Top of the World
Ni märker ju min dåliga närvaro här. Jag kan skylla på värmen. Den gör att man blir helt "mushig" i huvudet och ju mindre man behöver tänka desto bättre. Jag märker det ganska tydligt just nu. Speciellt på mitt eminenta jobb där det allt som oftast handlar om siffror. Värme och siffror är ingen bra kombination. Men jag gör mitt bästa ändå. Lite jobbigt att inte veta när semestern ska ske och hur länge det blir men jag försöker att släppa tankarna på det och njuta av nuet så gott det går. Det funkar så länge det inte är söndagkväll eller måndag.
Jag kom på när jag cyklade till jobbet imorse att jag har avverkat sträckan Sundyberg-Östermalm, Östermalm-Sundbyberg på cykel i hela två månader nu. 14 km varje dag och om vi räknar på att man cyklar 20 dagar varje månad så betyder det med andra ord att jag har fixat 56 mil under den här tiden. Detta leder i sin tur till att jag har sparat 1380 kr också i och med att jag inte har köpt några SL-kort. Jag älskar Mr Nishiki alltså. Han är så jävla bra så det är inte klokt.
Sen har jag på allvar börjat tro att man kan få lyckorus av att röra på sig. Jag mår nämligen som bäst efter mina joggingturer runt sjöarna i Sundbyberg i den här hettan. Det spelar ingen roll att jag badar i svett för när endorfinerna flödar i kroppen är jag på topp och i mitt esse.
För övrigt lär jag nog få reda på på min framtid inom de närmsta två veckorna. Men nervig? Jag? Neheråå. Inte alls.
Jag kom på när jag cyklade till jobbet imorse att jag har avverkat sträckan Sundyberg-Östermalm, Östermalm-Sundbyberg på cykel i hela två månader nu. 14 km varje dag och om vi räknar på att man cyklar 20 dagar varje månad så betyder det med andra ord att jag har fixat 56 mil under den här tiden. Detta leder i sin tur till att jag har sparat 1380 kr också i och med att jag inte har köpt några SL-kort. Jag älskar Mr Nishiki alltså. Han är så jävla bra så det är inte klokt.
Sen har jag på allvar börjat tro att man kan få lyckorus av att röra på sig. Jag mår nämligen som bäst efter mina joggingturer runt sjöarna i Sundbyberg i den här hettan. Det spelar ingen roll att jag badar i svett för när endorfinerna flödar i kroppen är jag på topp och i mitt esse.
För övrigt lär jag nog få reda på på min framtid inom de närmsta två veckorna. Men nervig? Jag? Neheråå. Inte alls.
Dagens låt - "Love is hard"
Det här är dagens sanning. Den här mannen är something special som man brukar säga.
I see lovers in the streets walking without a care
They're wearing out loud like there's something in the air
Oooooh, and I don't care
They're treading lightly
No they, don't sink in
There's no tracks to follow
They don't care where they're going
And if they're lucky and they'll,
They'll get to see and if they're
Really really lucky they'll
Get to feel...
And it kicks so hard,
It breaks your bones.
Cuts so deep
It hits your soul.
Tears your skin and
Makes your blood flow.
It's beter that you know,
That love is hard.
Love takes hostages,
Gives them pain.
Gives someone the power to
Hurt you again and again
Oooh, but they don't care
And if they're lucky and they'll,
They'll get to see and if they're
Really really lucky they'll
They'll get to feel.
And if they're, they're truely blessed
And they're get to believe
And if you're dammed, you'll never
Let youreself be diseased.
Love is hard, love is hard...
If it was easy,
It wouldn't mean nothing tough...
I see lovers in the streets walking without a care
They're wearing out loud like there's something in the air
Oooooh, and I don't care
They're treading lightly
No they, don't sink in
There's no tracks to follow
They don't care where they're going
And if they're lucky and they'll,
They'll get to see and if they're
Really really lucky they'll
Get to feel...
And it kicks so hard,
It breaks your bones.
Cuts so deep
It hits your soul.
Tears your skin and
Makes your blood flow.
It's beter that you know,
That love is hard.
Love takes hostages,
Gives them pain.
