Dagens låt - "Love is hard"
Det här är dagens sanning. Den här mannen är something special som man brukar säga.
I see lovers in the streets walking without a care
They're wearing out loud like there's something in the air
Oooooh, and I don't care
They're treading lightly
No they, don't sink in
There's no tracks to follow
They don't care where they're going
And if they're lucky and they'll,
They'll get to see and if they're
Really really lucky they'll
Get to feel...
And it kicks so hard,
It breaks your bones.
Cuts so deep
It hits your soul.
Tears your skin and
Makes your blood flow.
It's beter that you know,
That love is hard.
Love takes hostages,
Gives them pain.
Gives someone the power to
Hurt you again and again
Oooh, but they don't care
And if they're lucky and they'll,
They'll get to see and if they're
Really really lucky they'll
They'll get to feel.
And if they're, they're truely blessed
And they're get to believe
And if you're dammed, you'll never
Let youreself be diseased.
Love is hard, love is hard...
If it was easy,
It wouldn't mean nothing tough...
I see lovers in the streets walking without a care
They're wearing out loud like there's something in the air
Oooooh, and I don't care
They're treading lightly
No they, don't sink in
There's no tracks to follow
They don't care where they're going
And if they're lucky and they'll,
They'll get to see and if they're
Really really lucky they'll
Get to feel...
And it kicks so hard,
It breaks your bones.
Cuts so deep
It hits your soul.
Tears your skin and
Makes your blood flow.
It's beter that you know,
That love is hard.
Love takes hostages,
Gives them pain.
Gives someone the power to
Hurt you again and again
Oooh, but they don't care
And if they're lucky and they'll,
They'll get to see and if they're
Really really lucky they'll
They'll get to feel.
And if they're, they're truely blessed
And they're get to believe
And if you're dammed, you'll never
Let youreself be diseased.
Love is hard, love is hard...
If it was easy,
It wouldn't mean nothing tough...
So many thoughts, so little time...
Måndagar är inte det bästa jag vet. Efter en hel dags gäspande och gnuggande av grusiga ögon så är ändå kvällen rätt okej när allt kommer omkring. Jag har precis insett att det är en hel del jag borde ta tag i den här veckan och just nu sitter jag och funderar på hur jag ska få tiden att räcka till men det är inget jag orkar hetsa upp mig för. Jag är nysprungen, sitter skönt tillbakalutad i min sköna soffa och lyssnar på musik. Städning, diskning och tvätt får vänta till imorgon. Sånt är förbjudet på måndagkvällar...
Jag ska försöka klämma in ett besök på IKEA den här veckan också. Jag behöver verkligen köpa en ny soffklädsel och jag behöver verkligen tvätta den som pryder soffan i detta nu. Hmm. Jag behöver så jävla mycket märker jag. Ena sekunden känns allt stadigt och säkert men i nästa andetag tänker jag på hur allt ska bli. Å ena sidan vet jag ju vad jag vill men i nästa tanke är ju allt bra som det är. Varför krångla till allt så förbannat?
För första gången på tre år så känner jag mig hemma. Var fan kom den känslan ifrån egentligen? Tryggheten har mig i sitt grepp där jag befinner mig här och nu men bara om två veckor kan allt vara helt annorlunda. Ibland känns det som att jag läget under kontroll dock. Jag tar allt som det kommer från och med nu. Det är ett löfte jag har givit mig själv och det måste jag hålla för att känna mig hel just nu.
So what the fuck, det verkar ju uppenbarligen som att sommaren är här. Förhoppningsvis så stannar den också. På sommaren ska man vara glad, bekymmerslös och leva livet. Så från och med nu får det vara slut på dom här dumheterna. Nu tar vi sommar på riktigt för bövelen. Och joo, jag besökte Systembolaget på Birger Jarlsgatan på lunchen och specialbeställde lite rosévin. För speciella tillfällen och speciella människor den här sommaren. Sommaren 2009.
Jag ska försöka klämma in ett besök på IKEA den här veckan också. Jag behöver verkligen köpa en ny soffklädsel och jag behöver verkligen tvätta den som pryder soffan i detta nu. Hmm. Jag behöver så jävla mycket märker jag. Ena sekunden känns allt stadigt och säkert men i nästa andetag tänker jag på hur allt ska bli. Å ena sidan vet jag ju vad jag vill men i nästa tanke är ju allt bra som det är. Varför krångla till allt så förbannat?
