mia83

Jag är så sjukt sugen på glass så det finns inte. Och då snackar vi inte om vilken glass som helst. Nää, vi snackar om Ben & Jerrys-glass. Åh, jag kan riktigt kännas hur det skulle vara att ta den där krämiga och fluffiga glassen i munnen och låta tungan leka med den lagom länge innan entrén till magsäcken. Jag vill ha. Fast det är inte fredag. Det är torsdag och jag har bestämt mig för att det inte ska bli några utsvävningar i veckorna. Men på fredagar, då får man.

I morse vaknade jag upp med en sprängfylld gul och äcklig satans finne snett ovanför överläppen. Den såg helt sprickfärdig ut och jag kan garantera er att jag hade kunnat svära på att den hade en babyfinne i sig. Alltså, finnen såg ut som en gravidmage och hade den haft en navel hade den varit sådär skönt uttänjd som navlar på gravida människor kan vara. Jag ryser när man tänker tillbaka på den traumatiska upplevelsen framför badrumsspegeln denna torsdagsmorgon. Ack och ve. Efter några sekunders tvekan fick den sig en omgång. Det sa "splatsch" och ut kom det. Innehållet från finnen. Smärtan var obeskrivlig. Jag fick till och med tårar i ögonen. Men det var det värt. För nu är den varken gul eller ser gravid ut längre. Nu är den röd, platt och skrynklig. Sexigt.

Ikväll ska det gaddas också. Jag ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning. Förra gången jag gjorde det var det bara med skräck. Efteråt gick jag ifrån tatueringsstudion med ångest. Jag var helt panikslagen över vad jag hade gjort. Jag ångrade mig som tusan. Fast detta gick över efter ett par timmar och nu är den liksom bara där. Jag ser den liksom inte. Den betyder mer än jag kan förklara. Känslorna jag kände då, hur mitt liv var och ja, ni kanske fattar. Den kommer för alltid att få mig minnas. I alla fall, dagen efter när jag vaknade så fick jag hjärtat i halsgropen när jag kikade ner på det nygjorda konstverket på ankeln. Det var plast på då. De sätter på plast över precis efter och den skulle jag ta bort på morgonen efter när jag vaknade. Under plasten var det en enda smet av svart bläck och man såg inte ens tatueringen. Jag blev panikslagen och tänkte att den hade försvunnit. Jaa, så naiv var jag.

När samma sak har hänt i morgon bitti kommer jag inte att uppleva samma panik eller förtvivlan som jag gjorde då. För nu vet jag bättre. Vad är det man säger? Man lär sig så länge man lever.