Gives someone the power to
Hurt you again and again
Oooh, but they don't care
And if they're lucky and they'll,
They'll get to see and if they're
Really really lucky they'll
They'll get to feel.
And if they're, they're truely blessed
And they're get to believe
And if you're dammed, you'll never
Let youreself be diseased.
Love is hard, love is hard...
If it was easy,
It wouldn't mean nothing tough...
So many thoughts, so little time...
Måndagar är inte det bästa jag vet. Efter en hel dags gäspande och gnuggande av grusiga ögon så är ändå kvällen rätt okej när allt kommer omkring. Jag har precis insett att det är en hel del jag borde ta tag i den här veckan och just nu sitter jag och funderar på hur jag ska få tiden att räcka till men det är inget jag orkar hetsa upp mig för. Jag är nysprungen, sitter skönt tillbakalutad i min sköna soffa och lyssnar på musik. Städning, diskning och tvätt får vänta till imorgon. Sånt är förbjudet på måndagkvällar...
Jag ska försöka klämma in ett besök på IKEA den här veckan också. Jag behöver verkligen köpa en ny soffklädsel och jag behöver verkligen tvätta den som pryder soffan i detta nu. Hmm. Jag behöver så jävla mycket märker jag. Ena sekunden känns allt stadigt och säkert men i nästa andetag tänker jag på hur allt ska bli. Å ena sidan vet jag ju vad jag vill men i nästa tanke är ju allt bra som det är. Varför krångla till allt så förbannat?
För första gången på tre år så känner jag mig hemma. Var fan kom den känslan ifrån egentligen? Tryggheten har mig i sitt grepp där jag befinner mig här och nu men bara om två veckor kan allt vara helt annorlunda. Ibland känns det som att jag läget under kontroll dock. Jag tar allt som det kommer från och med nu. Det är ett löfte jag har givit mig själv och det måste jag hålla för att känna mig hel just nu.
So what the fuck, det verkar ju uppenbarligen som att sommaren är här. Förhoppningsvis så stannar den också. På sommaren ska man vara glad, bekymmerslös och leva livet. Så från och med nu får det vara slut på dom här dumheterna. Nu tar vi sommar på riktigt för bövelen. Och joo, jag besökte Systembolaget på Birger Jarlsgatan på lunchen och specialbeställde lite rosévin. För speciella tillfällen och speciella människor den här sommaren. Sommaren 2009.
Jag ska försöka klämma in ett besök på IKEA den här veckan också. Jag behöver verkligen köpa en ny soffklädsel och jag behöver verkligen tvätta den som pryder soffan i detta nu. Hmm. Jag behöver så jävla mycket märker jag. Ena sekunden känns allt stadigt och säkert men i nästa andetag tänker jag på hur allt ska bli. Å ena sidan vet jag ju vad jag vill men i nästa tanke är ju allt bra som det är. Varför krångla till allt så förbannat?
För första gången på tre år så känner jag mig hemma. Var fan kom den känslan ifrån egentligen? Tryggheten har mig i sitt grepp där jag befinner mig här och nu men bara om två veckor kan allt vara helt annorlunda. Ibland känns det som att jag läget under kontroll dock. Jag tar allt som det kommer från och med nu. Det är ett löfte jag har givit mig själv och det måste jag hålla för att känna mig hel just nu.
So what the fuck, det verkar ju uppenbarligen som att sommaren är här. Förhoppningsvis så stannar den också. På sommaren ska man vara glad, bekymmerslös och leva livet. Så från och med nu får det vara slut på dom här dumheterna. Nu tar vi sommar på riktigt för bövelen. Och joo, jag besökte Systembolaget på Birger Jarlsgatan på lunchen och specialbeställde lite rosévin. För speciella tillfällen och speciella människor den här sommaren. Sommaren 2009.
Dagens låt - "The Naughty Song"
Det ska löpas idag och när man springer måste ha bra musik. Nu kör vi! Är ni med mig?
Dagens låt - "I drive alone"
Och här har vi den.
Oordning i huvudet på mig...
