Will you think of me as one you never knew?
Ni är dåliga med kommentarerna nu. Har jag blivit tråkig och ointressant? Det kanske är jag som måste skärpa mig....men jag vill ju allt som oftast veta vad ni tycker och tänker. Vad är det med er? Är ni trötta? Glada? Lyckliga och harmoniska? Let me hear it.
Jag har funderat på en sak de senaste dagarna. Ovanligt att jag funderar va? Det här tankarna handlar om gamla saker och människor jag kände förr. Tro inte att det bara handlar om negativa grejer nu för så är det inte. Jag tänker bara på hur livet utvecklar sig. Hur man trodde att det skulle vara och hur det faktiskt blev. Jag funderar på hur mycket av det här som är idag som faktiskt bara blev och hur mycket av det som jag faktiskt har kunnat påverka. Vi kanske lever i någon slags illusion om att vi kan påverka mer än vad vi tror när saker och ting i själva verket bara blir som de blir ändå. Vi kan inte påverka allt i våra liv. Kom inte och säg något annat. Hade det bara handlat om oss själva så hade det kanske fungerat. Men livet handlar till stor del om relationer. Släkt, vänner och kärleksrelationer. Många av de beslut vi tar varje dag gör vi på grund av viktiga människor i våra liv. Så är det bara. Vi kör inte bara på, vi tänker inte bara på oss själva och är egoistiska. Det här är ett faktum. Men, ja, det är ett stort men i detta. För egentligen så har vi ett stort ansvar gentemot oss själva. Det ligger på vårt ansvar att vi själva, som individer, ska må bra. Det är inte vårt enskilda ansvar att se till att andra mår bra. Relationer till andra handlar om respekt, ödmjukhet, att ställa upp (dock inte på bekostnad av sig själv utan för att man faktiskt vill och känner att man får något tillbaka) och delad glädje/sorg. Balansen mellan det här med att se till att man själv mår bra och att hantera sina relationer till andra är ganska hårfin. Gränserna är suddiga för det finns egentligen inga regler som gäller för alla. Vi skapar egna regler och normer utifrån de relationer och de människor som är viktiga för oss. Ingen människa är den andra lik, inga relationer är lika varandra. Det finns inga jämförelser.
Sen har jag kommit på att livet är indelat i olika delar när det gäller relationer. Och den största funderingen jag har kring detta är följande: Är det så att vi inleder relationer och bibehåller relationer med varandra under vissa tidpunkter i livet för att vi behöver det där och då? Det finns ju flera människor man har haft en väldigt nära relation med (eller man kanske trodde och tyckte det då) som man överhuvudtaget knappt hör eller ser något av idag. Från allt, till inget. Tanken på att något skulle ta slut när det väl varade fanns ju inte. Är det på riktigt då eller är det så här livet fungerar när det kommer till relationer? Människor kommer och går eller? Jag ställer mycket frågor nu och jag vill att ni ska svara.
"Well, my life is worth nothing to some, while to other I am number one"
Tänk så det knakar nu och återkom med bra grejer. Var inte blyga nu.
Well, absolut inte tråkig och ointressant! Inläggen blir faktiskt bara bättre och bättre...
För egen del lite förvirrad och sorgsen, tackar som frågar!
Andra saker som faktisk verkar kunna påverka de banor som livet följer är teknik och tillfälligheter, tro mig, det vet både du och jag! Och visst, allt kan man inte påverka, men ibland kan också en tillfällighet ge en ny möjlighet till att åter ta kontrollen över något som verkar ha slitit sig loss...
Fortsätt skriva dina inlägg och fortsätt vara den reflekterande och sköna person du är!
Ärlighet är en av de viktigaste grundstenarna i en nära relation! Jag tror detta gäller ALLA relationer vi har, tillfälliga som varaktiga, kärleksfulla som vänskapliga. Till ärlighet hör tillit som skapar styrka och självkänsla hos båda parter.
Viktigt är dock att ibland sätta ord på våra känslor och på något sätt visa att vi bryr oss. Det behöver inte alltid vara rena komplimanger utan kan likaväl vara känslan i ett samtal!
Känslan av samhörighet
Känslan av möjligheten till att låta tankar få flöda fritt klädda i ord.
Känslan av att veta att det finns en person som lyssnar och förstår bara ett samtal bort oavsett om det var igår eller förra året man hade sista kontakten.
Känslan av att bara kunna ta vid där man slutade sist.
Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, börjar dock komma upp i längden av ett helt eget blogginlägg. Risken är att jag börjar bli för personlig om jag fortsätter här!
Läser och hoppas att tiden skall räcka bättre för tätare kontakt snart!
Kram från en nybliven två barnsmamma som undrar när man blir så livserfaren och vet ALLT på det sätt som mammor skall ?
Heja hurra för att tiden går och saker förändras! Det är i den förändringen man ser vad som tydligen var mer eller mindre på riktigt. :)
Hej Maria!
Ramlade över din blogg av en slump via en länk. Blev lite snopen när jag läst en stund och insåg att det var du. :)
Intressant att läsa det du skriver - du skriver otroligt bra!
Tänker inte kommentera så mycket, men fastnade för några rader som du skrivit:
Du skriver att:
""""Vi kanske lever i någon slags illusion om att vi kan påverka mer än vad vi tror när saker och ting i själva verket bara blir som de blir ändå. Vi kan inte påverka allt i våra liv. Kom inte och säg något annat."""""
Du kan inte ha mera rätt!!
Man styr inte allt själv - vilket folk ofta tjatar om.
Man kan påverka mycket själv, men att styra processen är inte alltid så lätt och så givet som folk tycks tro....
Ha det gott! / Förblir anonym
Är vi egoister som stannar i olika relationer som gangnar oss och förkastar våra vänner när vi inte längre har behov av dom?
Till del är det nog så - våra behov varierar beroende på vår sociala situation, likaså våra möjligheter och således vår motivation till att behålla vissa relationer...
Det behöver inte vara något negativt eller dåligt - vi hatar inte gamla vänner eller föraktar dom. De är bara inte viktiga för vår fortsatta utveckling, eller så blir balasen i relationen rubbad.
Tror nog att det faktum att vi byter ut, förlorar och lämnar människor är en del i vår utveckling...
"ge oss en chans vi kan lära av varann" :)