mia83

Måndagar är inte det bästa jag vet. Efter en hel dags gäspande och gnuggande av grusiga ögon så är ändå kvällen rätt okej när allt kommer omkring. Jag har precis insett att det är en hel del jag borde ta tag i den här veckan och just nu sitter jag och funderar på hur jag ska få tiden att räcka till men det är inget jag orkar hetsa upp mig för. Jag är nysprungen, sitter skönt tillbakalutad i min sköna soffa och lyssnar på musik. Städning, diskning och tvätt får vänta till imorgon. Sånt är förbjudet på måndagkvällar...

Jag ska försöka klämma in ett besök på IKEA den här veckan också. Jag behöver verkligen köpa en ny soffklädsel och jag behöver verkligen tvätta den som pryder soffan i detta nu. Hmm.  Jag behöver så jävla mycket märker jag. Ena sekunden känns allt stadigt och säkert men i nästa andetag tänker jag på hur allt ska bli. Å ena sidan vet jag ju vad jag vill men i nästa tanke är ju allt bra som det är. Varför krångla till allt så förbannat?

För första gången på tre år så känner jag mig hemma. Var fan kom den känslan ifrån egentligen? Tryggheten har mig i sitt grepp där jag befinner mig här och nu men bara om två veckor kan allt vara helt annorlunda. Ibland känns det som att jag läget under kontroll dock. Jag tar allt som det kommer från och med nu. Det är ett löfte jag har givit mig själv och det måste jag hålla för att känna mig hel just nu.

So what the fuck, det verkar ju uppenbarligen som att sommaren är här. Förhoppningsvis så stannar den också. På sommaren ska man vara glad, bekymmerslös och leva livet. Så från och med nu får det vara slut på dom här dumheterna. Nu tar vi sommar på riktigt för bövelen. Och joo, jag besökte Systembolaget på Birger Jarlsgatan på lunchen och specialbeställde lite rosévin. För speciella tillfällen och speciella människor den här sommaren. Sommaren 2009.