mia83

Att våga är att leva livet fullt ut. Det handlar egentligen inte om att vinna. Det handlar om vad man kan förlora om man inte vågar. Vi kan måla upp hinder längs med livets stigar som gör det så enkelt för oss att sluta sträva efter den där känslan som gör oss hela igen. Den känslan som säger att det är vi, du och jag no matter what. Vi kanske inte befinner oss på samma plats just nu fysiskt. Men mentalt och psykiskt så kommunicerar vi bättre och tydligare än någonsin. För första gången i livet känns det som att läget är under kontroll. Vi blandar det nya med det gamla. Det enkla med det svåra. Det svaga med det starka. Det ljusa med det mörka. Det ofarliga med det som känns en aningens skrämmande. Du vet vad du vill. Jag vet vad jag vill. Vi tar det härifrån. Det kanske är världens klyscha men i det här läget kommer allt bli vad vi bestämmer oss för att göra det till. Det sköna är att det känns som att vi inte behöver bestämma oss för något än. Det känns medvetet från båda håll att det kan ändra sig längs med resans gång men just nu bryr jag mig inte alls om det.

Vi växer på varsitt håll. Men det är precis så jag har föreställt mig det. Livet.

Och tidigt i morse. Återigen en känsla av allt det vackra i livet som får tiden att stanna till en smula. Det är magi på sitt egna lilla sätt. Jag tar det till mig och bevarar det djupt inom mig som ett minne för stunden. Till nya tillfällen dyker upp...

Och den här gången har jag en känsla av att hösten kommer att bära med sig mycket, mycket fina saker.