Fredagkväll, Lördag & Söndag
Ytterligare en helg har passerat. Som så många gånger förr. Söndagkvällar är inte riktigt my cup of tea and that's a BIG FAT fact. Den här känslan av söndagsångest vill jag bara förbanna. För det har inte hänt något alls av vikt den här helgen. Jag inser ju att det inte behöver hända saker hela tiden men det känns ändå som att helgerna passerar lite FÖR obemärkt för att det ska jag ska känna någon glädje och harmoni när söndagkvällen väl kommer.
Ute regnar det och höstlöven virvlar runt i blåsten och ser ut att sakna fasta punkter och tryggheten känns långt borta. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker för hösten och deppigheten har tagit sig ett rejält grepp om mig. Att tänka positivt hjälper inte och jag har bestämt mig för att bara låta det vara. Det går väl över i sinom tid.
Idag åkte jag ut till Vallentuna och sa hej då till en kär gammal vän. Digitalkameran gjorde sitt bästa för att fånga ögonblick och minnen som jag helst inte vill glömma. Väl hemma igen drog jag på mig träningskläder och trotsade regndropparna. Med Ipoden som enda sällskap blev det en 40-minutare i joggingskorna. Lagom blöt, svettig och halvt om halvt tillfredsställd ligger jag nu i soffan och försöker låta bli att tänka på imorgon.
Imorgon är det ändå något nytt som är efterlängtat. Det är inte det som stör. Det är bara något som saknas...
Dagens låt blir Hurricanes "Only the Strongest Will Survive"
Ute regnar det och höstlöven virvlar runt i blåsten och ser ut att sakna fasta punkter och tryggheten känns långt borta. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker för hösten och deppigheten har tagit sig ett rejält grepp om mig. Att tänka positivt hjälper inte och jag har bestämt mig för att bara låta det vara. Det går väl över i sinom tid.
Idag åkte jag ut till Vallentuna och sa hej då till en kär gammal vän. Digitalkameran gjorde sitt bästa för att fånga ögonblick och minnen som jag helst inte vill glömma. Väl hemma igen drog jag på mig träningskläder och trotsade regndropparna. Med Ipoden som enda sällskap blev det en 40-minutare i joggingskorna. Lagom blöt, svettig och halvt om halvt tillfredsställd ligger jag nu i soffan och försöker låta bli att tänka på imorgon.
Imorgon är det ändå något nytt som är efterlängtat. Det är inte det som stör. Det är bara något som saknas...
Dagens låt blir Hurricanes "Only the Strongest Will Survive"
" Well my life is worth nothing to some
While to others I am number one.
And it can be so hard to know
When to try, when to give up and go
Now this feeling is reeling me in
I can feel it like it was my skin
In my head I repeat a new rule
Pain is easy, pleasure is cruel
I tell you only the strongest will survive
These days you've got to kill yourself just to stay alive
Well there's only one life and you know
It won't take you where you want to go
Yesterday was a walk in the park
But tomorrow is a step in the dark..."
Eftertänksamhet i all ära fick mig att tänka på ett tillfälle i våras när allt kändes skrämmande och likadant som nu.