För första gången på tre år så känner jag mig hemma. Var fan kom den känslan ifrån egentligen? Tryggheten har mig i sitt grepp där jag befinner mig här och nu men bara om två veckor kan allt vara helt annorlunda. Ibland känns det som att jag läget under kontroll dock. Jag tar allt som det kommer från och med nu. Det är ett löfte jag har givit mig själv och det måste jag hålla för att känna mig hel just nu.
So what the fuck, det verkar ju uppenbarligen som att sommaren är här. Förhoppningsvis så stannar den också. På sommaren ska man vara glad, bekymmerslös och leva livet. Så från och med nu får det vara slut på dom här dumheterna. Nu tar vi sommar på riktigt för bövelen. Och joo, jag besökte Systembolaget på Birger Jarlsgatan på lunchen och specialbeställde lite rosévin. För speciella tillfällen och speciella människor den här sommaren. Sommaren 2009.
Dagens låt - "The Naughty Song"
Det ska löpas idag och när man springer måste ha bra musik. Nu kör vi! Är ni med mig?
Dagens låt - "I drive alone"
Och här har vi den.
Oordning i huvudet på mig...
Jag är totalt helt jäkla slut. Mitt huvud vill inte alls vara med och leka längre märker jag. Sol och värme i mängder kan ge dessa konsekvenser. Adda för lite sömn till detta så har ni ni svaret på denna härliga ekvation. I detta nu ligger jag på rygg i soffan och undrar hur sjutton jag ska orka ta mig till duschen...
Jag låter tankarna vandra sin egen väg till toner av Green Day samtidigt som jag försöker att orka bry mig om att min nagel på högertummen har antagit en dyster form som skulle behövas slipas till med en nagelfil. Dags för en liten temposänkning den kommande veckan kanske vore på sin plats. Det skvalar utanför fönstret. Som att någon vänlig själ ska ge gräset svalka efter de senaste dagarnas hetta.
Jag sneglar längtansfullt på min säng men inser samtidigt att den där turen till duschen måste göras innan och då tappar jag orken alldeles. Billy Joe Armstrongs ljuva stämma ljuder i min lägenhet. Han sjunger om elände, om att bli hög när man känner sig låg samtidigt som jag förgäves försöker hamna i ett tillstånd där jag kan njuta av den rosa himlen utanför fönstret. Men jag lyckas inte riktigt pricka in den ultimata harmoniska känslan just nu. Jag känner mig trött, rastlös och tankfull. Allt i ett. Och det värsta är att jag inte riktigt kan bestämma mig för vilka av dessa känslor jag ska ge mig hän åt. Det är inte lätt när det är svårt och när man känner sig alldeles mosig i skallen. Jag byter låt och inser efter att jag lyssnat på den här texten att detta borde vara alldeles självklart. Men det är det inte. Inte alls.
Jag låter tankarna vandra sin egen väg till toner av Green Day samtidigt som jag försöker att orka bry mig om att min nagel på högertummen har antagit en dyster form som skulle behövas slipas till med en nagelfil. Dags för en liten temposänkning den kommande veckan kanske vore på sin plats. Det skvalar utanför fönstret. Som att någon vänlig själ ska ge gräset svalka efter de senaste dagarnas hetta.
Jag sneglar längtansfullt på min säng men inser samtidigt att den där turen till duschen måste göras innan och då tappar jag orken alldeles. Billy Joe Armstrongs ljuva stämma ljuder i min lägenhet. Han sjunger om elände, om att bli hög när man känner sig låg samtidigt som jag förgäves försöker hamna i ett tillstånd där jag kan njuta av den rosa himlen utanför fönstret. Men jag lyckas inte riktigt pricka in den ultimata harmoniska känslan just nu. Jag känner mig trött, rastlös och tankfull. Allt i ett. Och det värsta är att jag inte riktigt kan bestämma mig för vilka av dessa känslor jag ska ge mig hän åt. Det är inte lätt när det är svårt och när man känner sig alldeles mosig i skallen. Jag byter låt och inser efter att jag lyssnat på den här texten att detta borde vara alldeles självklart. Men det är det inte. Inte alls.