Jag är totalt helt jäkla slut. Mitt huvud vill inte alls vara med och leka längre märker jag. Sol och värme i mängder kan ge dessa konsekvenser. Adda för lite sömn till detta så har ni ni svaret på denna härliga ekvation. I detta nu ligger jag på rygg i soffan och undrar hur sjutton jag ska orka ta mig till duschen...
Jag låter tankarna vandra sin egen väg till toner av Green Day samtidigt som jag försöker att orka bry mig om att min nagel på högertummen har antagit en dyster form som skulle behövas slipas till med en nagelfil. Dags för en liten temposänkning den kommande veckan kanske vore på sin plats. Det skvalar utanför fönstret. Som att någon vänlig själ ska ge gräset svalka efter de senaste dagarnas hetta.
Jag sneglar längtansfullt på min säng men inser samtidigt att den där turen till duschen måste göras innan och då tappar jag orken alldeles. Billy Joe Armstrongs ljuva stämma ljuder i min lägenhet. Han sjunger om elände, om att bli hög när man känner sig låg samtidigt som jag förgäves försöker hamna i ett tillstånd där jag kan njuta av den rosa himlen utanför fönstret. Men jag lyckas inte riktigt pricka in den ultimata harmoniska känslan just nu. Jag känner mig trött, rastlös och tankfull. Allt i ett. Och det värsta är att jag inte riktigt kan bestämma mig för vilka av dessa känslor jag ska ge mig hän åt. Det är inte lätt när det är svårt och när man känner sig alldeles mosig i skallen. Jag byter låt och inser efter att jag lyssnat på den här texten att detta borde vara alldeles självklart. Men det är det inte. Inte alls.
Jag låter tankarna vandra sin egen väg till toner av Green Day samtidigt som jag försöker att orka bry mig om att min nagel på högertummen har antagit en dyster form som skulle behövas slipas till med en nagelfil. Dags för en liten temposänkning den kommande veckan kanske vore på sin plats. Det skvalar utanför fönstret. Som att någon vänlig själ ska ge gräset svalka efter de senaste dagarnas hetta.
Jag sneglar längtansfullt på min säng men inser samtidigt att den där turen till duschen måste göras innan och då tappar jag orken alldeles. Billy Joe Armstrongs ljuva stämma ljuder i min lägenhet. Han sjunger om elände, om att bli hög när man känner sig låg samtidigt som jag förgäves försöker hamna i ett tillstånd där jag kan njuta av den rosa himlen utanför fönstret. Men jag lyckas inte riktigt pricka in den ultimata harmoniska känslan just nu. Jag känner mig trött, rastlös och tankfull. Allt i ett. Och det värsta är att jag inte riktigt kan bestämma mig för vilka av dessa känslor jag ska ge mig hän åt. Det är inte lätt när det är svårt och när man känner sig alldeles mosig i skallen. Jag byter låt och inser efter att jag lyssnat på den här texten att detta borde vara alldeles självklart. Men det är det inte. Inte alls.
Dagens låt - "För dig"
Här är sanningen. För dig. För att det är sommaren 2009. För att det är fredag. För allt just nu.
Jag har sett varenda vrå av Sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
Efter dig, efter dig, efter dig
Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig
När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig
Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig
Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig...
Meningslöst?
Hörrni, det här med väder alltså. Det är fan knepigt. För trots att jag började dagen med lite nosebleed så känns livet relativt enkelt just idag. Vi har sol, vi har värme, vi har blå himmel och en härlig kväll med femkamp på Gröna Lund. Och eftersom jag inte mår speciellt dåligt just nu, inte har några speciella funderingar och inte känner ett uns av ångest så verkar det som att jag inte har något speciellt att leverera här. Sorry, men så är det.
Lägesrapporten för veckan är följande:
Jag har äntligen tagit mig i kragen och dammat av löpardojjorna och joggat runt vattnet måndag, tisdag, onsdag. Idag är det jippo på Grönan tillsammans härliga kollegor i branschen med efterföljande middag. Och eftersom det är fredag igen i morgon (veckorna bara flyger iväg!) så står vi ut med lite bakfylla på jobbet och dessutom ska jag hemåt Vingåker för att vila upp mig efter några veckors frånvaro. Helgen lär väl swosssssschaaa förbi lika fort som vanligt men det gör ingenting.
