hade tänkt mig. Det är ett faktum. Men blir det någonsin det då?
Jag undrar det. Men det spelar ingen roll egentligen. Vissa saker kan man inte sitta och klaga på. Då är det bättre att göra något åt det.
Nu ska jag packa väskan. I morgon flyger jag från Arlanda till Ängelholm. Och jag ska ha en jävla trevlig helg.
Ett nygammalt beroende
Men sen ikväll vände denna misär för jag har insett en sak. Jag gick nämligen förbi Hemköp på hemvägen och slank in för att handla och där låg dom; de gröna ljuvligheterna. De stirrade på mig och skrek: "Köp mig, köp mig". Och det gjorde jag. Fast först klämde jag länge och väl på var och en för att verkligen försäkra mig om att jag skulle ta en jävligt god en. Efter flera minuters velande valde jag ut en lycklig avocado som skulle få följa med mig hem. Väl hemma fixade jag och trixade med den länge och väl, mosade den på en macka, saltade lite, vände och vred på den för att till slut föra den mot munnen. Jag blundade hårt och bad nästan till de högre makterna innan jag tog första tuggan. Jag ville att den skulle vara god. Godare än någonsin. Det var den. Fyy faaaaaan så gott. Så jag har kommit på hemligheten. Det krävs en alldeles lagom mogen, mjuk och grön avocado för att göra mig till lags. Jag är helt slut i huvudet efter den här upplevelsen och måste nog sova tidigt i kväll. Det var mer krävande än jag trodde. Resan mot stjärnorna som jag och min avocado tog denna afton har totalt tagit mina sista krafter.
Kalle och jag har laddat!
Och kvällen kom, dagen var till ända och än en gång, gick allt för fort
Vet ni vad jag tycker är väldigt avtändande? Jo, när killar har för korta jeans och vita tubsockor på sig. Jag såg minsann en snubbe som hade det förut och jag är ledsen. Tack men nej tack.
För övrigt är jag ganska tillfreds i dag förutom en naggande smärta i min högra ljumske. Så går det när man försöker spela tuff och springa hem från jobbet. Men hey, jag klagar inte. Det är en skön smärta. Typ en sån smärta som när man tatuerar sig. Med andra ord, det är värt det. I går kväll prövade jag även den nya antennsladden från Comhem och gissa om jag gjorde stora ögon när jag upptäckte att det faktiskt fungerade. Nu har jag ettan, tvåa, trean och fyran igen. Jag har faktiskt hunnit lessna lite på kanal fem...
Jag måste säga att jag är en snäll jävel också. När mina tre närmsta kollegor ville ha muffins förut gick jag i väg till Muffin Bakery och inhandlade det. Men inte till mig själv. Bara till dom. Det var då tanken slog mig att jag kanske möjligtvis befann mig i Nordpolen eller nåt. För precis utanför sprang det förbi massa människor med pälsar, pälsmössor och fan vet allt. Det är max minus 2 grader ute. Och jag undrar för femtioelfte gången vad dessa stackars satar har på sig när det faktiskt är riktigt kallt ute.
En annan sak. Jag hade lite tråkigt i går så jag skrapade lite triss på nätet. Jag satte in femtio spänn på Svenska Spel och skrapade två trisslotter. Sen vann jag hundra spänn och då gav jag mig. Det räckte så. Jag gick och köpte en Anti munsårssalva för den hundringen. Två gram vägde den lilla fula tuben och den kostade 109 kr. Kul va?
Nu ska jag promenixa hem till min ljuvliga lägenhet.
Den största bananen jag någonsin sett...och ätit
Det bästa av allt är dock inget av det ovanstående. Det bästa av allt denna afton är denna!
Check this out mina vänner. Min nya springkompis! Detta är en Haglöfs, av modell tight. Den sitter som en smäck. Vi hade sällskap hem genom Stockholm. Jag är såduktigså! För jag sprang hela vägen från Odenplan hem till Sundbyberg. Med den där på ryggen. I den låg mina grejer. Eller rättare sagt mina kläder. Nu ska min kropp bli smärt och smidig igen. Väl hemma, svettig men otroligt väl till mods tog jag en sväng neråt centrum och hämtade ut min Britney-parfym. Jag hämtade ut paketet och tänkte att jag borde äta något. Sagt och gjort. Jag gick till Coop på hemvägen och köpte en banan. Den var stor. Så fasligt stor så ni kan inte ens föreställa er. Jag blev nästan lite rädd när jag såg den och undrade i ett kvickt ögonblick hur jag skulle få i mig den. Men det gick. Lättare än jag trodde. Och det var skönt.
