"Nej, du får inte!"
Det här är det sista blogginlägget för denna vecka. I did it. Det har varit med nöd och näppe vissa kvällar men jag har klarat det. Det är lite i sista minuten denna afton också ser jag.
Jag har haft en mysig söndag. Den bästa söndagen på länge. Trots att jag ligger tryggt nerbäddad i sängen och strax ska sova och trots att helgen snart är över för den här gången så känner jag ingen söndagsångest what-so-ever. I wonder why?
Det är kallt ute ikväll. När jag gick mot t-banan i eftermiddags dalade det stora, blöta snöflingor från himlen. När jag kom hem alldeles nyssens hade det hunnit klarna upp. Stjärnor som syntes tydligt och en isande kall vind i ansiktet varnade för en kylig natt.
Har ni någon gång råkat hamna bredvid eller framför en person med ett "speciellt" utseende som gör att blickarna dras till den här personen hela tiden hur mycket man än inte vill titta? Jag klev på t-banan på T-centralen och gick hela vägen längst bak i tåget eftersom det är där jag bör sitta för att hamna på rätt sida av plattformen när jag kliver av i Gubbängen. Musiken klingade ljuvligt i öronen och jag tänkte inte alls på var jag satte mig. Den här människan, som jag helt klart trodde var av det kvinnliga könet, var mager som en sticka och spacklad som en...ja, vad ska man säga? Men det var något som inte stämde. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på det men nåt fel var det. Jag skrek till mig själv inombords. "SLUTA TITTA MARIA" och "NEEEEEJ, DU FÅR INTE" men tror fan att det hjälpte. Vid Slussen reste sig människan upp, ca 1,90 lång och började prata med en liten sminkad asiatpojke. Där kom det, det var en man. Jag VISSTE att nåt var fel. Jag bara visste det.
Sånt här är inte underligt alls när man bor i Stockholm.
Nu ska jag släcka lampan och drömma sött.
Jag har haft en mysig söndag. Den bästa söndagen på länge. Trots att jag ligger tryggt nerbäddad i sängen och strax ska sova och trots att helgen snart är över för den här gången så känner jag ingen söndagsångest what-so-ever. I wonder why?
Det är kallt ute ikväll. När jag gick mot t-banan i eftermiddags dalade det stora, blöta snöflingor från himlen. När jag kom hem alldeles nyssens hade det hunnit klarna upp. Stjärnor som syntes tydligt och en isande kall vind i ansiktet varnade för en kylig natt.
Har ni någon gång råkat hamna bredvid eller framför en person med ett "speciellt" utseende som gör att blickarna dras till den här personen hela tiden hur mycket man än inte vill titta? Jag klev på t-banan på T-centralen och gick hela vägen längst bak i tåget eftersom det är där jag bör sitta för att hamna på rätt sida av plattformen när jag kliver av i Gubbängen. Musiken klingade ljuvligt i öronen och jag tänkte inte alls på var jag satte mig. Den här människan, som jag helt klart trodde var av det kvinnliga könet, var mager som en sticka och spacklad som en...ja, vad ska man säga? Men det var något som inte stämde. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på det men nåt fel var det. Jag skrek till mig själv inombords. "SLUTA TITTA MARIA" och "NEEEEEJ, DU FÅR INTE" men tror fan att det hjälpte. Vid Slussen reste sig människan upp, ca 1,90 lång och började prata med en liten sminkad asiatpojke. Där kom det, det var en man. Jag VISSTE att nåt var fel. Jag bara visste det.
Sånt här är inte underligt alls när man bor i Stockholm.
Nu ska jag släcka lampan och drömma sött.
Postat av: Jimboeh
"when your feet decide to walk you on the wayward side, up upon the stairs and down the downward slide
i will turn your tide,
do all that i can to heal you inside, I`ll be the angel on your shoulder, my name is geraldine, Iim your social worker" Geraldine - Glasvegas...Bästa bitterljuva, stadiumrockiga men samtidigt folkligt brittiska låten i år? troligtvis...