mia83

Klockan är tio på kvällen.
Jag är sjukt stressad. Fy fan. Jag tänker bara på att jag inte kommer att få en hel timmes lunch imorgon. Jag tänker på att jag kommer ha lika stressigt ont i huvudet imorgon, hög puls och galopperande tankar om pengar som ska skickas iväg till de rätta ställena. Det är inte ens kul på jobbet nu. Too much.

Det är ju skönt att det är fredag imorgon. Eller nåt.

Jag låg och tittade på stjärnorna i går kväll när jag skulle sova. De syns tydligt från min huvudkudde. Det är så jävla knäppt. Just nu känner jag det där dåliga igen. Jag har den där olustiga känslan i kroppen igen. Det där gråtiga infinner sig mellan varven men jag trycker bort det. Orkar inte. Vill inte. Vet inte ens varför....

Lite nervös inför lördag kanske? Jag är inte helt säker på att resultatet kommer bli som jag vill. Ibland känns det som att jag bara vill bort. Lååångt härifrån och kanske aldrig komma tillbaka. Varför känns det så? Jag fattar inte. Är det för att man vill fly från att som tynger en? Och kan man ens bara "försvinna"?

Fan, jag märker själv att det inte är nåt bra nu igen. Fan, fan, fan. Jag vill inte att det ska kännas sådär illa igen. Den där hopplösa känslan ligger och lurar...i can feel it. Damn.

Det är för mycket av allt nu igen. Great. Nu började jag blöda näsblod också. Precis i detta nu. Det hade varit en sak om det hade varit mycket av EN sak. Men nu är det sådär mycket av flera saker. Kanske är det för att det är för mycket av flera dåliga saker. Igen. Det är ju fan att allt ska bli så här.

Nu är klockan halv elva. Dags att sluta med mina jävla deprimerande ord.
Det kanske känns bättre imorgon....

Over and out.