...Thursday I don't care about you
Det är torsdag och det har infunnit sig en känsla av välbehag och lugn. Har haft ytterligare en lugn dag på mitt eminenta jobb. Det är nästan lite spöklikt lugnt i vårt öppna kontorslandskap på Promedia. Jag lämnade jobbet med en rensad inkorg till mailen, en fixad adressändring, ett nytt elavtal och en kirrad digitalbox + nytt bredbandsmodem från Comhem. I told you so....mohahaha. Den här gången ska flytten ske utan någon sista-minuten-stress.
En av de värsta grejerna med att bo i den svenska huvudstaden är detta:
You got to love this. Speciellt om man bor här. Trängseln på T-centralens perrong är ljuvlig. Speciellt när man skuffas närmre och närmre kanten mot spåret och när man får klämma sig in i t-banevagnen och stå så nära, så nära någon att du känner på dennes andedräkt vad han/hon har ätit till lunch. Ja, det är livskvalité. Eller?
Jag kom i alla fall hem lugnt och säkert. Upp för trapporna, ner för trapporna och ner till de indiska herrarna på hörnet vid Gubbängstorget för att hämta två mycket viktiga försändelser. Mitt visum för Vietnam-resan och......TAAA-DAAA!
En box med tio cd-skivor baaaaaara KENT. Hösten är här på riktigt mina vänner.
Egentligen skulle jag ha varit på middag denna afton men det blev inte så. Vi var riktigt osugna på bjudmiddag på Promedia. För en gångs skull. Det blir den 2:a december istället. Därmed ligger jag komfortabelt tillbakalutad i soffan, lagom mätt på två kokta ägg och en fruktig smoothie. Jag funderar på om jag ska hämta min bok och läsa lite. Jag har funderat mycket på det här med att läsa böcker. Jag menar, jag gillar ju det. Oftast plöjer jag mig igenom böcker ganska fort. Den här boken jag läser nu är det annorlunda med och det beror inte på att den är dålig. Inte alls. Den handlar om allt jag går runt och funderar på dagarna i ända. Den är djup och konstnärlig. Allt jag behöver för att klara den gråa, trista vardagen. Jag är rädd för att den ska ta slut. Vad händer när jag inte har denna bok att öppna varje kväll och läsa några sidor i innan jag slår igen ögonen? Det är nog därför det går lite långsammare än vanligt. Den betyder något för mig och jag vill ha kvar den. Jag vill inhalera allt innehåll och reflektera över bokstäverna i den. Jag vill hålla i den med känslan man har av en bok som man är förväntansfull inför att börja läsa.
Jag vet vad jag tycker att ni ska göra. Köp den. Det heter Lyckan, kärleken och meningen med livet och den är skriven av Elisabeth Gilbert.
Jag är sugen på att köpa en gitarr. Igen. Jag är totalt hopplös, jag veeeet. Jag hade en elgitarr en gång i tiden för flera år sen. Waaaay back som man brukar säga. Efter några års ickeanvändande av denna dyrgrip sålde jag den mycket nöjd med affären och pengarna det gav mig. Förra sommaren fick jag gitarrsug igen. Jag spontanköpte en elgitarr med förstärkare på Blocket och spelade sönder fingrarna i några veckor. Sen hände samma sak igen. Gitarren stod i sitt hörn, tillbakalutad mot förstärkaren helt oanvänd. Jag sålde den på Blocket och förlorade inte en spänn. Det var ju bra det i alla fall, tänker ni nu. Så tänkte jag med och ända sen den där augustidagen för några månader sen har jag inte skänkt det en endaste tanke. Förrän igår. Suget efter ömma fingrar är tillbaka. Faaaaan.
En av de värsta grejerna med att bo i den svenska huvudstaden är detta:
You got to love this. Speciellt om man bor här. Trängseln på T-centralens perrong är ljuvlig. Speciellt när man skuffas närmre och närmre kanten mot spåret och när man får klämma sig in i t-banevagnen och stå så nära, så nära någon att du känner på dennes andedräkt vad han/hon har ätit till lunch. Ja, det är livskvalité. Eller?
Jag kom i alla fall hem lugnt och säkert. Upp för trapporna, ner för trapporna och ner till de indiska herrarna på hörnet vid Gubbängstorget för att hämta två mycket viktiga försändelser. Mitt visum för Vietnam-resan och......TAAA-DAAA!
En box med tio cd-skivor baaaaaara KENT. Hösten är här på riktigt mina vänner.
Egentligen skulle jag ha varit på middag denna afton men det blev inte så. Vi var riktigt osugna på bjudmiddag på Promedia. För en gångs skull. Det blir den 2:a december istället. Därmed ligger jag komfortabelt tillbakalutad i soffan, lagom mätt på två kokta ägg och en fruktig smoothie. Jag funderar på om jag ska hämta min bok och läsa lite. Jag har funderat mycket på det här med att läsa böcker. Jag menar, jag gillar ju det. Oftast plöjer jag mig igenom böcker ganska fort. Den här boken jag läser nu är det annorlunda med och det beror inte på att den är dålig. Inte alls. Den handlar om allt jag går runt och funderar på dagarna i ända. Den är djup och konstnärlig. Allt jag behöver för att klara den gråa, trista vardagen. Jag är rädd för att den ska ta slut. Vad händer när jag inte har denna bok att öppna varje kväll och läsa några sidor i innan jag slår igen ögonen? Det är nog därför det går lite långsammare än vanligt. Den betyder något för mig och jag vill ha kvar den. Jag vill inhalera allt innehåll och reflektera över bokstäverna i den. Jag vill hålla i den med känslan man har av en bok som man är förväntansfull inför att börja läsa.
Jag vet vad jag tycker att ni ska göra. Köp den. Det heter Lyckan, kärleken och meningen med livet och den är skriven av Elisabeth Gilbert.
Jag är sugen på att köpa en gitarr. Igen. Jag är totalt hopplös, jag veeeet. Jag hade en elgitarr en gång i tiden för flera år sen. Waaaay back som man brukar säga. Efter några års ickeanvändande av denna dyrgrip sålde jag den mycket nöjd med affären och pengarna det gav mig. Förra sommaren fick jag gitarrsug igen. Jag spontanköpte en elgitarr med förstärkare på Blocket och spelade sönder fingrarna i några veckor. Sen hände samma sak igen. Gitarren stod i sitt hörn, tillbakalutad mot förstärkaren helt oanvänd. Jag sålde den på Blocket och förlorade inte en spänn. Det var ju bra det i alla fall, tänker ni nu. Så tänkte jag med och ända sen den där augustidagen för några månader sen har jag inte skänkt det en endaste tanke. Förrän igår. Suget efter ömma fingrar är tillbaka. Faaaaan.
Postat av: Cecce igen :)
Men läser du OCKSÅ den? Universum försöker säga mig nånting. Jag såg Oprah prata om den boken en gång, så jag köpte den (ja, lättinfluerad). Sen har den bara dykt upp i flera olika sammanhang, men jag har fortfarande inte läst den! Den står där i bokhyllan. Det kanske är dags nu då?
Postat av: i trängseln utanför...
Jäklar vad flitig du är med blogginläggen nuförtiden! Hinner ju knappt läsa dom mellan alla kriminologiska teorier ;) Är glad över att slippa tunnelbanan och avis på din nyinköpta Kent-samling... livet som student är ett ständigt prioriterande av varje krona. Nu ska jag iväg och lyfta lite skrot sen blir det en liten simtur också innan jag tar fredagkväll. Puss å kjaaam ;) ps. klart som fan du ska ha en gitarr! Igen:) ds.