Dagens låt - "För dig"
Här är sanningen. För dig. För att det är sommaren 2009. För att det är fredag. För allt just nu.
Jag har sett varenda vrå av Sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
Efter dig, efter dig, efter dig
Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig
När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig
Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig
Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig...
Meningslöst?
Hörrni, det här med väder alltså. Det är fan knepigt. För trots att jag började dagen med lite nosebleed så känns livet relativt enkelt just idag. Vi har sol, vi har värme, vi har blå himmel och en härlig kväll med femkamp på Gröna Lund. Och eftersom jag inte mår speciellt dåligt just nu, inte har några speciella funderingar och inte känner ett uns av ångest så verkar det som att jag inte har något speciellt att leverera här. Sorry, men så är det.
Lägesrapporten för veckan är följande:
Jag har äntligen tagit mig i kragen och dammat av löpardojjorna och joggat runt vattnet måndag, tisdag, onsdag. Idag är det jippo på Grönan tillsammans härliga kollegor i branschen med efterföljande middag. Och eftersom det är fredag igen i morgon (veckorna bara flyger iväg!) så står vi ut med lite bakfylla på jobbet och dessutom ska jag hemåt Vingåker för att vila upp mig efter några veckors frånvaro. Helgen lär väl swosssssschaaa förbi lika fort som vanligt men det gör ingenting.
Och det här inlägget känns totalt jävla meningslöst men skitsamma då.
Dagens låt - "Något för dom som väntar"
Joakim Berg tolkar ett av Olle Ljungströms alster...and hey! I like it...
I ditt bröst
Finns en kuslig maskin
Den har en röst
och slukar dyrbar bensin
Den producerar hopp
och kastrerar drömmar ibland
När den säger stopp
så känner du just ingenting
Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer
Mitt hjärtas röst
Kan nog vara ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land
Men för blommor, hjärtan, ängar, makalösa stränder
För ensamrätten rätt i Christer Sjögrens händer
Vi som krossas,
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter
Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta mer...
Bara en vanlig dag på jobbet
Inga konstigheter, som man brukar säga.
Dagens låt - "When you were young"
Nåt med lite krut i. Fast den lämnar ändå lite spår av eftertänksamhet. Nu kör vi.
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to
To save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now
Here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined
When you were young
Can we climb this mountain
I don't know
Higher now than ever before
I know we can make it if we take it slow
Let's take it easy
Easy now
Watch it go
We're burning down the highway skyline
On the back of a hurricane
That started turning
When you were young
When you were young
And sometimes you close your eyes
And see the place where you used to live
When you were young
They say the devil's water
It ain't so sweet
You don't have to drink right now
But you can dip your feet
Every once in a little while
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to
To save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now
Here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined
When you were young
When you were young
I said he doesn't look a thing like Jesus
He doesn't look a thing like Jesus
But more than you'll ever know
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to
To save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now
Here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined
When you were young
Can we climb this mountain
I don't know
Higher now than ever before
I know we can make it if we take it slow
Let's take it easy
Easy now
Watch it go
We're burning down the highway skyline
On the back of a hurricane
That started turning
When you were young
When you were young
And sometimes you close your eyes
And see the place where you used to live
When you were young
They say the devil's water
It ain't so sweet
You don't have to drink right now
But you can dip your feet
Every once in a little while
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to
To save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now
Here he comes
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined
When you were young
When you were young
I said he doesn't look a thing like Jesus
He doesn't look a thing like Jesus
But more than you'll ever know
If you don't know me by now...
Den här kvällen är nog nästintill perfekt. Efter en löprunda och en dusch sitter jag här i soffan och ser ut genom mitt fönster. Solen drar sina sista djupa suckar och försvinner sakta bakom trädtopparna. Den lämnar ett lugn efter sig som jag i denna stund gärna vill ta vara på till varje pris. Känslan jag har i kroppen i detta nu är obeskrivlig. Jag mår så bra på många sätt och jag är så otroligt glad för det. Det har funnits tillfällen i mitt 25-åriga liv då jag har varit så långt ifrån den här känslan jag har nu. Det enda som kan skrämma mig då och då är att jag fortfarande kan komma ihåg känslan av hopplöshet och mörker mellan varven. Jag lärde mig mycket av den tiden men jag vill helst inte hamna där igen. Det finns inga garantier här i livet och det är med en skräckblandad förtjusning man tar sig an vissa utmaningar man stöter på under resans gång. Vissa saker kan vi styra över, andra bara händer.
