Om att säga godnatt eller inte
Jag har med lite hjälp från en filosoferande hjärna till lyckats skapa dagens bloggrubrik. Det här är ett litet "issue" för mig nämligen. Jag funderar ständigt på detta när det är dags att krypa ner i sängen. Inte för att jag någonsin funderar på att säga godnatt till mig själv men ibland har man ju sällskap, antingen i rummet eller i sängen. Ja, ni fattar kanske vad jag menar. Just "Godnatt" känns så definitivt. Ordet "Godmorgon" är mer accepterat i mina ögon. Det är nämligen en hälsning och såna är trevliga. Liksom "Godmiddag" eller "God afton/kväll". Men "God natt"? Nää. Det här betyder ju att man inte kan prata mer. Nästan som att när någon yppar dessa ord blir det mer som att "Håll käften och sov. Jag vill inte prata mer". Det är väl inte särskilt trevligt? Och om man själv säger det så betyder det ju att man inte är berättigad till att säga något mer. Och det här kan bli lite jobbigt om man råkar komma på något mer man bara måste säga. Annars kanske man inte kan somna. Bort med alla "Godnatt".
Nu ska jag sova. Utan sällskap.
Jag håller med om att god natt ofta inte är det uttryck man vill använda. Men det betyder inte att t.ex. "god morgon" är särskilt okomplicerat heller.
"Good Morning!" said Bilbo, and he meant it. The sun was shining, and the grass was very green. But Gandalf looked at him from under long bushy eyebrows that stuck out further than the brim of his shady hat.
"What do you mean?" he said. "Do you wish me a good morning, or mean that it is a good morning whether I want it or not; or that you feel good this morning; or that it is a morning to be good on?"
"All of them at once," said Bilbo.
/.../
"Good morning!" he said at last. "We don't want any adventures here, thank you! You might try over The Hill or across The Water." By this he meant that the conversation was at an end.
"What a lot of things you do use Good morning for!" said Gandalf. "Now you mean that you want to get rid of me, and that it won't be good till I move off."