mia83

Det finns vissa tillfällen och dagar i livet när det bara inte känns okej. Det är egentligen inte mycket man kan göra åt det utan man får bara låta det vara. Rida ut stormen liksom. Det är ju inte så att jag inte vet vad det här beror på men det är lika nedrans jobbigt varje gång ändå.

I går körde vi ju go-kart med ett stort säljbolag för morgontidningar. Det var snuskigt kul vill jag lova! Är lite öm i ryggen i dag men det var lätt värt det. I kväll ska vi ut med nästa gäng på middag. Jag är inte sugen alls. Jag vill hellre gå hem, lägga mig i soffan, dra filten över mig och vara ensam hela kvällen.

I boken "Konsten att vara snäll" läste jag nåt intressant i går innan jag skulle sova. Författaren behandlade begreppet "lagom är bäst". Han tyckte inte alls att det var så. Varför ska man nöja sig med lagom? Jag tänkte på det där ett tag och kom fram till att jag nog håller med honom. Varför ska allt här i livet vara så himla lagom för? Bättre att satsa fullt ut eller inte satsa alls. Att göra någonting lagom är inte riktigt min grej ändå.

Nu ska jag gå och äta min äckliga soppa. Här slänger vi inte mat hur äckligt det än må vara. And that's final.