Jag kan fastna i minnen, hålla fast vid känslor och leka med tankar. Det är några av mina specialiteter. Det ska gudarna veta. Det är på gott och ont hela tiden. Men jag har fattat ett ganska viktigt beslut. Jag vet inte när jag gjorde det men det känns så rätt just ikväll att befästa denna tanke och göra det officiellt. Sommaren 2009 ska bli den när jag vågade göra allt det där som jag aldrig har vågat göra förut. Jag vill inte tänka på om och men. Jag är alltid så jävla rädd jämt när jag ska fatta viktiga beslut. Det känns nästan som att jag inte vågar ta klivet om jag inte riktigt vet helt säkert vad som väntar bakom hörnet. Skyddsnät kallas det. Vi har sånt i Sverige. Med andra ord intalar jag mig själv att jag klarar mig så fort jag har en inkomst och tak över huvudet. Och jag gör det. Jag klarar mig själv. Missförstå mig rätt. Jag kan försörja mig själv. Det kanske är ett bättre sätt att uttrycka sig på.
Jag har blivit mer spontan de senaste åren. När jag tänker riktigt noga på det så har nog denna sida utvecklat sig mer hos mig sen jag flyttade hit till Sthlm för lite mer än tre år sen. Jag är så jävla glad för allt. Oavsett vad som händer så kommer jag aldrig glömma allt det här.
Jag vet vad jag vill nu. Jag är inte rädd längre. Och vet ni? Jag tycker vi struntar i det där skyddsnätet nu och kör på. Jag vill aldrig ångra vissa saker och människor. Oavsett vilket så vill jag kunna tänka tillbaka och veta att jag gav mitt allra yttersta och även om det går åt helvete så kan jag stå rakryggad utan ånger och tankar på hur det hade kunnat vara OM...
Vi kan göra allt det där vi inte vågade då.
...You will never never never know me.
Sundbyberg 23 juni 2009 kl 22.20
Jag kan fastna i minnen, hålla fast vid känslor och leka med tankar. Det är några av mina specialiteter. Det ska gudarna veta. Det är på gott och ont hela tiden. Men jag har fattat ett ganska viktigt beslut. Jag vet inte när jag gjorde det men det känns så rätt just ikväll att befästa denna tanke och göra det officiellt. Sommaren 2009 ska bli den när jag vågade göra allt det där som jag aldrig har vågat göra förut. Jag vill inte tänka på om och men. Jag är alltid så jävla rädd jämt när jag ska fatta viktiga beslut. Det känns nästan som att jag inte vågar ta klivet om jag inte riktigt vet helt säkert vad som väntar bakom hörnet. Skyddsnät kallas det. Vi har sånt i Sverige. Med andra ord intalar jag mig själv att jag klarar mig så fort jag har en inkomst och tak över huvudet. Och jag gör det. Jag klarar mig själv. Missförstå mig rätt. Jag kan försörja mig själv. Det kanske är ett bättre sätt att uttrycka sig på.
Jag har blivit mer spontan de senaste åren. När jag tänker riktigt noga på det så har nog denna sida utvecklat sig mer hos mig sen jag flyttade hit till Sthlm för lite mer än tre år sen. Jag är så jävla glad för allt. Oavsett vad som händer så kommer jag aldrig glömma allt det här.
Jag vet vad jag vill nu. Jag är inte rädd längre. Och vet ni? Jag tycker vi struntar i det där skyddsnätet nu och kör på. Jag vill aldrig ångra vissa saker och människor. Oavsett vilket så vill jag kunna tänka tillbaka och veta att jag gav mitt allra yttersta och även om det går åt helvete så kan jag stå rakryggad utan ånger och tankar på hur det hade kunnat vara OM...
Vi kan göra allt det där vi inte vågade då.
...You will never never never know me.
