Love me, hate me, say what you want about me
Stockholm i solsken. Mitt hjärta blir varmt och för första gången på hur länge som helst så känner jag mig faktiskt lite ledsen över att behöva lämna denna vackra huvudstad. Det må låta konstigt...men så är det. Det kanske är för att allt är på allvar nu. Jag vet inte. Och säga vad man vill om den här stan, men fin är den nu när våren har börjat komma i gång på allvar. Ser man Stockholm by bike hinner man uppmärksamma saker man i normala fall inte tänker på. Efter ett hastigt uppvaknande imorse med en välbekant ångest framkallad av alkohol har jag inte gjort många slängar idag. Den här dagen har jag slösat bort i soffan medan solen har strålat utanför fönstret och temperaturen har visat på nära 20 grader. Fy fan för mig. När klockan blev halv sex denna sköna söndagkväll släpade jag ner Mr Nishiki 5 trappor och ut på gatan, drog ett djupt andetag och hoppade upp på hojen och började trampa in mot city. Det blev en pizza på Södermalm med ett par gängmedlemmar från gårdagskvällen. Nu känns allt bättre igen. Det finns knappt tillstymmelse till söndagsångest denna afton. Kanske är det för att man går en skön halvvecka på jobbet till mötes och har en långhelg att se fram emot nästa helg. Kanske är det för att saker och ting börjar klarna eller kanske är det för att jag har sköna polare som vet hur de ska ruska liv i mig efter en vinter i dvala. Hur som helst, vårsol och tankar på en förestående sommar kan få vem som helst på gott humör.
Den enda funderingen jag har denna afton är om jag ska lita på den magkänsla jag har just nu. Det kanske är helt uppåt väggarna och det kanske inte stämmer på en fläck. Men jag misstänker att jag har fel för jag har på känn att det är något som inte stämmer. Hmm.. Det kan göra mig lite sorgsen men samtidigt finns det inte så mycket jag kan göra.
På ett sätt kändes det som att jag hade massor att skriva ikväll men det tog liksom stopp när tankarna tog vid. Och vad har vi sagt om att tänka på det man skriver? Jag ska fortsätta njuta av den här sköna söndagkvällen nu och tänka på alla bra saker. För det är en del...
Den enda funderingen jag har denna afton är om jag ska lita på den magkänsla jag har just nu. Det kanske är helt uppåt väggarna och det kanske inte stämmer på en fläck. Men jag misstänker att jag har fel för jag har på känn att det är något som inte stämmer. Hmm.. Det kan göra mig lite sorgsen men samtidigt finns det inte så mycket jag kan göra.
På ett sätt kändes det som att jag hade massor att skriva ikväll men det tog liksom stopp när tankarna tog vid. Och vad har vi sagt om att tänka på det man skriver? Jag ska fortsätta njuta av den här sköna söndagkvällen nu och tänka på alla bra saker. För det är en del...
