mia83

Det är återigen söndagskväll och jag ligger nerbäddad i min säng med datorn på täcket tryggt förvissad om att hur jag än gör så kommer det vara måndag när jag vaknar i morgon. Det finns vissa saker man inte kan göra något åt och jag antar att man får lära sig att acceptera det. Men man ska också vara dödligt medveten att det inte är det lättaste att göra. Balansgång någon?

Jag är totalt slut. Helt färdig. Den här veckan hamnar under kategorierna bästa och värsta. Det är en blandning av känslor som ena dagen är under kontroll och nästa helt okontrollerade. Det är inte lätt när det är svårt. Vissa beslut måste man fatta med hjälp av hjärnan och då får hjärtat inte vara med och leka. Det ställer till det mesta. I alla fall i de beslut jag har fattat den här veckan. Jag har alltid en föreställning om hur saker och ting ska vara men det blir ändå aldrig som jag har tänkt mig. Aldrig.

Och det finns så mycket jag vill just nu. Jag vill det så mycket så gör ont i hela mig när jag tänker på om utgången inte blir som jag vill. Kan jag se något annat än det? Finns det ett andra alternativ? Samtidigt kan jag känna glädjen över hur det skulle bli om det blir som jag vill. Jag betvivlar att det skulle finnas någon som skulle vara gladare än jag då. Framtiden är som en oskriven bok (den finns klar i huvudet men har inte riktigt hunnit mogna för att bli nedskriven) men den här veckan har jag börja på första kapitlet. Tänk er ett slitet papper där man ser att suddigummet har jobbat hårt. Det har tänkts, analyserats och ändrats...och om det är rätt och riktigt lär jag knappast få veta ikväll ändå.

And there's no cure
And no way to be sure
When everything is turned inside out
Instilling so much doubt
It makes me so tired
I feel so uninspired
My head is battling with my heart
My logic has been torn apart