Och det här inlägget känns totalt jävla meningslöst men skitsamma då.
Dagens låt - "Något för dom som väntar"
Joakim Berg tolkar ett av Olle Ljungströms alster...and hey! I like it...
I ditt bröst
Finns en kuslig maskin
Den har en röst
och slukar dyrbar bensin
Den producerar hopp
och kastrerar drömmar ibland
När den säger stopp
så känner du just ingenting
Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer
Mitt hjärtas röst
Kan nog vara ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land
Men för blommor, hjärtan, ängar, makalösa stränder
För ensamrätten rätt i Christer Sjögrens händer
Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta mer...
Bara en vanlig dag på jobbet
Inga konstigheter, som man brukar säga.
Dagens låt - "When you were young"
Nåt med lite krut i. Fast den lämnar ändå lite spår av eftertänksamhet. Nu kör vi.
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to
To save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now
Here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined
When you were young
Can we climb this mountain
I don't know
Higher now than ever before
I know we can make it if we take it slow
Let's take it easy
Easy now
Watch it go
We're burning down the highway skyline
On the back of a hurricane
That started turning
When you were young
When you were young
And sometimes you close your eyes
And see the place where you used to live
When you were young
They say the devil's water
It ain't so sweet
You don't have to drink right now
But you can dip your feet
Every once in a little while
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to
To save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now
Here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined
When you were young
When you were young
I said he doesn't look a thing like Jesus
He doesn't look a thing like Jesus
But more than you'll ever know
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to
To save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now
Here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined
When you were young
Can we climb this mountain
I don't know
Higher now than ever before
I know we can make it if we take it slow
Let's take it easy
Easy now
Watch it go
We're burning down the highway skyline
On the back of a hurricane
That started turning
When you were young
When you were young
And sometimes you close your eyes
And see the place where you used to live
When you were young
They say the devil's water
It ain't so sweet
You don't have to drink right now
But you can dip your feet
Every once in a little while
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to
To save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now
Here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined
When you were young
When you were young
I said he doesn't look a thing like Jesus
He doesn't look a thing like Jesus
But more than you'll ever know
If you don't know me by now...
Den här kvällen är nog nästintill perfekt. Efter en löprunda och en dusch sitter jag här i soffan och ser ut genom mitt fönster. Solen drar sina sista djupa suckar och försvinner sakta bakom trädtopparna. Den lämnar ett lugn efter sig som jag i denna stund gärna vill ta vara på till varje pris. Känslan jag har i kroppen i detta nu är obeskrivlig. Jag mår så bra på många sätt och jag är så otroligt glad för det. Det har funnits tillfällen i mitt 25-åriga liv då jag har varit så långt ifrån den här känslan jag har nu. Det enda som kan skrämma mig då och då är att jag fortfarande kan komma ihåg känslan av hopplöshet och mörker mellan varven. Jag lärde mig mycket av den tiden men jag vill helst inte hamna där igen. Det finns inga garantier här i livet och det är med en skräckblandad förtjusning man tar sig an vissa utmaningar man stöter på under resans gång. Vissa saker kan vi styra över, andra bara händer.
Jag kan fastna i minnen, hålla fast vid känslor och leka med tankar. Det är några av mina specialiteter. Det ska gudarna veta. Det är på gott och ont hela tiden. Men jag har fattat ett ganska viktigt beslut. Jag vet inte när jag gjorde det men det känns så rätt just ikväll att befästa denna tanke och göra det officiellt. Sommaren 2009 ska bli den när jag vågade göra allt det där som jag aldrig har vågat göra förut. Jag vill inte tänka på om och men. Jag är alltid så jävla rädd jämt när jag ska fatta viktiga beslut. Det känns nästan som att jag inte vågar ta klivet om jag inte riktigt vet helt säkert vad som väntar bakom hörnet. Skyddsnät kallas det. Vi har sånt i Sverige. Med andra ord intalar jag mig själv att jag klarar mig så fort jag har en inkomst och tak över huvudet. Och jag gör det. Jag klarar mig själv. Missförstå mig rätt. Jag kan försörja mig själv. Det kanske är ett bättre sätt att uttrycka sig på.