Sundbyberg 23 juni 2009 kl 22.20
Dagens låt - "Vi är värda så mycket mer"
Den här killen vet vad han snackar om. Tomas Andersson Wij skulle man inte säga nej till en pratstund med. Jag känner mig som allt idag. Precis allt. Livet är fint nästan hela tiden i solsken och sommar.
Nu slår vårens första regn emot taken
jag står vid fönstret, som en vålnad
Den här stan är som ett pålagt skratt
lika död, lika punktlig och lånad
En gång hade jag mitt kort i baren
i slippen mellan framgång och undergång
Mitt i ängslighetens största seger
i samförståndets och skvallrets knägång
Du drar mig till soffan
vi lägger oss ner, och du viskar
Den här stan är för sorglig
vi är värda så mycket mer
Vår klass är inte första klass
när blodet stiger slinter kniven
Den kränkte vill ha sanning till varje pris
men slåss med en egg som är sliten
Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
vi kan reglerna, men kan vi spelet?
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
som om vi redan förlorat och vet det
Det är det raka, det äkta
i dig som jag ser
Men hur många kors ska du dö på
du är värd så mycket mer
Du säger livet är en enda kamp för värdighet
jag tror jag förstår vad du menar
En kamp för kärleken, guden inom oss
en kamp för det som lyfter, förenar
Politiker, media kanaler utan vatten
allt har ett pris, allt saknar värde
Från kyrkan på berget strömmar toner
det är sången som vi en gång lärde oss
Om en rikedom större
än den här världen ger
Vi visste det då
vi är så mycket mer
Nu slår höstens första regn
mot vår motorhuv
När du somnat såg jag gränsen
vi är över den nu
Nu slår vårens första regn emot taken
jag står vid fönstret, som en vålnad
Den här stan är som ett pålagt skratt
lika död, lika punktlig och lånad
En gång hade jag mitt kort i baren
i slippen mellan framgång och undergång
Mitt i ängslighetens största seger
i samförståndets och skvallrets knägång
Du drar mig till soffan
vi lägger oss ner, och du viskar
Den här stan är för sorglig
vi är värda så mycket mer
Vår klass är inte första klass
när blodet stiger slinter kniven
Den kränkte vill ha sanning till varje pris
men slåss med en egg som är sliten
Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv
vi kan reglerna, men kan vi spelet?
Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren
som om vi redan förlorat och vet det
Det är det raka, det äkta
i dig som jag ser
Men hur många kors ska du dö på
du är värd så mycket mer
Du säger livet är en enda kamp för värdighet
jag tror jag förstår vad du menar
En kamp för kärleken, guden inom oss
en kamp för det som lyfter, förenar
Politiker, media kanaler utan vatten
allt har ett pris, allt saknar värde
Från kyrkan på berget strömmar toner
det är sången som vi en gång lärde oss
Om en rikedom större
än den här världen ger
Vi visste det då
vi är så mycket mer
Nu slår höstens första regn
mot vår motorhuv
När du somnat såg jag gränsen
vi är över den nu
Några bra saker med en löprunda...
- Hur duktig man känner sig när man möter folk som går med en cigarett i näven
- Samhörigheten med andra löpare
- Hur bra det känns att med lätta steg springa förbi alla uteserveringar där folk sitter och dricker öl och äter pizza
- När man får en bra låt i Ipoden och kan springa i takt med musiken
- Att springa förbi människor som powerwalkar. Snabbast vinner!
- Känslan efteråt
Är ni med mig?
Annars sitter jag just nu i detta nu och undrar hur det kommer sig att han som snackar i JYSKS reklam på TV, babblar på som att han har eld i röven. Min tanke är att eftersom det är lågkonjunktur så har JYSK inte råd med lika mycket reklamtid i TV och därför har dom hittat nån som verkligen kan utnyttja de där ynkliga sekundrarna dom har dealat till sig av TV4. Tillåt mig småskratta. Ha. Ha. Ha.
- Samhörigheten med andra löpare
- Hur bra det känns att med lätta steg springa förbi alla uteserveringar där folk sitter och dricker öl och äter pizza
- När man får en bra låt i Ipoden och kan springa i takt med musiken
- Att springa förbi människor som powerwalkar. Snabbast vinner!
- Känslan efteråt
Är ni med mig?
