mia83

Jag vill bara påpeka en sak innan ni börjar läsa detta. Jag har inte druckit en droppe alkohol denna afton och därmed är jag helt nykter. Det är just därför jag vill lätta mitt hjärta angående denna tanke som just nu har byggt bo i mitt huvud. Den har legat och grott några dagar och nu har den äntligen slagit rot och fått fäste. Mogen att skrivas med andra ord.

Det är det ni måste lära er om mig. Jag kan inte spotta ur mig saker i samma andetag som jag tänker på en sak. Det tar ett tag innan ni får ta del av det. Den som väntar på något gott....ni vet.

Anyway, till saken nu då.

Det är det här med alkohol hörrni. Det är ju ingenting jag uppmuntrar till direkt. Man ska inte dricka det för ofta. Det är ett gift och dagen efter är nu för tiden ett helvete. Jag minns en tid då tanken på dagen efter inte ens existerade. Inget hastigt uppvaknande med ångest i hela kroppen, hög puls, illamående och huvudvärk. In these days är detta mer regel än undantag tyvärr. Åldern börjar ta ut sin rätt.

Jag måste varna känsliga läsare som väljer att fortsätta läsa för det som kommer nu låter säkert bättre i mitt huvud än det kommer att framstå nedskrivet. Men ibland, ibland, IBLAND kan det vara skönt att ta ett glas vin för mycket, det kan vara skönt att ta den där onödiga tequilan (även om jag vad det kommer att resultera i) och det kan vara skönt att släppa på alla spärrar och vara så sjukt jävla oansvarig. Kanske är det bara tanken på att jag faktiskt fortfarande KAN göra sådana där oansvariga saker som att dricka för mycket, komma i säng alldeles för sent och vara som ett vrak dagen därpå som är kittlande i det hela. Vad vet jag?

Det finns en sak som jag hatar med alkohol förutom bakfyllan. Det är folk som skyller på alkohol när de har gjort något de inte borde göra. Påverkad eller inte. Man vet ALLTID vad man gör och tyvärr är det så att man fortfarande måste ta ansvar för det man gör. Så är det nämligen att vara vuxen. Jag ville bara göra ett statement här inte vifta med pekpinnen.

Men de stora sakerna gällande detta kan sammanfattas i följande frågor. Vågar man mer när man är onykter eller är det faktiskt helt enkelt så att man känner mer i ett sånt tillstånd? Gör alkohol att man blir mer modig och vågar säga och göra saker man aldrig skulle ha gjort i nyktert tillstånd eller gör alkoholen att känslorna strömmar till som aldrig förr och man faktiskt är totalt ärlig och kan blotta sig själv och sitt inre på ett sätt man aldrig gör annars? Kan den ena saken utesluta det andra eller är det en blandning? Hamnar man bara i det ena "stadiet" ibland?

Slutligen...finns den ultimata fyllan?

Jag ska sova nu. För övrigt känns det jäkligt skönt att kunna vakna upp i morgon runt lunchtid utan konsekvenserna av allt ovanstående.

Godnatt.