Hjärnspöken?
Jag undrar när jag ska förstå att det rimligtvis inte finns ormar inne i Sthlm city. Att det förmodligen bara är konstigt formade pinnar eller skräp som ligger där och gör sig stora och farliga när jag kommer promenixandes med världens bästa musik i öronen. Problemet är att jag rent logisk fattar detta. Ändå händer det något med pulsen och jag hinner tänka alla äckliga ormtankar som finns den där millisekunden när min hjärna och mina ögon försöker registrera vad det är för något som ligger precis framför fötterna på trottoaren eller cykelbanan. Jag är fan hopplös den här årstiden. ALLT kan vara ormar för mig. Jag inser också att den här fobin börjar bli lite löjlig. Speciellt när jag reagerar på det här viset även på cykeln...
