mia83

Livet är bra konstigt ändå. Man kan sitta och analysera det i  timmar men det kommer ändå aldrig bli i närheten av det man tror ändå.
Att man aldrig lär sig...

Annars då?
De senaste tre veckorna har varit ganska omtumlande. Den där hopplösa känslan ersätts mellan varven av en känsla som liknar något av tillfredsställelse och harmoni. Det går framåt, sakta men säkert. Det viktigaste är att jag nu känner att det faktiskt går framåt och jag fastnar inte i träsket varje gång det känns lite mörkt.
Jag har lärt mig så himla mycket av det dåliga. Alltså bra saker som kan kallas för insikter. Och dessa är icke att förkasta vill jag lova. Den viktigaste delen i det hela är att jag framförallt har kommit på hur mycket vissa faktiskt betyder. No more "ta för givet". Aldrig någonsin mer.

Det är konstigt hur lite det krävs för att det ska gå snett och överraskande hur lätt det är att hamna på sätt spår igen. Det kan man inte tro när man är ute i mörkret och famlar. Det är långt ifrån säkert.....än. Men nu syns faktiskt ljuset i tunneln.

Den sista veckan har var kantad av för lite sömn och det börjar ta ut sin rätt.  Imorgon blir det sovmorgon för hela slanten.

Veckans ordspråk:
Det är de vänner som man kan ringa till klockan tre på natten som räknas....