Det är vi mot världen
Den här nya utstyrseln gjorde sitt till vill jag lova. Vi har slagit besöksrekord mina vänner. Fan, det vore grymt kul att veta vilka ni alla är. Kom igen nu, ge er till känna. Ni vet ju att ni vill. Och jag tycker om er allihopa. Kan hända att jag tycker om vissa lite mer än andra men det får ni fan ta. Ska vi ha den här relationen med varandra är det lika bra att vi är ärliga i från början. Sådeså. Nu är det jag och ni mot världen. Från och med nu är vi ett med varandra. Hör ni det?
Jag förbannade min egen dumhet miljoner gånger i morse när alarmet på mobilen gick i gång. Men det är sjukt vad jag kommer i 'tänkartagen' när natten smyger på. Jag låg och frös som en gnu under täcket när jag gick och la mig i går vid 01-rycket. Detta huttrande och skakande ville absolut inte ge med sig trots att jag hade sagt godnatt till min älskade lägenhet på alla sätt man kan göra. Men ni vet ju, har man kommit i gång med ett mycket givande telefonsamtal så kan det störa som fan att kliva in i en ekande trappuppgång mitt i allt. Det förstör liksom stämningen. Men det började visst regna och jag kände inte mina fingrar till slut. Fast det sistnämnda upptäckte jag inte förrän jag kom in och smekte golvet i lägenheten med mina fossingar. Sen tänkte jag att jag inte orkade duscha så jag hoppade i säng ganska omgående med förhoppning om att det snart skulle bli varmt och gosigt där jag låg under täcket och läste. Vid ca 02.00 gav jag upp. Jag var så kall i hela kroppen så det ju gick inte att somna. Duschen gjorde i alla fall sitt till och sen somnade jag gott och sova de fåtal timmar jag fick.
Tur att timmarna fram till lunch gick fort i flyttstöket på jobbet. Jag tog mitt pick och pack och drog när klockan närmade sig 12. Efter ett kvickt besök inne på Pressbyrån, där jag för övrigt köpte världens äckligaste sallad som smakade konstgjort (den här veckan har jag inte haft tur med maten) satte jag mig på tåget mot Vingåker. Och det är här jag befinner mig nu mina vänner. I ett snöigt och blött Vingåker. Och det är fredag och jag älskar det.
Jag förbannade min egen dumhet miljoner gånger i morse när alarmet på mobilen gick i gång. Men det är sjukt vad jag kommer i 'tänkartagen' när natten smyger på. Jag låg och frös som en gnu under täcket när jag gick och la mig i går vid 01-rycket. Detta huttrande och skakande ville absolut inte ge med sig trots att jag hade sagt godnatt till min älskade lägenhet på alla sätt man kan göra. Men ni vet ju, har man kommit i gång med ett mycket givande telefonsamtal så kan det störa som fan att kliva in i en ekande trappuppgång mitt i allt. Det förstör liksom stämningen. Men det började visst regna och jag kände inte mina fingrar till slut. Fast det sistnämnda upptäckte jag inte förrän jag kom in och smekte golvet i lägenheten med mina fossingar. Sen tänkte jag att jag inte orkade duscha så jag hoppade i säng ganska omgående med förhoppning om att det snart skulle bli varmt och gosigt där jag låg under täcket och läste. Vid ca 02.00 gav jag upp. Jag var så kall i hela kroppen så det ju gick inte att somna. Duschen gjorde i alla fall sitt till och sen somnade jag gott och sova de fåtal timmar jag fick.
Tur att timmarna fram till lunch gick fort i flyttstöket på jobbet. Jag tog mitt pick och pack och drog när klockan närmade sig 12. Efter ett kvickt besök inne på Pressbyrån, där jag för övrigt köpte världens äckligaste sallad som smakade konstgjort (den här veckan har jag inte haft tur med maten) satte jag mig på tåget mot Vingåker. Och det är här jag befinner mig nu mina vänner. I ett snöigt och blött Vingåker. Och det är fredag och jag älskar det.
Postat av: Cecce
Jag är ju en given läsare. :)
Postat av: Grodan
Ge mig tillkänna? Hmm well vi har hånglat i Skrapan på Söder, jag var o-singel ett tag, och sen blev det bara så att vi aldrig hördes av igen. Men jag läser fortfarande när jag har tid. ;P
Postat av: Anna
Jag läser! =)