mia83

Jag vet inte riktigt hur läget är idag om jag ska vara helt ärlig. Det är en konstig känsla som har byggt bo i mitt inre. Det är en mix av det mesta. Jag har sovit så jävla oroligt i natt. Man skulle kunna tänka sig att det är den vanliga söndagmåndag-sömnen men det är nog inte så. Jag vaknade nollfyrafemtioett av att telefonen vibrerade. Jag vaknade lätt. Lite för lätt. Nästan som att det var meningen för jag brukar inte vakna om jag har telefonen på ljudlös. Jag kunde inte riktigt somna om efter att ha läst innehållet i det där sms'et. Det var ett sms som skulle läsas nollfyrafemtioett. Det hade förlorat all sin glans om det inte hade lästs precis då. När sändaren skriver på ett sätt som gör att man kan se allt så klart framför sig infinner det sig en känsla som är svårslagen. Det var enkelt skrivet. Men även vackert och framförallt ärligt eftersom det beskrev läget så som det faktiskt är.
Efter det ville jag se solen gå upp över staden. Vid den tidpunkten när det var lugnt och stilla. Ett ögonblick när man kan "ta" på känslan. Man kan tänka mer klart än någonsin. Dagens rusningstrafik på tankar har inte börjat när klockan bara är fem på morgonen. Men nu när klockan är mitt på dagen är det precis som att ingenting har hänt. The moment is gone, som man brukar säga. Fast ändå inte för jag ska se till att spara det i mitt minne.

Det går liksom inte att förklara. Vissa saker måste upplevas. Klarblå himmel, solen som långsamt går upp...det låter så banalt när man försöker beskriva det så jag klipper här och nu. Låt oss lämna det. Det var i alla fall ett av de finaste sms'en jag har någonsin har fått och till följd av det även det mest rogivande ögonblickena i hela mitt liv...

There's a song playing in every heart that beats
In a key that unlocks every door
There's a time for knowing what's behind the curtain
And it's all you're wishing for...