Uppdatering
Det är sjukt jobbigt att vara så här trött. Jag är helt hopplös på det här med att komma i säng när jag borde. Baksmällan från i söndags har inte släppt greppet riktigt än. Tequila är rena giftet. Det är nästan som att man beställer minnesluckor i baren. Men faktiskt, det var den roligaste fyllan på länge och söndagens ångest uteblev. Jag var rätt tillfreds med tillvaron.
Irritationen över att jag tvingades hoppa över löpningen igår har inte lagt sig heller. Benhinnorna är fortfarande ömma. Fan. Efter en snabb överläggning med mig själv imorse innan jag klev ur sängen bestämde jag mig för att packa träningsväskan och besöka jobbets gym efter avslutad arbetsdag. Jag får ta ut alla aggressioner i roddmaskinen. Jag ska svettas och plågas. Ingenting får störa mina upplägg nu. Jag har nått stadiet "träningsmani" där frustrationen rinner över om jag inte får min dagliga dos av svett. Jag känner mig motiverad, målinriktad och jävligt fokuserad. Inga ursäkter är godtagbara. Är ni med mig?
Vädret ute suger ju. Det har snöat konstant i typ 36 timmar och alla som någon gång har upplevt vinter i Stockholm bör väl hålla med mig att snö i city inte är världens vackraste. Här förvandlas de där fina och vita till en äcklig grå, blöt och geggig sörja. Man går gata upp och gata ner med blöta fötter samtidigt som man är sur och tvär över det faktum att det inte blir vår snabbare.
Jag har ägnat förmiddagen åt att leka med massa roliga radiosiffror. Excel och jag är inte riktigt överens alla gånger men det ska nog gå det här också. Det är ju sånt här jag tycker är kul för bövelen. Ge mig en budget för en reklamkampanj och jag gör mitt yttersta. Jag lovar. Jag hamnar uppe bland rosa moln i min egna lilla värld där jag sitter och räknar och funderar på hur vi ska göra för att få så mycket reklam för så lite pengar som möjligt. Samtidigt måste jag erkänna att det är lite smått ironiskt att jag nu köper av min tidigare arbetsgivare. Det som jag sålde tidigare. Det är det som är tjusningen med mediebranschen. Den är liten och man ska passa sig för hur man bemöter folk. Det är inte så häftigt som man tror och det är inte varje dag man möts av ödmjukhet. Jag saknar det. Det gör jag verkligen. Jag var livrädd i början att jag också skulle bli så där. Att jag skulle tycka att jag var lite förmer än alla andra för att jag jobbar i den här världen där det diskuteras de mest ytliga ämnen ni kan tänka er. Men jag har fortfarande inte satt min fot på Stureplans uteställen och jag känner inget sug efter det heller. Okej, jag erkänner att jag gillar gratis luncher och jag känner en viss behaglig känsla i magtrakten de gånger jag det är jag som har makten. De gånger det dryper desperation om de stackars säljarna som ringer och gör allt för att jag ska vilja träffa dem. Jag var en av dem när jag började och jag saknar det inte. Det ÄR skönt att sitta på andra sidan. Men jag vill gärna tro att jag har kvar lite av min ödmjukhet. För ni fattar väl när jag är ironisk som sagt?
Det skrämde mig i början att ha ansvar över så mycket pengar. Jag kunde vakna mitt i nätterna med galopperande hjärta och hög puls, orolig över att jag hade missat deadlines eller att jag med ett enda tryck på datormusen hade skickat iväg stora summor pengar till fel ställe. Nu går allt mest på rutin och jag sover lugnt på nätterna. Det stör mig lite att jag har förlorat respekten för pengarna som inte är mina. Jag undrar dock om det är så här det blir med allt man tar sig för med i livet. Den där kittlande spänningen man upplever varje gång man tar sig för med någonting nytt, försvinner den alltid efter ett tag när allt går på rutin och blir mekaniskt? Jag vill ha de där små kickarna och passionen kvar. Den skulle alltid få finnas där om jag fick bestämma. Jag har fått för mig att alla "måsten" förlorar sin skönhet i vardagen.
Ikväll blir det först någon enklare middag och sen bio. Jag fick biljetter till förhandsvisningen av "En shopaholics bekännelser" så jag drar med mig några kompisar. Det enda jag vet är att det tydligen är en bok som har blivit film. Jag har inte läst boken så filmen kanske är bra. Det skrivna ordet är alltid bättre än fantasin på film.
Och nu ska jag fortsätta jobba. Jag ville bara gottgöra er för de senaste dagarna. Men nu vet ni ju allt om mig igen så då borde ni vara nöjda.
