mia83

Jag vet inte vad det är med söndagar. Dagen på hela veckan när man känner sig som mest ensam. Det är det bästa sättet att definiera den på enligt mig. Jag kan inte påstå att ensamheten handlar om att jag faktiskt är ensam. För det är jag ju inte. Men söndagar tenderar lätt till att framkalla en känsla av ensamhet vad gäller hur man känner sig. Ensam i en känsla som inte riktigt går att beskriva. Och när man inte riktigt kan beskriva något för någon annan kan det lätt bli så här. Resultatet låter liksom inte vänta på sig. Tyvärr verkar det här vara något återkommande som inte ens är värt att kämpa emot. Dessutom kan det låta lite fjuttigt att ens vilja kämpa emot något så simpelt som bara en dag. Det handlar om timmar som är lätträknade. Men som ändå kan kännas sega som kola. Igår var det lördag då allt känns som det ska och i morgon är det måndag och då vet jag att den här känslan kommer att vara ett minne blott. Until next time. Som ett ekorrhjul. Vad är det för ord egentligen? EKORRHJUL. Man har ju inte ens ekorrar inlåsta i burar. Det är ju hamstrar, marsvin och möjligtvis möss som springer runt i sådana där. Men nu är det visst någon påhittig jävel som har bestämt sig för att det ska heta EKORRHJUL i alla fall. Bara att acceptera.