mia83

Jag skulle kunna öppna varenda inlägg här med att hitta på taskiga ursäker till varför jag alltid låter det gå för lång tid mellan varje inlägg. Men jag hoppar nog över det. Det finns inga ursäkter. Inga trovärdiga i alla fall.

Dessutom sitter jag på jobbet nu, FORTFARANDE, trots att jag slutade för 25 minuter sen.

Första arbetsveckan efter semestern börjar lida mot sitt slut. Imorgon är det fredag. Hur skönt är inte det på en skala då? Den här veckan har varit ganska omtumlande. På många sätt. Att komma hem till en halvtom, lätt ekande lägenhet har inte riktigt sin tjusning. ÄN. Jag hoppas, vill och tror att det handlar ganska mycket om vanan av att alltid ha någon omkring sig hemma. Och det har ju inte bara varit "någon". Utan kanske den mest eminenta Roomie som har gått att ha. En sån byter man inte ut bara sådär.

Semestern hade både sina för- och nackdelar. En vecka på Spaniens solkust (den jag har berättat om tidigare), samt två veckor hemma hos mor och far i Vingåker (dock med sporadiska OCH spontana besök till Stockholm för att reda ut ett och annat och för att säga hej då). Nu är den tråkiga och gråa vardagen i gång igen.

"Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på"

Den större delen av klumpen i magen lättade dock i går efter samtalet med Chefen. Det samtalet där jag blev berättigad min eventuella tjänstledighet efter jul. Nu har jag alla möjligheter till en "paus" från Stockholm och allt vad det här innebär och ta reda på om det här verkligen är den rätta staden och platsen för mig. Just nu betvivlar jag det ganska starkt.

Ikväll väntar umgänge med kompis, middag med lite vin och kanske lite lagom filosoferande. Nu kanske jag ska stänga av datorn och gå hem.