Filosofi, analys och tanke
Det finns flera saker jag jämt går runt och funderar på. Det är intressant att fundera. Till en viss gräns. Sen kan det bli frustrerande och bara jobbigt på hjärna och hjärta att samarbeta. Praktiska saker går inte alltid ihop med vad hjärtat säger och det är inte alltid så lätt att veta hur man vill att det ska kännas eller hur ens liv ska se ut i framtiden. Det är faktiskt inte ens så lätt att veta om det praktiska faktiskt är det bästa eller om det som hjärtat skriker efter är det bästa alternativet även om det kan innebära en del jobb.
Jag har alltid varit en funderare, filosof och analytiker vad gäller mitt eget liv. Det är på gott och ont. Ibland slår jag ifrån mig tankar som letar sig in mellan mina öron och tänker att jag bara är just en överanalyserande tok som borde tänka mindre och bara köra på. Men igår kom jag på att om när jag verkligen lyssnar på det jag tänker så är saker och ting faktiskt inte så svåra som jag vill tro. När saker och ting bara flyter på och ter sig lätta och okomplicerade så tänker jag inte alls. DET är mitt sätt att vara glad, lycklig och obekymrad på har jag kommit på. När jag inte tänker alls. Så när de där tankarna börjar virvla runt, när analyserna avlöser varandra och när orden om och men dyker upp rätt frekvent kan man börja ana att allt inte står rätt till. Hur mycket jag då än bara vill slå ifrån mig allt sånt och skrika till mig själv: "MEN SLUTA TÄNKA SÅ MYCKET! KÖR PÅ BA'H!!!!", så kom jag på i en stund av allvar att jag faktiskt borde lyssna på mig själv mer än vad jag gör ibland. Genom att inte lyssna går jag ju emot mig själv....
Kontentan av det hela: När jag hamnar i en situation och bara kör och inte tänker mår mitt hjärta bättre än bäst. Och då mår även MIA bra. Har tankarna hunnit ikapp innan jag bara kör på är det redan för sent och dömt att misslyckas.
Igår kändes allt för jävligt. Idag känns allt en aningens mycket bättre. Näsblod och blodprov tillhör gårdagen. Igår kväll började allting att kännas lite lättare igen och efter en god natts sömn på det (dock inte så många timmar som egentligen behövdes) känns livet lite roligare igen.
Ikväll väntas lite gratis mat och dricka med kollegor och några snubbar från olika tidningar runt i vårt avlånga land. Det ska bli lagom sent, lagom med dricka, lagom med mat, lagom med allt! Det är nog ett måste att hålla det löftet. För min egen skull i alla fall.
Jag väntar fortfarande på att en viss person skall ge sig till känna men det verkar den här gången som att jag har haft fel hela tiden. FEGHET är något jag föraktar. Det tar max några minuter att säga ja, nej eller kanske. Men det kanske handlar om något annat som jag inte har en aning om.....
Vad är det som folk är så rädda för egentligen?
Jag har alltid varit en funderare, filosof och analytiker vad gäller mitt eget liv. Det är på gott och ont. Ibland slår jag ifrån mig tankar som letar sig in mellan mina öron och tänker att jag bara är just en överanalyserande tok som borde tänka mindre och bara köra på. Men igår kom jag på att om när jag verkligen lyssnar på det jag tänker så är saker och ting faktiskt inte så svåra som jag vill tro. När saker och ting bara flyter på och ter sig lätta och okomplicerade så tänker jag inte alls. DET är mitt sätt att vara glad, lycklig och obekymrad på har jag kommit på. När jag inte tänker alls. Så när de där tankarna börjar virvla runt, när analyserna avlöser varandra och när orden om och men dyker upp rätt frekvent kan man börja ana att allt inte står rätt till. Hur mycket jag då än bara vill slå ifrån mig allt sånt och skrika till mig själv: "MEN SLUTA TÄNKA SÅ MYCKET! KÖR PÅ BA'H!!!!", så kom jag på i en stund av allvar att jag faktiskt borde lyssna på mig själv mer än vad jag gör ibland. Genom att inte lyssna går jag ju emot mig själv....
Kontentan av det hela: När jag hamnar i en situation och bara kör och inte tänker mår mitt hjärta bättre än bäst. Och då mår även MIA bra. Har tankarna hunnit ikapp innan jag bara kör på är det redan för sent och dömt att misslyckas.
Igår kändes allt för jävligt. Idag känns allt en aningens mycket bättre. Näsblod och blodprov tillhör gårdagen. Igår kväll började allting att kännas lite lättare igen och efter en god natts sömn på det (dock inte så många timmar som egentligen behövdes) känns livet lite roligare igen.
Ikväll väntas lite gratis mat och dricka med kollegor och några snubbar från olika tidningar runt i vårt avlånga land. Det ska bli lagom sent, lagom med dricka, lagom med mat, lagom med allt! Det är nog ett måste att hålla det löftet. För min egen skull i alla fall.
Jag väntar fortfarande på att en viss person skall ge sig till känna men det verkar den här gången som att jag har haft fel hela tiden. FEGHET är något jag föraktar. Det tar max några minuter att säga ja, nej eller kanske. Men det kanske handlar om något annat som jag inte har en aning om.....
Vad är det som folk är så rädda för egentligen?
