mia83

Ibland förstår jag mig inte på vissa egenheter jag har. Alla har vi ju egenheter. Inget konstigt med det. Men när jag tänker på mina inser jag att allt kanske inte är som det borde vara. Jag har svårt för två saker.

Numero ett. Ormar. Det är egentligen inte klokt så rädd jag är för dessa krälande äckeldjur. Jag ser dem liksom överallt och var jag än befinner mig. Att överhuvudtaget vistas i ett område som även kan klassas som riskzon för att eventuellt råka på en orm är i det närmaste en omöjlighet för mig och mitt psyke. Det är bra tur att jag bor i Sverige, ett land där det inte finns många olika sorters ormar och ett land där man inte riskerar att beblandas med dem året runt. Sen satt jag och funderade ut idag att det måste vara riktigt bra att jag numer bor i Norrbotten. Här är det ju nämligen vinter den större delen av året och detta gör ju i sin tur att vi än mindre riskerar att utsättas för dessa obehagliga möten som kan ske när man minst anar det i solens varma närvaro.

Numero två. Händer klädda i svarta skinnhandskar som närmar sig min hals framifrån. Det här fenomenet blev jag starkt påmind om under dagen. Min ytterst härliga journalistpolare lyckades få mig att hoppa högt av rädsla mitt under dagens föreläsning.  Detta gör hon genom att klä sig i den där vidriga och väldigt tajta skinnhandsken samtidigt som hon närmar sig min hals. I efterhand kan man ju tycka att det måste ha sett rätt roligt ut det som utspelade sig. Det var ju bara det att efter händelsen kom jag att tänka på hur ytterst roligt mina gamla kollegor på McD tyckte att det var att överraska mig när jag hade rast och satt och åt i personalrummet. De kom in minst tre stycken, där två höll fast mig och den tredje tog mig om halsen. Jag kastade mig panikslaget åt alla håll och kanter vilket oftast resulterade i kraftiga blåmärken för min del och tårar av skratt från mina kollegor. Gud, så roligt vi hade!  Back in the days…