mia83

På riktigt, livet kan inte vara världens roligaste och positiva jämt och ständigt. Det fungerar inte så. Men det är inte så att jag går och deppar mig dagarna igenom. Jag råkar faktiskt tycka om att känna den känslan ibland. Det är för tusan inget farligt att känna sig lite ur gängorna ibland, det kan till och med vara skönt enligt min mening. Ni får väl tycka att jag är en pessimistisk jävel som deppar mig genom livet då. Men snälla, kom inte med era: "Allt blir vad man gör det till" eller "Det är bättre att vara glad". Jag gillar inte sånt. Tyvärr. Jag skulle kunna kontra med att jag tror att ni som säger ovanstående är lite rädda för det mörka i livet. Jag hävdar bestämt att det kan vara skönt att hänge sig åt en "dålig-dag-känsla", dra filten över huvudet i soffan och slå på Kents allra mest deppiga låt i Ipoden.

Kontentan av det hela: Sluta vara så förbannat klämkäcka hela tiden. Jag kan väl inte hjälpa att jag inte är ett stort fan av jul- och nyår eller att jag inte gillar måndagar? Klart som fan att det är skönt med lite ledighet och att få julklappar men det är något som stör mig med hela den här grejen och det är inget jag varken kan eller vill göra något åt. Punkt.

Dessutom så skulle det föregående inlägget inte vara något negativt menat. Jag uttryckte mig kanske jävligt fel bara. Men jag erkände ju att jag inte var helt nykter också. Men jag var absolut inte deprimerad alls när jag skrev det. Jag var kanske bara lite konstigt känslosam.

PS. Och Ni som faktiskt träffar mig då och då eller snackar med mig live, tycker ni att jag är en mörk, deppig och tråkig person jämt? DS.