En gråmulen fredagkväll i Sumpan...
Det regnar ute. Det smattrar ettrigt mot min fönsterruta och över Sundbyberg hänger det ett grått, tungt molntäcke som inte verkar vilja ge sig i första taget. Jag lämnade cykeln på jobbet och tog t-banan hem. Jag myser fortfarande av det faktum att jag slapp betala för den resan. SL's personal vid Rådmansgatans t-bana är inte särskilt aktiva. Det är ofta man ser den där skylten som säger att man ska notera tiden man passerar spärrarna för att det just nu inte är möjligt att köpa en biljett. Så jag traskar lugnt i genom spärren och pinnar ned för trappen och ut på plattformen.
Jag gick in på Coop när jag kom till Sundbyberg. När jag stod i kön och skulle betala för mina två bananer och min fisksoppa ringer det en mobiltelefon. Två små tjejer börjar riva och slita i en plastpåse bakom mig. De kan inte vara mer än åtta, nio år gamla. Det finns inte en tillstymmelse till panik i deras blickar där de letar febrilt efter den ringande telefonen. De är vana och det syns. Ett ögonblick senare får den ena tjejen upp mobiltelefonen och med en hand slår hon vant upp mobilens lucka och svarar. Det ser så coolt ut. Sättet hon gör det på. Nästan som att dra upp en pistol. Jag förundras nästan av hennes sätt att handskas med telefonen. Hon har koll på läget den där lilla tjejen. Vuxna har en tendens till att bli så panikslagna när deras telefoner ringer högt bland folk och de inte hittar den i jackan, väskan eller var den nu befinner sig. Nästan så att de skäms. Men inte småtjejerna. De hanterar det hela som att det är den mest naturliga sak i hela världen.
Jag ligger just nu i soffan och försöker njuta av det faktum att det är fredag. Surfar in på Dagensmedia.se och läser att Expressen ska göra om sin sommarbilaga. Mer mysläsning utlovas visst. Kul för dom, tänker jag tyst för mig själv. Inte en dag för tidigt. Jag har TV'n på och på den visas Talang 2009. Inget extraordinärt. Inget speciellt alls. Det är fredagkväll. Jag njuter av ensamheten i detta nu och ska så göra hela helgen. Jag behöver kurera mig. Jag ska knapra piller i två dagar nu och på måndag vill jag att allt det som gör ont ska vara ett minne blott. Men nu ska jag se vem som vinner Talang 2009.
So long suckers.
Jag gick in på Coop när jag kom till Sundbyberg. När jag stod i kön och skulle betala för mina två bananer och min fisksoppa ringer det en mobiltelefon. Två små tjejer börjar riva och slita i en plastpåse bakom mig. De kan inte vara mer än åtta, nio år gamla. Det finns inte en tillstymmelse till panik i deras blickar där de letar febrilt efter den ringande telefonen. De är vana och det syns. Ett ögonblick senare får den ena tjejen upp mobiltelefonen och med en hand slår hon vant upp mobilens lucka och svarar. Det ser så coolt ut. Sättet hon gör det på. Nästan som att dra upp en pistol. Jag förundras nästan av hennes sätt att handskas med telefonen. Hon har koll på läget den där lilla tjejen. Vuxna har en tendens till att bli så panikslagna när deras telefoner ringer högt bland folk och de inte hittar den i jackan, väskan eller var den nu befinner sig. Nästan så att de skäms. Men inte småtjejerna. De hanterar det hela som att det är den mest naturliga sak i hela världen.
Jag ligger just nu i soffan och försöker njuta av det faktum att det är fredag. Surfar in på Dagensmedia.se och läser att Expressen ska göra om sin sommarbilaga. Mer mysläsning utlovas visst. Kul för dom, tänker jag tyst för mig själv. Inte en dag för tidigt. Jag har TV'n på och på den visas Talang 2009. Inget extraordinärt. Inget speciellt alls. Det är fredagkväll. Jag njuter av ensamheten i detta nu och ska så göra hela helgen. Jag behöver kurera mig. Jag ska knapra piller i två dagar nu och på måndag vill jag att allt det som gör ont ska vara ett minne blott. Men nu ska jag se vem som vinner Talang 2009.
So long suckers.
Postat av: You k now who
Du har fattat galoppen!
Denna vecka har varft kanon!