Annars sitter jag just nu i detta nu och undrar hur det kommer sig att han som snackar i JYSKS reklam på TV, babblar på som att han har eld i röven. Min tanke är att eftersom det är lågkonjunktur så har JYSK inte råd med lika mycket reklamtid i TV och därför har dom hittat nån som verkligen kan utnyttja de där ynkliga sekundrarna dom har dealat till sig av TV4. Tillåt mig småskratta. Ha. Ha. Ha.
Dagens låt - "Unintended"
Typ världens finaste...
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You could be the one I'll always love
You could be the one who listens to my deepest inquisitions
You could be the one I'll always love
I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before
First there was the one who challenged
All my dreams and all my balance
She could never be as good as you
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You should be the one I'll always love
I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before
Before you
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You could be the one I'll always love
You could be the one who listens to my deepest inquisitions
You could be the one I'll always love
I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before
First there was the one who challenged
All my dreams and all my balance
She could never be as good as you
You could be my unintended
Choice to live my life extended
You should be the one I'll always love
I'll be there as soon as I can
But I'm busy mending broken pieces of the life I had before
Before you
Efter långhelgsledigt
Pauser är välbehövligt mellan varven. Så är det för alla. Ibland behöver vi bara luta oss tillbaka, ta ett djupt andetag, sluta stressa och glömma alla måsten. Därav det uteblivna bloggandet. Har man dessutom haft en lugn, skön och långledig helg så kan saker och ting kännas ganska motigt att komma tillbaka till jobbet i fullständigt kaos. Inte kul. Det är heller inte kul alls att vara så här trött som jag är just nu. Jag är helt förstörd och hade behövt minst 12 timmars sömn till. Jag hann inte ha någon direkt söndagsångest i går kväll i alla fall. Den infann sig ett kort ögonblick på bussen till Umeås flygplats men när jag sen landade på Arlanda HEMMA i Sthlm och sen klev innanför dörren i en nystädad lägenhet i Sundbyberg och grottade ner mig i min egen säng kändes det inte lika jävligt som det kan göra efter ett "hej då". Det var dessutom jävligt skönt att komma hem och se att jag faktiskt hade stängt av plattången innan jag stressade till Bromma flygplats i torsdags morse. Inte helt optimalt att började fundera på om man tryckte av den eller inte när man sitter på flygbussen...
Det är heller inte helt hundra när man kommer på att man inte stängde facket på väskan, där lägenhetsnycklarna låg, efter man har checkat in den och ändå inte kan göra något åt det förutom att hoppas att bagagekillarna är försiktiga så att nycklarna inte ramlar ut. Smart Mia. Smart.
En bra sak var i alla fall att jag somnade och sov som en stock natten till idag. Det brukar inte hända mellan söndag och måndag. Detta kan ha två orsaker.
1) Att jag var ganska svampig i huvét efter flygturen hem från Umeå och kände mig lite avtrubbad. Fast jag var nog mest trött i största allmänhet.
2) Att det faktiskt var mörkt i Sthlm när jag skulle sova. Det var det INTE i Umeå. Ljust dygnet runt känns lika knäppt som det faktiskt är när man ska sova. Nää, nattsvart är mer min grej.
Vi hörs sen. Eller nåt.
Dagens låt - "Distant Dreamer"
Den här låten passar så jävla bra med hur jag tänker nu. Den här ska man lyssna på högt och man ska våga tro på det som sägs i texten. Och om man tror på det så kan man för ett ögonblick få för sig att livet inte är så komplicerat, rörigt och jobbigt som det faktiskt är mellan varven. Så nu tror vi people!
Although you think I cope
My head is filled with hope of some place other than here
Although you think I smile
Inside and all the while I'm wondering about my destiny
I'm thinking about all the things
I'd like to do in my life
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
Even when you see me frown my heart won't let me down
Because I know there's better things to come,
And when life gets tough and I feel I've had enough
I hold on to a distant star
I'm thinking about, all the things
I'd like to do in my life
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
I'm a dreamer...
