Monday you can fall apart...
Det var som att startskottet för bloggvecka numro två gick imorse när mobilens alarm ringde. Jag hade vissa "krav" på mig själv med den här dagen och hittills har jag uppfyllt varenda ett av dom. Dagen är ju snart slut och det sista för dagen är detta skrivande som faktiskt gav mig någon slags tillfredsställelse under förra veckan och därmed är det väl lika bra att fortsätta. Jomenvisst.
Jag har varit ute och sprungit denna kalla och klara måndagkväll. Det är nu det är läge för trumpeter och fanfarer. Wohoo! Jag hade gett mig fan på att jag skulle ge mig ut på löprunda och svettas direkt efter jobbet. Men sen jag hittade "the guitar" på lunchen. Den är så fin, så fin.
Och jag var ju TVUNGEN att plocka upp den ur kartongen när jag kom hem. Lyckligtvis passade batteriet som var med inte i stämapparaten. Ja, jag skriver lyckligtvis, för om den hade fungerat hade jag förmodligen aldrig kommit utanför dörren igen. Men efter några minuter av beundransvärda blickar på detta fina instrument dök jag i träningskläderna, slet åt mig den röda Ipoden, satte på mig en mössa och begav mig ut. Det var härligt. Först den kittlande kylan som letade sig ner i lungorna och känslan när kroppen började värmas upp var oslagbar. Jag mår alldeles förträffligt bra just nu, efter två kokta ägg, en hallonsmoothie och ett telefonsamtal med med en eminemt ex-Roomie, (yes, hon behåller det STORA R:et).
Jag kan sucka uppgivet om jag vänder blicken snett åt höger ifrån den position där jag sitter nu. Högarna med CD-skivorna som ligger kvar på golvet efter mitt halvhjärtade försök till att påbörja en flyttpackning i lördags. Jag är totalt hopplös. Det finns vissa grejer där jag upprätthåller och visar en stenhård självdiciplin och sen finns det tillfällen där jag helt enkelt suger fett på att ta tag i saker och ting. Jag har märkt att det sistnämnda gäller när det handlar om saker jag inte tycker är så roliga....
Jag ser ju fram emot den här flytten som tusan i övrigt. Jag märker ju att jag går omkring med ett ständigt leende på läpparna hela dagarna. Nästan som när man är kär. Det stämmer nog. Jag är helt tokigt kär i lägenheten i Sundbyberg. Jag kan nog till och med drista mig till att säga att jag älskar den. Det här kommer att bli tokigt bra.
En annan sak jag har funderat på det senaste dagarna är mitt hår. Jag kanske borde klippa av det. Alltså inte hela håret men en decimeter eller två. Det är ruggigt långt just nu. Jag får inte den rätta "schwungen" på håret när jag har det uppsatt längre. Det hänger bara tråkigt. Jag är dock inte riktigt mogen för att fatta ett sånt viktigt beslut....än. Så jag funderar lite till.
On Monday when the sun is hot
I wonder to myself alot
Now is it true, or is it not
That what is which and which is what?
Jag har varit ute och sprungit denna kalla och klara måndagkväll. Det är nu det är läge för trumpeter och fanfarer. Wohoo! Jag hade gett mig fan på att jag skulle ge mig ut på löprunda och svettas direkt efter jobbet. Men sen jag hittade "the guitar" på lunchen. Den är så fin, så fin.
Och jag var ju TVUNGEN att plocka upp den ur kartongen när jag kom hem. Lyckligtvis passade batteriet som var med inte i stämapparaten. Ja, jag skriver lyckligtvis, för om den hade fungerat hade jag förmodligen aldrig kommit utanför dörren igen. Men efter några minuter av beundransvärda blickar på detta fina instrument dök jag i träningskläderna, slet åt mig den röda Ipoden, satte på mig en mössa och begav mig ut. Det var härligt. Först den kittlande kylan som letade sig ner i lungorna och känslan när kroppen började värmas upp var oslagbar. Jag mår alldeles förträffligt bra just nu, efter två kokta ägg, en hallonsmoothie och ett telefonsamtal med med en eminemt ex-Roomie, (yes, hon behåller det STORA R:et).
Jag kan sucka uppgivet om jag vänder blicken snett åt höger ifrån den position där jag sitter nu. Högarna med CD-skivorna som ligger kvar på golvet efter mitt halvhjärtade försök till att påbörja en flyttpackning i lördags. Jag är totalt hopplös. Det finns vissa grejer där jag upprätthåller och visar en stenhård självdiciplin och sen finns det tillfällen där jag helt enkelt suger fett på att ta tag i saker och ting. Jag har märkt att det sistnämnda gäller när det handlar om saker jag inte tycker är så roliga....
Jag ser ju fram emot den här flytten som tusan i övrigt. Jag märker ju att jag går omkring med ett ständigt leende på läpparna hela dagarna. Nästan som när man är kär. Det stämmer nog. Jag är helt tokigt kär i lägenheten i Sundbyberg. Jag kan nog till och med drista mig till att säga att jag älskar den. Det här kommer att bli tokigt bra.
En annan sak jag har funderat på det senaste dagarna är mitt hår. Jag kanske borde klippa av det. Alltså inte hela håret men en decimeter eller två. Det är ruggigt långt just nu. Jag får inte den rätta "schwungen" på håret när jag har det uppsatt längre. Det hänger bara tråkigt. Jag är dock inte riktigt mogen för att fatta ett sånt viktigt beslut....än. Så jag funderar lite till.
On Monday when the sun is hot
I wonder to myself alot
Now is it true, or is it not
That what is which and which is what?
