mia83

Jag skulle kunna öppna varenda inlägg här med att hitta på taskiga ursäker till varför jag alltid låter det gå för lång tid mellan varje inlägg. Men jag hoppar nog över det. Det finns inga ursäkter. Inga trovärdiga i alla fall.

Dessutom sitter jag på jobbet nu, FORTFARANDE, trots att jag slutade för 25 minuter sen.

Första arbetsveckan efter semestern börjar lida mot sitt slut. Imorgon är det fredag. Hur skönt är inte det på en skala då? Den här veckan har varit ganska omtumlande. På många sätt. Att komma hem till en halvtom, lätt ekande lägenhet har inte riktigt sin tjusning. ÄN. Jag hoppas, vill och tror att det handlar ganska mycket om vanan av att alltid ha någon omkring sig hemma. Och det har ju inte bara varit "någon". Utan kanske den mest eminenta Roomie som har gått att ha. En sån byter man inte ut bara sådär.

Semestern hade både sina för- och nackdelar. En vecka på Spaniens solkust (den jag har berättat om tidigare), samt två veckor hemma hos mor och far i Vingåker (dock med sporadiska OCH spontana besök till Stockholm för att reda ut ett och annat och för att säga hej då). Nu är den tråkiga och gråa vardagen i gång igen.

"Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på"

Den större delen av klumpen i magen lättade dock i går efter samtalet med Chefen. Det samtalet där jag blev berättigad min eventuella tjänstledighet efter jul. Nu har jag alla möjligheter till en "paus" från Stockholm och allt vad det här innebär och ta reda på om det här verkligen är den rätta staden och platsen för mig. Just nu betvivlar jag det ganska starkt.

Ikväll väntar umgänge med kompis, middag med lite vin och kanske lite lagom filosoferande. Nu kanske jag ska stänga av datorn och gå hem.

Jag har inte ens någon bra rubrik till det här inlägget. Jag vet knappt var jag ska börja. Arg, ledsen, ensam, irriterad, förbannad, uppgiven, förtvivlad, förvirrad, trött. Alla dessa känslor river runt som en orkan i mig just nu. Den här jävla huvudvärken tar knäcken på mig också.

Efter en lagom stor portion med Sushi kunde man ju tycka att jag borde vara ganska nöjd. Men icke. Jag borde nog dricka nåt. Jag slår vad om att det är därför jag har huvudvärk. Och kanske för en del andra saker också.

Jag har fått en helvetes solbränna i mitt vänstra öra också. Det ömmar och flagnar om vartannat. Spaniens solsken bidrog till örats tillstånd. Det högra är blekt i jämförelse. På övriga delar av kroppen är jag lagom solbränd och är faktiskt ganska stolt över att jag denna gång lyckades sola med måtta utan att ha lyckats få solklåda och polkagrisfärgad hy. Så med andra ord kan jag vara stolt över mig själv. Nu har jag grundat solbrännan någonstans mellan Alicante och Torrevieja i Spanien. Dessvärre ösregnar det här i Stockholm så den lilla brännan som finns hinner nog försvinna lika fort.

Åkte hem till mor och far direkt från Arlanda i söndagseftermiddag. Behövde lite sånt. Tog lillebrors bil till hufvudstaden denna ljuvliga tisdagseftermiddag, låste in mig i lägenheten med en 10 bitars-sushi från Högdalens 5-stjärniga sushi-hak och har njutit av lite quality-time ensam i soffan. Många funderingar dock som har spökat och rumlat runt i skallen men jag har kommit fram till att jag släpper det här nu. Antingen ordnar det sig eller så ordnar det sig inte. Simple as that. Tror jag i alla fall. Jag kan säkert göra mer för att lösa den här situationen men just idag/kväll orkade jag faktiskt inte.
 
Jag tänker packa en väska, sätta mig i bilen mot Vingåker imorgon förmiddag och köra tillbaka och ha semester så som man bör ha. Jag insåg ganska snabbt när jag klev in i den här lägenheten att ett besök på IKEA måste göras och se sån tur man kan ha. En god vän ska styra kosan dit under morgondagen och jag är inte den som är den. Man hänger väl på....Jojo. Så blir det.

Så.....en semestervecka avklarad. Two more to go. Ups and downs. Vi får se vad som händer.