Jag har blivit mer spontan de senaste åren. När jag tänker riktigt noga på det så har nog denna sida utvecklat sig mer hos mig sen jag flyttade hit till Sthlm för lite mer än tre år sen. Jag är så jävla glad för allt. Oavsett vad som händer så kommer jag aldrig glömma allt det här.
Jag vet vad jag vill nu. Jag är inte rädd längre. Och vet ni? Jag tycker vi struntar i det där skyddsnätet nu och kör på. Jag vill aldrig ångra vissa saker och människor. Oavsett vilket så vill jag kunna tänka tillbaka och veta att jag gav mitt allra yttersta och även om det går åt helvete så kan jag stå rakryggad utan ånger och tankar på hur det hade kunnat vara OM...
Vi kan göra allt det där vi inte vågade då.
...You will never never never know me.
Sundbyberg 23 juni 2009 kl 22.20
Jag kan fastna i minnen, hålla fast vid känslor och leka med tankar. Det är några av mina specialiteter. Det ska gudarna veta. Det är på gott och ont hela tiden. Men jag har fattat ett ganska viktigt beslut. Jag vet inte när jag gjorde det men det känns så rätt just ikväll att befästa denna tanke och göra det officiellt. Sommaren 2009 ska bli den när jag vågade göra allt det där som jag aldrig har vågat göra förut. Jag vill inte tänka på om och men. Jag är alltid så jävla rädd jämt när jag ska fatta viktiga beslut. Det känns nästan som att jag inte vågar ta klivet om jag inte riktigt vet helt säkert vad som väntar bakom hörnet. Skyddsnät kallas det. Vi har sånt i Sverige. Med andra ord intalar jag mig själv att jag klarar mig så fort jag har en inkomst och tak över huvudet. Och jag gör det. Jag klarar mig själv. Missförstå mig rätt. Jag kan försörja mig själv. Det kanske är ett bättre sätt att uttrycka sig på.
Jag har blivit mer spontan de senaste åren. När jag tänker riktigt noga på det så har nog denna sida utvecklat sig mer hos mig sen jag flyttade hit till Sthlm för lite mer än tre år sen. Jag är så jävla glad för allt. Oavsett vad som händer så kommer jag aldrig glömma allt det här.
Jag vet vad jag vill nu. Jag är inte rädd längre. Och vet ni? Jag tycker vi struntar i det där skyddsnätet nu och kör på. Jag vill aldrig ångra vissa saker och människor. Oavsett vilket så vill jag kunna tänka tillbaka och veta att jag gav mitt allra yttersta och även om det går åt helvete så kan jag stå rakryggad utan ånger och tankar på hur det hade kunnat vara OM...
Vi kan göra allt det där vi inte vågade då.
...You will never never never know me.
Sundbyberg 23 juni 2009 kl 22.20
Dagens låt - "Vi är värda så mycket mer"
Den här killen vet vad han snackar om. Tomas Andersson Wij skulle man inte säga nej till en pratstund med. Jag känner mig som allt idag. Precis allt. Livet är fint nästan hela tiden i solsken och sommar.
Nu slår vårens första regn emot taken
jag står vid fönstret, som en vålnad
Den här stan är som ett pålagt skratt
lika död, lika punktlig och lånad
En gång hade jag mitt kort i baren
i slippen mellan framgång och undergång
Mitt i ängslighetens största seger
i samförståndets och skvallrets knägång
Du drar mig till soffan
vi lägger oss ner, och du viskar
Den här stan är för sorglig
vi är värda så mycket mer
Vår klass är inte första klass
när blodet stiger slinter kniven
Den kränkte vill ha sanning till varje pris
men slåss med en egg som är sliten
Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
vi kan reglerna, men kan vi spelet?