Nu ska jag duscha.
I'm a dreamer and I dream of what will be
I absolutely fucking love my apartment. Det gör nästan ont i hjärtat när jag tänker på hur mycket jag tycker om den. Att komma hem, låsa upp dörren och sätta fötterna på lägenhetens underbara trägolv....det är en känsla som jag knappt kan beskriva. Jag kan inte minnas att jag någonsin har känt mig så trygg på egen hand i den här världen förut. Mellan varven sköljer den här känslan av att no matter what, har jag i alla fall något att komma hem till. Oslagbar känsla, det säger jag bara. Jag blev nästan frustrerad under promenaden hem över att det tog sådan tid eftersom att jag faktiskt ville hem så himla mycket.
Jag fick i alla fall en mycket rogivande idé när jag traskade genom stan under hemvägen. Så i morgon ska jag försöka hitta en smidig ryggsäck som man kan springa med. Det kommer att passa mig perfekt att kunna springa hem ett par, tre gånger i veckan efter jobbet. Sen ska jag låta mr Nishiki få sig en riktig upphottning inför våren så att vi kan ha sällskap till och från jobbet när knopparna brister och blir gröna.
Och nu är måndagen avklarad denna vecka också. S-Å J-Ä-V-L-A S-K-Ö-N-T.
På t-banan mellan Sundbyberg och Fridhemsplan
Man ser mycket roligt på t-banan. Som i morse när jag åkte till jobbet. Det står en man som kan ha varit mellan 35-40 år typ i gången framför mig där jag sitter. Han har hästsvans och skatedojjor. Man riktigt ser hur cool han tycker att han är. Han står med händerna i sina jeansfickor och försöker se så där lagom nonchalant ut. Som att ingenting kan rubba hans coolhet. Tåget börjat rulla och han står kvar med händerna i fickorna. Jag stirrar lite fascinerat på honom vid det här laget för jag börjar ana oråd. Den här killen gillar att ha händerna i fickorna. Tåget börjar sakta in vid första stoppet och jag ser hur den här killen börjar svaja oroligt. Men han vägrar ta ur händerna ur fickorna. Jag följer därefter den här charaden vid varje stopp. Medan tåget åker mellan stationerna står han och ser cool ut med händerna i fickorna men varje gång tåget saktar in eller börjar åka är det så ostabilt så jag bara väntar på att han ska ramla. Men han vägrar fortfarande att ta ur händerna ur fickorna. I mina ögon har coolheten försvunnit för längesen. Men han ser fortfarande ut som att han tycker att han är den coolaste snubben i hela världen. Ibland är det riktigt underhållande att åka t-bana.
We never do it the way that they're doing it here, We never say it the way that they're saying it here, We don't share the laughter...
Over all har helgen varit helt okej. Den blev kanske inte så lugn och rofylld som jag hade tänkt mig men ibland blir det så och det får man ta. Man kan visst inte ha kontroll på allt har jag märkt. Utvecklingen på vissa saker händer utan att man egentligen kan påverka det. Eller kan man det? Kan man påverka precis allt? Jag kanske bara tar den enkla bortförklaringen till hjälp nu. Jag vet inte. Anyway, jag har ingen aning om vad jag vill ändå så vi lämnar ämnet och låter det vara.
Jag kom inte upp ur sängen förrän nära halv tre denna eftermiddag.. Sömnen var mer tillfreddställande natten till i dag än natten innan och efter helgens andra "dagen-efter-samtal" var söndagskänslan lite längre bort än vanligt. Ibland krävs det rätt lite för att harmonin ska komma smygande. Jag har inget gjort något vettigt i dag överhuvudtaget. Det är skamligt om jag får säga det själv.
Dessutom borde jag sova nu. Som vanligt. Det är den här förbannade sömnen som ställer det allt. Det är en sak man måste och måsten är inte riktigt min grej. Jag har i alla fall kokat ihop en smarrig linssoppa precis alldeles nyss och jag ska packa väskan så att jag kan ta min promenad till jobbet i morgon bitti. Så får det bli. Nu måste allt bli som vanligt igen.
