Eeey yo! What's happenin´?
Det känns som att det kommer att bli jobbiga månader framöver men det går i alla fall mot ljusare tider. Jag får leva på det. Jag ser i alla fall ljuset i tunneln. Sen är det över och kommer aldrig mer igen. Vi fixar det här.
What's new?
La TATTOO sitter fint på ankeln.
Kommande händelser?
Flytt till nytt postnummer sker nästa helg. I stället för Bandhagen kommer nu Enskede att stå som ny postadress.
Det stora FETA FAKTUMET att den eminenta Roomien med stort R fortfarande finns med i bilden fortfarande gör mig varm och tillfreds inombords. I don't know what I would have done without her precis just nu i dessa dagar. What's in past stays there....
Nästa stora grej att på nåt sätt se fram emot sker är den 8 mars. En viss födelsedag, (welcome to the life of 24-year-olds) och stora internationella kvinnodagen men även det viktiga, stora samtalet för att se om alla människor verkligen har hjärta, samvete och känslor. Det är grymt nervöst men det ska bli så himla "intressant" att se vad som kommer upp på tapeten.
Något oviktigt vetande då. Min nya 32 tums LCD TV med märket JVC kommer att sitta SÅ fint på väggen i nya lägenheten. Oj, oj, OOOOJ!
När vinden vänder...
Livet är bra konstigt ändå. Man kan sitta och analysera det i timmar men det kommer ändå aldrig bli i närheten av det man tror ändå.
Att man aldrig lär sig...
Annars då?
De senaste tre veckorna har varit ganska omtumlande. Den där hopplösa känslan ersätts mellan varven av en känsla som liknar något av tillfredsställelse och harmoni. Det går framåt, sakta men säkert. Det viktigaste är att jag nu känner att det faktiskt går framåt och jag fastnar inte i träsket varje gång det känns lite mörkt.
Jag har lärt mig så himla mycket av det dåliga. Alltså bra saker som kan kallas för insikter. Och dessa är icke att förkasta vill jag lova. Den viktigaste delen i det hela är att jag framförallt har kommit på hur mycket vissa faktiskt betyder. No more "ta för givet". Aldrig någonsin mer.
Det är konstigt hur lite det krävs för att det ska gå snett och överraskande hur lätt det är att hamna på sätt spår igen. Det kan man inte tro när man är ute i mörkret och famlar. Det är långt ifrån säkert.....än. Men nu syns faktiskt ljuset i tunneln.
Den sista veckan har var kantad av för lite sömn och det börjar ta ut sin rätt. Imorgon blir det sovmorgon för hela slanten.
Veckans ordspråk:
Det är de vänner som man kan ringa till klockan tre på natten som räknas....