mia83

Jag har drömt fruktansvärda mardrömmar i natt. Fy fan. Jag hatar den där känslan man har hela dagen efter. Olustigt har det känts hela dagen och det går inte att skaka av sig den heller. Jag vaknade imorse alldeles svettig och jäklig med bankande hjärta och det tog faktiskt ett tag innan jag hade samlat mig så pass mycket att jag insåg att det inte var på riktigt. I dagsljus inser jag hur löjligt det faktiskt var men känslan vill inte riktigt försvinna ändå. Det kändes sjukt verkligt, Alltså riktigt jävla verkligt.

Jag stör mig verkligen på det faktum att jag kommer att ha sjukt mycket räkningar den kommande månaden. Det gnager lite i mig att jag inte kommer att kunna spara pengar den kommande lönen men det får väl gå ändå. Jag får sitta och förbanna mig själv och min shopping. Pengar är ett störande moment för den vardagliga harmonin. Det är ju knappast så att jag måste vända och vrida på varje krona. Så är det absolut inte. Men man märker att man har blivit lite snål när man blir irriterad över att man inte kan spara samma summa pengar som jag vanligtvis brukar kunna göra. Jag vill spy på CSN, Unionens arbetslöshetskassa, Radiotjänst (nedra tv-avgift), hästförsäkringen hos Agria, kreditfaktura för Mastercard (från Vietnamresan), gamla elfakturor från Fortum och det finns säkert fler som jag har glömt. Som sagt, jag får det att låta värre än det är. Jag kommer att kunna äta oxfilé den kommande månaden om jag vill. Men det vill jag inte. För jag ska plåga mig själv med nudlar och snabbmakaroner. Bara för att jag gillar allt som är plågsamt.

Vilket påminner mig om att vi kan börja räkna ner på riktigt nu. En vecka kvar till gaddning. En vecka, en timme och sju minuter kvar till dess att nålen ska attackera min hud. Få den att blöda och pränta in något att minnas för resten av livet. Det är så att man kan längta