mia83

Med hjälp av tonerna till Depeche Modes låt Precious ska detta inlägg författas.

Jag sitter här i soffan med en lagom eländig och lite smygande känsla av ångest. Det blev hårt igår. Typ i alla fall. Man tål inte så mycket these days. Det är lite tragiskt när man tänker på det.
I ett hörn på en lagom sunkig rockklubb på Mariatorget fick jag lära mig både det ena och det andra i natt. Snygg kille med en för stor portion arrogans gjorde min kväll (o)fullständig. Vi kom inte lika långt i "konversationen" som han hade velat. Jag gav upp, vände och gick och kom inte tillbaka. Det var för övrigt strax EFTER att hans tunga slet sig och blev för närgången i mitt öra. Sen påträffades en sjukt skön snubbe med galna tankar och avslöjanden om hur det egentligen är att jobba på IKEA. Jag ska ta med mig en våg nästa gång jag planerar att köpa en korv på IKEA. Och han lovade att ta med sig en linjal eller ett måttband nästa gång han skulle köpa en glass i strut på McDonald's.

Jag gillar dock fortfarande det spontana, lagom galna och rätt så oplanerade som sker då och då i tillvaron. Men att leva som man lär är inte det allra enklaste.

Natten slutades och morgonen börjades med en portion kokt spaghetti med makrill i tomatsås vid köksbordet. Vad är det med det egentligen? Men jag somnade som ett litet barn efteråt sådär lagom mätt, nervarvad och avslappnad.

Dock känns det inte lika bra i detta nu. Jag tänker mest på hur skönt det är att det är lördag idag och inte söndag.