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
som om vi redan förlorat och vet det
Det är det raka, det äkta
i dig som jag ser
Men hur många kors ska du dö på
du är värd så mycket mer
Du säger livet är en enda kamp för värdighet
jag tror jag förstår vad du menar
En kamp för kärleken, guden inom oss
en kamp för det som lyfter, förenar
Politiker, media kanaler utan vatten
allt har ett pris, allt saknar värde
Från kyrkan på berget strömmar toner
det är sången som vi en gång lärde oss
Om en rikedom större
än den här världen ger
Vi visste det då
vi är så mycket mer
Nu slår höstens första regn
mot vår motorhuv
När du somnat såg jag gränsen
vi är över den nu
Nu slår vårens första regn emot taken
jag står vid fönstret, som en vålnad
Den här stan är som ett pålagt skratt
lika död, lika punktlig och lånad
En gång hade jag mitt kort i baren
i slippen mellan framgång och undergång
Mitt i ängslighetens största seger
i samförståndets och skvallrets knägång
Du drar mig till soffan
vi lägger oss ner, och du viskar
Den här stan är för sorglig
vi är värda så mycket mer
Vår klass är inte första klass
när blodet stiger slinter kniven
Den kränkte vill ha sanning till varje pris
men slåss med en egg som är sliten
Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
vi kan reglerna, men kan vi spelet?
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
som om vi redan förlorat och vet det
Det är det raka, det äkta
i dig som jag ser
Men hur många kors ska du dö på
du är värd så mycket mer
Du säger livet är en enda kamp för värdighet
jag tror jag förstår vad du menar
En kamp för kärleken, guden inom oss
en kamp för det som lyfter, förenar
Politiker, media kanaler utan vatten
allt har ett pris, allt saknar värde
Från kyrkan på berget strömmar toner
det är sången som vi en gång lärde oss
Om en rikedom större
än den här världen ger
Vi visste det då
vi är så mycket mer
Nu slår höstens första regn
mot vår motorhuv
När du somnat såg jag gränsen
vi är över den nu
Några bra saker med en löprunda...
- Hur duktig man känner sig när man möter folk som går med en cigarett i näven
- Samhörigheten med andra löpare
- Hur bra det känns att med lätta steg springa förbi alla uteserveringar där folk sitter och dricker öl och äter pizza
- När man får en bra låt i Ipoden och kan springa i takt med musiken
- Att springa förbi människor som powerwalkar. Snabbast vinner!
- Känslan efteråt
Är ni med mig?
Annars sitter jag just nu i detta nu och undrar hur det kommer sig att han som snackar i JYSKS reklam på TV, babblar på som att han har eld i röven. Min tanke är att eftersom det är lågkonjunktur så har JYSK inte råd med lika mycket reklamtid i TV och därför har dom hittat nån som verkligen kan utnyttja de där ynkliga sekundrarna dom har dealat till sig av TV4. Tillåt mig småskratta. Ha. Ha. Ha.
- Samhörigheten med andra löpare
- Hur bra det känns att med lätta steg springa förbi alla uteserveringar där folk sitter och dricker öl och äter pizza
- När man får en bra låt i Ipoden och kan springa i takt med musiken
- Att springa förbi människor som powerwalkar. Snabbast vinner!
- Känslan efteråt
Är ni med mig?
Annars sitter jag just nu i detta nu och undrar hur det kommer sig att han som snackar i JYSKS reklam på TV, babblar på som att han har eld i röven. Min tanke är att eftersom det är lågkonjunktur så har JYSK inte råd med lika mycket reklamtid i TV och därför har dom hittat nån som verkligen kan utnyttja de där ynkliga sekundrarna dom har dealat till sig av TV4. Tillåt mig småskratta. Ha. Ha. Ha.
Dagens låt - "Unintended"
Typ världens finaste...
