Pepparkakor, näsblod och särskrivningar

Ytterligare en tid har passerat sen sist. Det händer en del som inte är värda att ens nämna här. Sen händer det en del som jag visst skulle kunna skriva och dela med mig av. Jag försöker hitta tiden att göra det på bara. Egentligen är det inte det ultimata att göra det nu. Klockan är mycket och jag är inte på topp alls. Den här dagen tillhör inte kategorin: "De bästa dagarna i mitt liv". Det känns som att jag famlar i mörker, ramlar när jag försöker ta mig upp och förvirringen är total mellan varven. För att beskriva mitt liv med enkelt ordval; Ett steg framåt, två tillbaka.

En sak är säker i alla fall. Och det är att vuxenvärlden suger fett. Vuxna suger fett. Jag vill definitivt INTE vara vuxen och suga lika fett. That's a fact. Det finns ytterligare ett sätt att beskriva vuxna också. Taskig tajming. För det är vad de har. Taskig tajming.

Dagens (eller nattens, för klockan är efter midnatt) rubrik kan sammanfattas i 3 kategorier där pepparkakor är ordet som får mig att flina och fnissa fjantigt. Ser jag en av dessa ätbara kreationer kan det bubbla till och jag kan få bita mig i läppen för att inte brista ut i världens gapflabb i tid och otid. Det hände nästan på lunchen idag. Inget bra tillfälle alls och jag fick stoppa skrattet genom att faktiskt trycka in en brun kaka i truten. DU skulle ha sett mig.  Näsblod är ordet som får mitt hjärta att bli tungt och framkallar de djupaste suckarna som finns. Särskrivningar är det som får mig att spotta och fräsa av onödig irritation och får besserwissern i mig att vakna till liv. Det sistnämnda är sånt som andra kanske skulle rycka på axlarna åt. Men inte jag. Jag hatar det.
Man skriver inte "jätte kul". Det heter "jättekul". Fatta det.

Julhelg nalkas. Det om något är skrämmande as hell.
Det finns flera saker som gör mig lite rädd. Rädd att få panik och vilja bort, långt bort. Rädd att allt ska falla isär och att jag inte ska kunna hålla ihop allt. Rädd för vad 24-årsdag innebär. Rädd för att vara ensam. Rädd för att inte få vara ensam.

Jag ska träffa en del människor jag faktiskt har saknat. Det känns bra i alla fall.

Och lite rädd för att sakna BLÅBYSSORNA är jag allt ;)






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: