När det strålar från mitt hjärta
Det finns en hel del saker i livet jag kan komma på mig själv med att förundras över. Som att humöret bara kan dippa helt utan någon egentlig anledning och att den där taskiga känslan alltid verkar vilja vara närvarande dagar som söndag och måndag.
Lika förundrad blir jag när humöret skjuter i höjden också här utan någon speciell anledning. När jag är omotiverat glad trots att regnet hänger i luften och Piteå ständigt täcks av en grå sörja som vill kallas moln som vägrar att släppa i genom en endaste liten solstråle och gör att det aldrig riktigt blir dag på riktigt.
Det är de små sakerna som gör att jag kommer på mig själv med att svänga lite extra med armarna och helt plötsligt promenerar i takt till den gungiga låten som strömmar ur den lila ipodens lurar. Världen kan fortfarande överraska och jag tar emot detta med en öppen famn och låter leendet leka i mungiporna samtidigt som jag njuter av tillvaron. Jag vet ju att jag är en person där en allt kan vända i all hast eftersom jag tillhör den analyserande och djupt tänkande sortens homo sapiens. Därför försöker jag insupa all harmoni och balans som lyckas med att nästla sig in i mitt hjärta mellan varven.
Ledorden just nu är: radiojournalistik, medier i samhället, Max, boxning, badminton, tennis, spinning, bodypump, journalistvänner, champagne- och flädersmaksatt te, varma bad, god men nyttig mat, långa promenader, umgänge, bra musik i den lila ipoden och höst. Jag har inget att klaga på just i dag.