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You could be the one I'll always love
You could be the one who listens to my deepest inquisitions
You could be the one I'll always love
I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before
First there was the one who challenged
All my dreams and all my balance
She could never be as good as you
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You should be the one I'll always love
I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before
Before you
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You could be the one I'll always love
You could be the one who listens to my deepest inquisitions
You could be the one I'll always love
I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before
First there was the one who challenged
All my dreams and all my balance
She could never be as good as you
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You should be the one I'll always love
I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before
Before you
Efter långhelgsledigt
Pauser är välbehövligt mellan varven. Så är det för alla. Ibland behöver vi bara luta oss tillbaka, ta ett djupt andetag, sluta stressa och glömma alla måsten. Därav det uteblivna bloggandet. Har man dessutom haft en lugn, skön och långledig helg så kan saker och ting kännas ganska motigt att komma tillbaka till jobbet i fullständigt kaos. Inte kul. Det är heller inte kul alls att vara så här trött som jag är just nu. Jag är helt förstörd och hade behövt minst 12 timmars sömn till. Jag hann inte ha någon direkt söndagsångest i går kväll i alla fall. Den infann sig ett kort ögonblick på bussen till Umeås flygplats men när jag sen landade på Arlanda HEMMA i Sthlm och sen klev innanför dörren i en nystädad lägenhet i Sundbyberg och grottade ner mig i min egen säng kändes det inte lika jävligt som det kan göra efter ett "hej då". Det var dessutom jävligt skönt att komma hem och se att jag faktiskt hade stängt av plattången innan jag stressade till Bromma flygplats i torsdags morse. Inte helt optimalt att började fundera på om man tryckte av den eller inte när man sitter på flygbussen...
Det är heller inte helt hundra när man kommer på att man inte stängde facket på väskan, där lägenhetsnycklarna låg, efter man har checkat in den och ändå inte kan göra något åt det förutom att hoppas att bagagekillarna är försiktiga så att nycklarna inte ramlar ut. Smart Mia. Smart.
En bra sak var i alla fall att jag somnade och sov som en stock natten till idag. Det brukar inte hända mellan söndag och måndag. Detta kan ha två orsaker.
1) Att jag var ganska svampig i huvét efter flygturen hem från Umeå och kände mig lite avtrubbad. Fast jag var nog mest trött i största allmänhet.
2) Att det faktiskt var mörkt i Sthlm när jag skulle sova. Det var det INTE i Umeå. Ljust dygnet runt känns lika knäppt som det faktiskt är när man ska sova. Nää, nattsvart är mer min grej.
Vi hörs sen. Eller nåt.
Dagens låt - "Distant Dreamer"
Den här låten passar så jävla bra med hur jag tänker nu. Den här ska man lyssna på högt och man ska våga tro på det som sägs i texten. Och om man tror på det så kan man för ett ögonblick få för sig att livet inte är så komplicerat, rörigt och jobbigt som det faktiskt är mellan varven. Så nu tror vi people!
Although you think I cope
My head is filled with hope of some place other than here
Although you think I smile
Inside and all the while I'm wondering about my destiny
I'm thinking about all the things
I'd like to do in my life
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
Even when you see me frown my heart won't let me down
Because I know there's better things to come,
And when life gets tough and I feel I've had enough
I hold on to a distant star
I'm thinking about, all the things
I'd like to do in my life
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
I'm a dreamer...
Although you think I cope
My head is filled with hope of some place other than here
Although you think I smile
Inside and all the while I'm wondering about my destiny
I'm thinking about all the things
I'd like to do in my life
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
Even when you see me frown my heart won't let me down
Because I know there's better things to come,
And when life gets tough and I feel I've had enough
I hold on to a distant star
I'm thinking about, all the things
I'd like to do in my life
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
I'm a dreamer...
Vad man kan hitta i posten på jobbet
Jag är så usel på det här med att kolla min post. Men det är tur att mina kollegor är så duktiga på det. Att kolla min post alltså. Min kära kollega kommer strax innan lunch inrusande och viftar med den här:
Och jag tänker: Ja, det var ju originellt. Lite spännande sådär. Klart att jag tyckte det. Vem vill inte ha rullar på posten liksom? Jag kämpade och slet med att få upp detta konstverk. Det tog ett tag och precis när jag höll på att tappa humöret så ploppar den upp och jag finner...
...denna! Fiiiin va?
Och jag gillar att känna mig speciell. Vem gör inte det? Som en liten prinsessa kände jag mig i det ögonblicket. Åh, åh, åååååh! Jag undrar vem det är som bestämmer vilka som ska bli bjudna på sånt här? Har de ingen koll på vilka de borde bjuda och inte? Jag är ingen bioreklamköpare. Punkt. Men kul ändå. På nåt sätt. Vem vet? Jag kanske går...
Vi går vidare till nästa brev. Det här är också lite speciellt. Handskriven adress. Ser ni? Handskriven! Med silverpenna. Såfiiiiiintsåå!! Det här MÅSTE innehålla nåt kul.