Förresten, 17 dagar kvar till gaddning. Ska vi räkna ner det här dag för dag nu? Jag längtar i alla fall. Efter smärtan...
Jag måste nog ha mat nu
Jag har brutit en nagel och jag sitter nu och funderar på om jag ska klippa av den eller om jag ska blunda och låtsas som att jag inte ser eländet. Det är detta jag funderar över samtidigt som jag försöker jobba. Fast nu är det ju lunch i och för sig. Det är fritid. Då får man fundera på oviktiga saker och man slipper ha huvudet på skaft hela tiden. Efter en sjukt rörig förmiddag kan det vara skönt att få vara dum i huvudet en timme så här mitt på dagen. Jag har inte ens hunnit äta frukost. Inte bra, inte bra.
Jag gillar inte kryptiska kommentarer. Vi kan missa mycket intressanta samtal oss emellan om ni inte ger mig mer av er själva. Våga för tusan.
Jag kan inte ens minnas att jag någonsin har längtat så mycket efter helg som jag gör nu. Jag ska njuta varje sekund, varje minut och varje timme av den här helgen. Jag ska vårda mig själv som det så fint heter. Så stör mig helst inte i mitt njutande. Förutom vissa. En del människor får störa. Det är bara att hoppas att ni vet vilka ni är.
Och kan vi hålla alla tummar för att ettan, tvåan, trean och fyran på min TV vill fungera också. Jag kan missa viktiga grejer på TV under helgen annars. Som typ melodifestivalen.
Pasta, anyone?
Innan mörkret faller vill jag lämna några varma rader
Förändring kan ändra oss. Få oss att växa som människor, få oss att mogna och inse saker vi aldrig har tänkt på förut. Det kan även få oss att komma varandra närmre, stärka en relation och lära oss vilka människor i livet som är viktiga för oss. Tyvärr kan förändringar även få oss att tvivla på livet, på oss själva och alla runt omkring oss.
Det kan vara svårt att se det positiva i en del förändringar när de väl pågår. Det är oftast när processen är avslutad man ser det som är/var bra med dom. Det handlar om att vara objektiv, om att kunna tänka rationellt och logiskt.
Ibland kanske man helt enkelt bara måste stanna upp för att minnas vart man är på väg?
Will I never stop complaining, find myself again and step out on the other side?
I morgon har jag ett ytterst intressant möte. Det hade man väl aldrig kunnat tro för två år sen....mohahaha. Just i morgon vid tio-rycket på förmiddagen ska jag njuta till fullo av mitt jobb. Jag ska luta mig tillbaka och mysa över det faktum att jag faktiskt är medieplanerare och inte säljare.
Jag lyckades med mitt mission igår också. Jag landade i sängen med datorn i knäet tjugo över åtta och släckte sedan lampan runt tio. I morse var jag tröttare än någonsin och jag antar att det tyder på att jag börjar ta igen den sömn som har gått förlorad de senaste veckorna. Den där sköna filosofiska och poetiska känslan har flyttat ut och det är dags för lite allvar igen. Jag hoppas att det inte betyder att saker och ting ska deka ner sig totalt nu bara. Ibland kan jag få en orolig känsla över hela grejen och undra om jag är så stabil som jag vill tro. Tankar ni vet. De kan ställa till en hel del...
Jag känner mig trots allt ganska positiv. Ikväll ska jag städa lägenheten ordentligt. I morgon bitti tänker jag ta en promenad till jobbet. Den kommande helgen ska spenderas i en ljuvlig ensamhet hemma i Sundbyberg. Jag ska ta hand om mig själv och bara vara. Jag ska vila. Och det ser jag fram emot.
Förresten så har jag fått en ny favorit i "Kalles randiga". Den med mjukost och kaviar ni vet. I absolutely adore it.
För övrigt ska jag nog gå hem nu. Till mig.
