mia83

Det har varit en omtumlande helg. Och nu sitter man här igen. Med grus i ögonen och ett svagt illamående av trötthet.
Fredagen var bättre än sist. Inget snack om saken. Vi är inte riktigt där än. På toppen. Dock börjar den återvända, sakta men säkert. Känslan.
Lördagen var som julafton. Trots att det egna kreditkortet fick jobba hårt. Men nu står den där i hallen och glänser, vackrare än ni kan förstå. Den vita Nishikin....

Kvällen som följde åtnjöts i soffan i en välbehövlig ensamhet. Små överraskande ord kan värma hjärtat mer än man någonsin kan ana. Det slog mig dock inte på riktigt förrän jag tänkte efter och verkligen lyssnade. Hjärtat tog plötsligt åt sig allt som det hade missat under kvällen och då vällde det över och tårarna började rinna. Äntligen. Jag behövde det. Det var starkt och känns fortfarande. 
Och det var skönt att slippa sova ensam i lägenheten den natten som det var tänkt från början.

Söndagen kom och passerade i en dimma, blandat med förvirring, glädje, cykelskruvande, nybakad äpplekaka, hyrfilm och en lagom portion med söndagsångest.

Dagens låt är "Celsius".

"Det har hunnit bli oktober
nu fryser gräset & går av
& Jag hatar allt
som böjs & går av..."
 
Men näää Jocke Berg. Du har INTE fel...