Eller inte. Precis i det ögonblicket insåg jag än en gång varför jag bara kollar min post en gång i veckan.
Och jag tänker: Ja, det var ju originellt. Lite spännande sådär. Klart att jag tyckte det. Vem vill inte ha rullar på posten liksom? Jag kämpade och slet med att få upp detta konstverk. Det tog ett tag och precis när jag höll på att tappa humöret så ploppar den upp och jag finner...
...denna! Fiiiin va?
Och jag gillar att känna mig speciell. Vem gör inte det? Som en liten prinsessa kände jag mig i det ögonblicket. Åh, åh, åååååh! Jag undrar vem det är som bestämmer vilka som ska bli bjudna på sånt här? Har de ingen koll på vilka de borde bjuda och inte? Jag är ingen bioreklamköpare. Punkt. Men kul ändå. På nåt sätt. Vem vet? Jag kanske går...
Vi går vidare till nästa brev. Det här är också lite speciellt. Handskriven adress. Ser ni? Handskriven! Med silverpenna. Såfiiiiiintsåå!! Det här MÅSTE innehålla nåt kul.
Eller inte. Precis i det ögonblicket insåg jag än en gång varför jag bara kollar min post en gång i veckan.
Dagens låt - "The Scientist"
Indeed. Den säger allt jag känner precis just nu. Känner du samma sak som jag när du hör den här? Coldplay är verkligen one of a kind.
Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are.
I had to find you, tell you I need you,
Tell you I set you apart.
Tell me your secrets and ask me your questions,
Oh lets go back to the start.
Running in circles, Comin' in tails
Heads on a science apart.
Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
Oh take me back to the start.
I was just guessin' at numbers and figures,
Pulling the puzzles apart.
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heart.
And tell me you love me, come back and haunt me
Oh and I rush to the start.
Runnin' in circles, Chasin' tails
Comin' back as we are
Nobody said it was easy,
Oh it's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be so hard.
I'm goin' back to the start...
Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are.
I had to find you, tell you I need you,
Tell you I set you apart.
Tell me your secrets and ask me your questions,
Oh lets go back to the start.
Running in circles, Comin' in tails
Heads on a science apart.
Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
Oh take me back to the start.
I was just guessin' at numbers and figures,
Pulling the puzzles apart.
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heart.
And tell me you love me, come back and haunt me
Oh and I rush to the start.
Runnin' in circles, Chasin' tails
Comin' back as we are
Nobody said it was easy,
Oh it's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be so hard.
I'm goin' back to the start...
Dagens låt - "Pleasure songs"
Ååh, jag är verkligen på det här humöret idag. Känslan går rakt in, den liksom bäddar in sig och bosätter sig där för ett tag. Och det känns helt acceptabelt en dag som denna. Men nää, jag är inte det minsta deppig för er som trodde det. Tolka det här på MITT sätt nu. M-I-T-T.
You said that you need it
But I have another deal for you now
You said that you love it
But you know your heart has left it all
Did you forget it?
Or was it hard to realize the truth?
Head in pain
From the search for something in your heart
My dream, I never left it.
I have another gift for you
Don't say that you will give it back
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I will turn to dust
Yeah, I've seen it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
You say it's forever
But don't give in for something you can't leave
And give me something to forget
Ask your heart. It's something you should feel
Some faith, I know you left it.
I have another gift for you
Don't say that you will give it back
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I return to dust
Yeah, I received it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
And I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs.
You won't need me before your pleasure songs.
That I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
That I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
You said that you need it
But I have another deal for you now
You said that you love it
But you know your heart has left it all
Did you forget it?
Or was it hard to realize the truth?
Head in pain
From the search for something in your heart
My dream, I never left it.
I have another gift for you
Don't say that you will give it back
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I will turn to dust
Yeah, I've seen it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
You say it's forever
But don't give in for something you can't leave
And give me something to forget
Ask your heart. It's something you should feel
Some faith, I know you left it.
I have another gift for you
Don't say that you will give it back
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I return to dust
Yeah, I received it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
And I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs.
You won't need me before your pleasure songs.
That I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
That I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs