mia83

Det är bara i mindre städer man kan sitta på en uteservering en solig dag som denna och inse att de flesta som bor i den här stan sällan behöver bestämma en tid då de ska träffas. Känner man sig lite ensam i sin lya behöver man bara gå ut på stadens gator och torg och vips så har du en hel hop med kända ansikten runt omkring dig. Bara en av sakerna jag började tänka på när jag satt i solen och åt lunch på en av Piteås uteserveringar. Runt omkring mig satt nämligen flera människor och hela tiden stannade det folk på gatan och skrek: "Hej!" till personerna på samma uteservering som jag satt på. Sen stannade de och småpratade lite med sina bekanta innan de lunkade vidare i en sån takt som bara norrlänningar hanterar. Att försöka skynda på en norrlänning är nämligen ingen idé. Dom kör sina race kan man säga. Pratar långsamt och går långsamt, jaaa, ni hajjar tugget.

Bredvid mig satt det även två unga mammor med sina förstfödda. De pratade om det mesta kring moderskapet. Mammorna var mycket stolta över sina barn och tjatade på om hur stora dom hade blivit efter att ha börjat äta riktig mat. Eller riktig och riktig....mixad mat. Jag vet nu allt om hur man mixar kyckling och lax, hur bebisar blir i magen efter att dom har slutat med bröstmjölken och börjat "tugga" riktig mat. En riktigt kulinarisk upplevelse skulle jag vilja påstå.

Piteå blir bara bättre och bättre and I like it here. Jag får en lycklig känsla i magen när jag sakta vandrar genom staden. Jag trivs här och jag har en stark känsla av att jag kommer att fortsätta trivas här.

Till sist: Jag blir glad av komplimanger i den här bloggen. Still going strong. Fortsätt.

Dags för skärpning. Nu kör vi det här igen ni och jag. Förhoppningsvis är ni fortfarande med på ett litet hörn. Alla turer hit och dit har ju faktiskt lett någonstans i den här knäppa världen. Vägen har fått sitt slut i Piteå och här tänker jag stanna ett tag förstår ni. I alla fall de närmsta tre åren. Jag har efter många om och men genom åren (Ja, ni om några vet hur många om och men det har varit) äntligen kommit fram till något vettigt som jag vill ägna mig åt. Precis här just nu känns livet alldeles förträffligt. Norrland kanske är skrämmande när man sitter vid ett skrivbord framför en dator i trygga Stockholm men väl på plats är njutningen total.

Trygghet är det som behövs för att känna sig hemma. Det tog två och ett halvt år av de tre åren jag fick i Stockholm för att kunna kalla det hemma och gömt längst in i hjärtat är Stockholm ett hem med jobb, underbara kollegor, vänner och en lägenhet som jag avgudar mer än ni någonsin kanske kommer att kunna förstå. Piteå är ett tillfälligt "hem" men här kommer jag att trivas. Ni fattar vad jag menar om ni kommer hit och hälsar på. För det gör ni väl?

Men ni ska inte tro att allt här är en dans på rosor. Tillbaka till verkligheten.
 
1) Jag behöver en EGEN lägenhet. Studentboende i all ära. Men jag är klar med det här. Trots eget så är det något som fattas. Typ min säng, min soffa och alla andra resterande möbler som just nu står ensamma på vinden i Sundbyberg.

2) Det är avskilt häruppe. Från omvärlden liksom. Det är ju inte bara att hoppa på tåget här och ta sig dit man vill. Samtidigt är det en del av charmen med det hela. I shoppingväg finns det mesta man behöver. Har man bott i Stockholm inser man ganska omgående att utbudet är mindre men att man samtidigt inte dör av att till exempel inte ONOFF finns här. Man klarar sig bra med Elgiganten.

3) Hösten. Här kan det bli jävligt mörkt har jag hört. Det skrämmer mig lite med tanke på att jag inte har ett enda minne av att jag någon gång i mitt 25-åriga liv har hyllat hösten förr om åren. Men jag kommer att överleva detta också. Med det sagt känns allt rätt stabilt just nu. I alla fall en dag som denna då solens strålar leker över havet från en klarblå himmel i 25-gradig värme.

4) Vintern. Även den här årstiden kan fresta på en lättklädd stockholmare har jag fått höra. Detta skall icke förringas. Nej, här krävs det en noggrann planering för att ta sig i genom denna iskalla årstid. Kanske fryser jag ihjäl, kanske inte.

I övrigt är det mesta väldigt bra. Väldigt, VÄLDIGT bra till och med. Jag skulle behöva sova lite mer än vad jag har gjort de senaste dagarna. Men allt har sin tid. Det kan vara läge att ta sig ut i solskenet och ordna lite viktigheter nu. Som att pumpa upp Mr Nishiki exempelvis. Vi ska inviga Piteås gator tillsammans han och jag.

- Mia (som är tillbaka från bloggsemestern)