Därute faller gula löv.
Med Europes nya "New love in town" i bakgrunden känns det ganska tryggt just i detta nu. Ganska bra låt. Jag har inte reflekterat över det förut. Har hört den flera gånger utan att ens tänkt på det. Tvingas jag däremot tala om vad jag tycker om den erkänner jag att jag gillar den.
Jag höll på att få en smärre chock förut. Klockan har precis passerat tre på eftermiddagen och jag vänder i ett kort ögonblick huvudet och blickar ut genom de stora fönstren i föreläsningssalen. Kolmörkt! Först blev jag lite rädd. Nu finns det ingen återvändo längre. Det är så här det är. Mörkt, kallt och ödsligt. Norrland i ett nötskal om vi talar om fördomar. Men när jag kom ut och började promenera hemåt försvann den där skrämmande känslan och ersattes av en varm känsla som spred sig ut i hela kroppen. Den växte sig starkare och starkare ju närmre hem jag kom. Och nu är jag bara så jävla glad.
Kursen som startade idag kommer att ge mig så mycket. Det känner jag redan. Var jag inte övertygad förut så är jag det nu. Jag har valt rätt. Jag har gjort rätt. Att flytta till Piteå och att börja plugga. Som jag har letat efter den här känslan...Känslan som klart och tydligt talar om att man är hemma.
