mia83

Att åka buss har aldrig varit någon favorit. Men jag måste erkänna att efter en bussresa på dryga tre timmar mellan Piteå och Umeå med Ipoden som enda sällskap (om man nu bortser från ett gäng trötta medresenärer) så har jag ändrat min uppfattning lite. Naturen häruppe är förbluffande vacker och den ger mitt sinne en ro utan dess like. Rätt som det är dyker en av alla dom älvar upp, som rinner genom de norrländska bygderna. Vatten är ganska mäktigt över lag, speciellt när det så ilsket rinner ner mot havet. Det är som att forsarna och älvarna här bär med sig både någon slags frustration och något slags lugn där blandningen är så lagom så man inte inser skillnaden. Oändliga vidder av skog följt av tomma, ekande kalhyggen kan lika gärna snabbt bytas ut mot en utsikt ner över havet och kusten som sträcker sig lång och mäktig ut efter kustvägen söderut. Det känns för övrigt ganska ironiskt att säga att man är på väg söderut när man ska någonstans nu.

Men även idag känns som en bra dag.