mia83

Jag hade en session av tankar på t-banan. Jag tänkte faktiskt att jag ville blogga om allt och inget denna afton. En kväll i oktober, 2008 dagen innan lön. Jag har "Lyxfällan" på i bakgrunden och ligger i soffan och tänker på hur jävla dumma människor det faktiskt finns. Jag tycker själv att jag har blivit otroligt duktig på det här med att spara pengar. Jag har ett mål med mitt sparande och ett mål med livet just nu. Undrar om det där programmet "Lyxfällan" är på riktigt? Jag ser människor le med hela ansiktet i nationell TV där de förklarar vilken skön och BEKYMMERSLÖS känsla man får i kroppen av att shoppa. Fast de inte har några pengar. Gotta love it. I-D-I-O-T-E-R. Varför vill man förstöra hela sitt liv på det där viset? Det övergår i alla fall mitt förstånd. Se inte så jävla stolta ut era puckon.

Sen var det en annan sak också.
För det slår aldrig fel. Här har jag varit sjukt duktig i snart två veckors tid och verkligen tagit tag i min löpning och träning igen. Vad händer? Det säger "PANG" och man ligger och vrider och vänder sig i plågor av halsont en hel natt. Man har ett svagt hopp om att det bara är nåt som luras lite, nåt som ska gå över bara man får blunda och vila lite. Att man ska sova bort det. Men icke. I två dagar och två nätter har halsjäveln trilskats och det är som att svälja sandpapper varje gång man försöker. Jag ska nog koka te. Igen. Det ska visst vara bra har jag hört ungefär 2000 ggr de senaste två dagarna.

-Hur är det Maria?
Jag: -Nää, det är inte så vidare värst bra. Har ont i halsen som fan.
-Aaaj då. Trist. Men du? Drick lite te vettja.
Jag: Menar du det? Tror du verkligen att det hjälper?
- Jaa, absolut.
Jag: Tack som fan för tipset.

No shit Sherlock.

Så nu ligger man här i soffan och känner sig tjock och misslyckad igen. Jag har abstinens. Efter att få kränga på mig mina svarta, fina joggingskor och ta en vända i spåret med ipoden som enda sällskap. Dock inser jag att det inte vore någon bra idé just nu. Faaaaaaaaan.

Jävla apa.

På lördag vankas det högskoleprov också. Jag har nog inte orkat plugga lika mycket som jag borde ha gjort. Har haft andra saker i skallen so to speak. Jag tror dock att matten kommer funka bättre än vad den har gjort tack vare ett mattegeniet som hjälpte mig i två timmar i tisdagskväll.

Nu ska jag gå och dricka det där nedra teét och sen ska jag sova bort den här förbannade bakterien som har slagit sig till ro i min stackars hals.

Godnatt.

Det här med att ha en blogg är inte speciellt unikt nu för tiden. Och varför har man det egentligen? Det är ju inte så att jag drömmer om att bli någon ny Blondinbella direkt. Eller gör jag det? Kanske omedvetet utan att egentligen hajja det själv. Haha. Den här arbetsveckan har gått fort. Som vanligt. Det är helt tokigt. I söndagskväll satt jag nästan och lipade i soffan av sån där äcklig och ihålig ångest som bara söndagkvällar kan framkalla efter ett blödigt adjö och att komma hem till en tom lägenhet i Stockholm...

Måndagen kändes även den lite halvknackig. Men framåt fem-rycket på eftermiddagen tog jag mig i kragen och åkte hem och drog en rejäl repa i löparskorna. Jag gav mig själv ett löfte där och då i måndagskväll när jag satt svettig och trött efter joggingrundan. Det skulle avverkas sammanlagt fem rundor med löparskorna under veckan. Idag är det redan torsdag och till och med kväll. Tre av fem joggingrundor är avklarade och efter i morgon bitti återstår det bara en innan målet för veckan är uppnått. Jag känner mig som en helt ny människa. Stark och uthållig men framförallt SJUUUKT taggad inför de kommande månaderna. På söndag ska jag ta den vita vackra Nishikin till närliggande cykelbutik för en liten smärre uppfräschning och utnyttja den de fina dagarna som hösten faktiskt kan bjuda på när den vill. Jag ska även gå till närmsta simhall och inhandla mig ett årskort  och bjuda mig själv på varma och gosiga simturer några kvällar i veckan. I feel great already.

Vid jul ska jag vara en helt ny människa och jag gillar tanken på det.

Ikväll har tog jag även en promenad bort till Matdax i Hökarängen och inhandlade ett lager med ätbara saker för den kommande månadens matlådor. Jag är så sjukt bra när jag vill och lägger manken till.

I morgon är det fredag och det kan aldrig bli annat än bra. Jag har fullt upp hela helgen och om det är bra eller dåligt lär nog visa sig på söndagkväll. Fredagar är ju aldrig fel.

En liten övrig notis är att jag firar min ettårsdag på Promedia. Just idag. 15 oktober 2007 började min resa där och den är ju uppenbarligen inte slut än. Jag har planer för framtiden och ro i själen.

Nu ska jag dock gå ner och fixa den spontana tvätten som åkte in i maskinen för ungefär en timme sen.

Sen ska jag sova och drömma om Vietnam. Dit bär det av i januari och då är jag 25 år fyllda.

Peace out. Eller nåt.

Jag känner mig deppig, tom och ynklig. Den här helgen har dock varit grym på alla sätt och vis så det är inte det. Nej då. Jag hade på känn att det här känslan kunde komma att infinna sig just idag. Just nu och just denna kväll. Hoppas bara att den inte är här för att stanna. Och det är inte för inte jag känner mig lite lagom skraj när jag tänker på det. Damn.

Att allt ska vara så jävla knepigt jämt. Det är fan inte lätt när det är svårt.

Just nu kanske jag bara borde gå och lägga mig ner och försöka sova bort den här känslan. Bort, bort, bort.

Och jag har inte ens duschat idag. Inte sprungit som jag hade tänkt att jag skulle. Däremot har jag ätit cheesecake. Med hallon.

Godnatt.