mia83

Imorse ringde det på dörren 07.00. Man kan göra roligare saker så tidigt på morgonen ska ni veta. Utanför dörren stod en pigg rörmokare och log soligt. Jag log inte lika soligt. Det är tyvärr inte min grej så tidigt på morgonen. Jag hade räknat med en snabb visit av honom men icke. Han gick in och inspekterade det han skulle, hmm'ade lite för sig själv innan han vände sig mot mig med en allvarlig min och meddelade att han skulle åka och inhandla det han behövde för att fixa toan och kranen i köket. Jag kunde faktiskt inte hjälpa att jag lät en STOR suck ljuda högt....

Han kom i alla fall tillbaka efter ca 40 min och fixade det han skulle. Därmed kom jag bara lite för sent till jobbet.
På jobbet fick jag i alla fall veta att det skulle "tävlas" lite och sånt gillar ju jag. I can't help it. Jag blev eld och lågor. Som en kalv på grönbete och dessutom skaffade jag mig ett litet försprång på en gång. Mohahaha. Det är kommer att bli så bra, så bra.

Innan lunchen skulle det hända ytterligare en grej. Min mobiltelefon ringde och en kvinna från Stockholms bostadsförmedling sa "hej" i andra änden. Det var tredje gången på mindre än ett halvår jag blev erbjuden en sprillans ny hyresrätt genom bostadskön. Ingen ska säga att det är helt omöjligt att få lägenhet i huvudstaden. Denna gång var det en lya vid Sockenplan. Jag svarade att jag var smickrad men att jag hade hittat drömlägenheten redan och tyvärr var tvungen att tacka nej. I-landsproblem, jag vet.

Jag har haft ytterligare en bra dag får jag väl lov att tillstå. På eftermiddagen bjöd Aftonbladet på champagne och snittar. Herrarna därifrån var stiligt klädda i smoking och försökte på nåt lite desperat sätt att leka James Bond. Det är absolut inte alls min grej. Jag släntrade in i svarta jeans och slitna rödrandiga converse-skor. Men det var lika gott ändå. Champagnen alltså. Sen fick jag ont i huvét. Luften gick ur mig....och resten av eftermiddagen försökte jag mest att få klockan att bli 17.00 så fort som möjligt. Jag satt och tittade ut genom fönstret på regnet som skvalade utanför och såg det skymma mer och mer. Det var lite poetiskt på sitt eget lilla vis.

Jag erkänner. Jag har varit och klämt på gitarrer. Det hann jag med mellan jobbet och tåget mot Vingåker. Jag dreglade nästan när jag gick där och filosoferade i landskapet med gitarrer. Jag funderade på om jag vill ha en elgitarr eller en lite finare, stålsträngad akustisk. Vad tycker/tror ni?

Låt oss avsluta med saker av den lite allvarligare naturen. Jag har tänkt en hel del de senaste dagarna. Detta är nödvändigtvis inte något dåligt. Det är ju höst nu. Regn, mörker, gula och röda löv som virvlar i vinden. Hörnet på soffan inbjuder till en hel del funderingar. Jag kan inte riktigt kontrollera det där hur mycket jag än försöker. Men gott folk, jag läste en tidning idag. I den stod det något riktigt, riktigt bra och tänkvärt. Det var en psykolog som hade uttalat sig om just det här tänkandet vi människor gärna ger oss i lag med när andan faller på. Hon tyckte att man skulle ta tillvara på höstkvällarna genom att ta sig tid att lära känna sig själv lite bättre. Hennes exakta ord (och nu citerar jag) var:

Låt den tanke som kommer till dig komma. Låt den känsla som infinner sig infinna sig. Värdera dom inte. Döm dig inte. Bara var. Allt är okej, det är faktiskt bara tankar och känslor, elektriska impulser i din hjärna och reaktioner i din kropp. Men det är fortfarande DU.
Den dagen du faktiskt tillåter alla dina tankar komma till dig blir du lättare av med stress och prestationsångest och kan använda din energi till mer livsbejakande känslor och tankar.


Faaaaan, vad jag håller med i detta när jag tänker efter.