mia83

Jag har så länge jag kan minnas verkligen älskat avocados. Det har varit helt sjukt. Jag har kunnat äta denna underbara sak vareviga dag och tanken att jag någonsin skulle tröttna på det har inte ens funnits i mitt huvud. Jag har varit lite dålig på det här med avocado de senaste veckorna och häromdagen köpte jag därför en bara för att. Döm om min förvåning när det inte alls var lika gott som det brukar vara. Jag blev först panikslagen och sen fruktansvärt besviken. Va faaan.

Men sen ikväll vände denna misär för jag har insett en sak. Jag gick nämligen förbi Hemköp på hemvägen och slank in för att handla och där låg dom; de gröna ljuvligheterna. De stirrade på mig och skrek: "Köp mig, köp mig". Och det gjorde jag. Fast först klämde jag länge och väl på var och en för att verkligen försäkra mig om att jag skulle ta en jävligt god en. Efter flera minuters velande valde jag ut en lycklig avocado som skulle få följa med mig hem. Väl hemma fixade jag och trixade med den länge och väl, mosade den på en macka, saltade lite, vände och vred på den för att till slut föra den mot munnen. Jag blundade hårt och bad nästan till de högre makterna innan jag tog första tuggan. Jag ville att den skulle vara god. Godare än någonsin. Det var den. Fyy faaaaaan så gott. Så jag har kommit på hemligheten. Det krävs en alldeles lagom mogen, mjuk och grön avocado för att göra mig till lags. Jag är helt slut i huvudet efter den här upplevelsen och måste nog sova tidigt i kväll. Det var mer krävande än jag trodde. Resan mot stjärnorna som jag och min avocado tog denna afton har totalt tagit mina sista krafter.