mia83

För första gången så tvekar jag faktiskt i detta nu på om jag borde skriva om det jag tänker på precis i detta nu. Freaka inte ur nu för fan och tro att jag är värsta dumhuvudet eller nåt. Men ibland, ibland när man hör en låt kan man tänka att just den där låten vill man ha spelad på sin egen begravning. Oj, oj, jag skrev det ju faktiskt. Se där ja. Det här handlar absolut inte om något eländigt i livet, absolut inte. Och det ska inte vara vilken låt som helst. Men jag hoppas ändå att det kommer dröja flera herrans år till den dagen kommer och jag kommer säkert att höra andra låtar som jag också skulle tänka så fint om. Men lyssna på den här.....sit back, relax...och bara lyssna en stund.

http://se.youtube.com/watch?v=sLyLmZtDoTw

Så nog om det. Det var väl inte så farligt?

En annan sak jag funderar på just nu är tattoo nummer två. Jag vill ha något litet och smakfullt som ska symbolisera en lysande framtid från och med nu. Tankarna på detta har funnits ett tag men har i dagarna börjat få fäste på riktigt och jag är nog redo för att traska in på East Street Tattoo och faktiskt betala depositionen och boka tiden. Den här tatueringen kommer förmodligen vara något som flera andra redan har men den kommer att symbolisera det som jag vill och det räcker för mig. Det räcker att jag vet och att jag känner till anledningen till denna gaddning. Det är något speciellt med tatueringar. I alla fall för mig. Jag struntar i om det är speciellt snyggt i ärlighetens namn. Den ska bara stå för något som jag kan stå för hela livet. Då är jag nöjd och slipper ha tokångest för att jag har gaddat in något i huden som ska sitta där för tid och evighet som jag bara tyckte var snyggt precis där och då. Det är känslan bara. Allt som har med en själv, sina värderingar och sina egna känslor att göra är NÅGOT. Hajjar ni tugget eller är det bara i min värld det här låter logiskt? Tattoos eller inte. Det kan vara vad som helst.

Jag älskar det faktum att jag kan smörja själen lite då och då med saker som jag gör när jag är ensam och för mig själv. Det är som att jag har en hemlighet med mig själv. Jag kan sitta i min ensamhet och mysa åt den här tanken. I den tanken där det är jag mot världen.

Insikten att det faktiskt finns några saker som är jävligt fina i mitt liv, hur mycket jag än kämpar och sliter för att jaga det där perfekta, är faktiskt väldigt befriande och värmer mitt hjärta då och då. Det gäller bara att säga det högt några gånger för sig själv så sköljer det över en när man minst anar det. Och jag gillar det. Jag gillar det verkligen.