Zzzzzz
Jaja, jag vet att man inte kan vara på topp jämt. Så idag har jag bestämt mig för att vara trött och grinig. Ja, jag har bestämt mig för det så kom inte med några moralkakor eller klämkäcka kommentarer nu. Nu är det så här och det är det här jag vill med dagen. För jag är jävligt trött och när jag är jävligt trött blir jag också jävligt grinig. Det liknar ett häftigt och rasande PMS-utbrott som bubblar under ytan. Monstret som väntar på att få komma fram. Men lugn nu, det är inte den tiden i månaden än. Jag är bara trött helt enkelt. Sen är jag lite besviken över att den här sköna känslan som jag har haft de senaste två veckorna håller på att försvinna. Det är därmed dags att återgå till det normala. Det första normala ska bli att gå och lägga sig i tid om kvällarna och när jag är tillräckligt utvilad ska jag börja springa igen. Efter en urladdning med motion brukar jag i regel må så pass bra att det möjligtvis kan bli så att jag kanske kan börja orka laga mat igen på kvällarna och sluta leva på lättyoghurt och flatbröd. Detta i sin tur kan leda till att jag även får nog med energi till att städa min lägenhet. För den är ingen vacker syn just nu. Fy fan för mig.
Nu, lunch.
Jag är lugn igen
Nu har hjärtat sluta slå som en stånghammare och pulsen har slutat leva rövare. Jag har hittat den. Jag trodde att allt var kört för tid och evighet nämligen. Sedan 2004 har jag använt Britney Spears parfym Curious. Jag har ALLTID haft en sådan liten söt flaska tillgänglig i badrummet. Förra veckan noterade jag dock att den började ta slut. Sagt och gjort, jag traskade in på Åhléns City i torsdags och lät blicken glida runt bland alla parfymflaskor för att hitta en ny. Detta brukar i regel gå ganska fort men den här gången var det något som inte stämde. Den stod inte där den brukade. Jag frågade efter den och får till svar att den har utgått. Utgått! Alltså, fattar ni vilken frustration? Vad fan är detta för trams egentligen? Jag går med bestämda steg mot Kicks men får samma svar där. Det är nu jag börjar kallsvettas alldeles förtvivlat och tänker alla möjliga ilskna tankar om människor som bestämmer vilka parfymer som ska få finnas och inte. Men faktum kvarstår. Den finns ingenstans. Den går inte att få tag på längre. Det är läge för tårar nu.
MEN efter ett förtvivlat sökande fram och tillbaka på Google så har det inträffat ett mirakel. Den här ljuvliga parfymen ska levereras direkt hem till min dörr inom några dagar. För säkerhetens skull beställde jag en stor flaska. Mitt 2009 är räddat. Och jag hoppas att det finns någon som delar min glädje i detta. Just för att ni också kan få sniffa lite Britney om ni vill kramas med mig någon gång.
Livets stormar ger starkare rötter
Klockan är bara barnet (i min värld) denna söndagskväll och jag ligger "redan" i sängen. Det är rofyllt, tyst och lugnt. Jag är faktiskt trött. Ändå känner jag mig utvilad mentalt. Det kan behövas en rejäl urladdning med deep talks i sällskap med rätt person för att uppnå detta tillstånd av tillfredsställt hjärta och tillfredsställd hjärna. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är så jävla glad över vissa saker i livet. Med andra ord; helgen har varit soft på alla tänkbara vis. Även utan vinterskor.
Jag är lite frustrerad över det faktum att jag inte hittar min mobilsladd just i detta nu. Jag hade ett par bilder ni gärna hade fått tagit del av.
En annan sak jag har kommit på är att det verkar jäkligt coolt att jobba på flygplan. "Cabincrew ready for take off" och "Cabincrew prepare for landing" är tuffa meningar i min värld. Hehe. Men jag gillar flygplan för övrigt också. Man tar sig på ett ögonblick 60 mil uppåt eller nedåt i vårt avlånga land. Fort, lätt och smidigt. Precis som jag gillar det.
Jag ska faktiskt sova nu också. Det känns bäst så nämligen. Men innan det ska ni få ta del av en sak. Tänk i genom detta noga när ni läser det.
Det växer tistlar runt min väns hus. Hon låter dom växa
Något skydd måste en människa ha kring sig själv och sin boning, säger hon
Man kan inte släppa in alla som råkar passera
De som känner mig vet att det finns en väg in på baksidan
De som inte vågar gå i genom tistlar kommer inte in
Hänger ni med?
Godnatt.