mia83

Ikväll har jag tömt hela bokhyllan på CD-skivor och annat trams. Tre flyttlådor har fyllts till bredden och det ser lite lagom tomt ut i vardagsrummet nu. Skönt att man fick tummen ur arslet och att det hände nåt denna afton på flyttpackningsfronten. Innan veckan är slut ska jag inhandla fler flyttlådor och ta tag i det här på riktigt.

Jag fick i gång stämapparaten förut också. Nu har jag en halvstämd gitarr som jag redan har fått ont i fingrarna av. Strängarna är stenhårda och det är ju inte jag. Stenhård alltså.

Dessutom är lunchlådan precis kirrad. Panerad fisk (ja, jag panerade den själv), potatismos och ärtor. Några sprut remouladsås på det och sen är we good to go for lunch tomorrow.

För övrigt är jag lite avslagen och tom. Jag märker det själv. Kanske beror det på trötthet. Kanske inte.

Men en sak är säker och det är detta:

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas
Att vara stark är att se livet som det är, acceptera dess kraft och att ta del av den,
att falla till botten, att slå sig hårt och att alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas, när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret, och att alltid kämpa för att nå dit



Och som avslutning. Mer förvirring.

On Tuesday, when it hails and snows,
The feeling on me grows and grows
That hardly anybody knows
If those are these or these are those