Although you think I cope
My head is filled with hope of some place other than here
Although you think I smile
Inside and all the while I'm wondering about my destiny
I'm thinking about all the things
I'd like to do in my life
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
Even when you see me frown my heart won't let me down
Because I know there's better things to come,
And when life gets tough and I feel I've had enough
I hold on to a distant star
I'm thinking about, all the things
I'd like to do in my life
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
I'm a dreamer, a distant dreamer
Dreaming far away from today
I'm a dreamer...
Vad man kan hitta i posten på jobbet
Jag är så usel på det här med att kolla min post. Men det är tur att mina kollegor är så duktiga på det. Att kolla min post alltså. Min kära kollega kommer strax innan lunch inrusande och viftar med den här:
Och jag tänker: Ja, det var ju originellt. Lite spännande sådär. Klart att jag tyckte det. Vem vill inte ha rullar på posten liksom? Jag kämpade och slet med att få upp detta konstverk. Det tog ett tag och precis när jag höll på att tappa humöret så ploppar den upp och jag finner...
...denna! Fiiiin va?
Och jag gillar att känna mig speciell. Vem gör inte det? Som en liten prinsessa kände jag mig i det ögonblicket. Åh, åh, åååååh! Jag undrar vem det är som bestämmer vilka som ska bli bjudna på sånt här? Har de ingen koll på vilka de borde bjuda och inte? Jag är ingen bioreklamköpare. Punkt. Men kul ändå. På nåt sätt. Vem vet? Jag kanske går...
Vi går vidare till nästa brev. Det här är också lite speciellt. Handskriven adress. Ser ni? Handskriven! Med silverpenna. Såfiiiiiintsåå!! Det här MÅSTE innehålla nåt kul.
Eller inte. Precis i det ögonblicket insåg jag än en gång varför jag bara kollar min post en gång i veckan.
Och jag tänker: Ja, det var ju originellt. Lite spännande sådär. Klart att jag tyckte det. Vem vill inte ha rullar på posten liksom? Jag kämpade och slet med att få upp detta konstverk. Det tog ett tag och precis när jag höll på att tappa humöret så ploppar den upp och jag finner...
...denna! Fiiiin va?
Och jag gillar att känna mig speciell. Vem gör inte det? Som en liten prinsessa kände jag mig i det ögonblicket. Åh, åh, åååååh! Jag undrar vem det är som bestämmer vilka som ska bli bjudna på sånt här? Har de ingen koll på vilka de borde bjuda och inte? Jag är ingen bioreklamköpare. Punkt. Men kul ändå. På nåt sätt. Vem vet? Jag kanske går...
Vi går vidare till nästa brev. Det här är också lite speciellt. Handskriven adress. Ser ni? Handskriven! Med silverpenna. Såfiiiiiintsåå!! Det här MÅSTE innehålla nåt kul.
Eller inte. Precis i det ögonblicket insåg jag än en gång varför jag bara kollar min post en gång i veckan.
Dagens låt - "The Scientist"
Indeed. Den säger allt jag känner precis just nu. Känner du samma sak som jag när du hör den här? Coldplay är verkligen one of a kind.
Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are.
I had to find you, tell you I need you,
Tell you I set you apart.
Tell me your secrets and ask me your questions,
Oh lets go back to the start.
Running in circles, Comin' in tails
Heads on a science apart.
Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
Oh take me back to the start.
I was just guessin' at numbers and figures,
Pulling the puzzles apart.
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heart.
And tell me you love me, come back and haunt me
Oh and I rush to the start.
Runnin' in circles, Chasin' tails
Comin' back as we are
Nobody said it was easy,
Oh it's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be so hard.
I'm goin' back to the start...
Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are.
I had to find you, tell you I need you,
Tell you I set you apart.
Tell me your secrets and ask me your questions,
Oh lets go back to the start.
Running in circles, Comin' in tails
Heads on a science apart.
Nobody said it was easy,
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
Oh take me back to the start.
I was just guessin' at numbers and figures,
Pulling the puzzles apart.
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heart.
And tell me you love me, come back and haunt me
Oh and I rush to the start.
Runnin' in circles, Chasin' tails
Comin' back as we are
Nobody said it was easy,
Oh it's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be so hard.
I'm goin' back to the start...
Dagens låt - "Pleasure songs"
Ååh, jag är verkligen på det här humöret idag. Känslan går rakt in, den liksom bäddar in sig och bosätter sig där för ett tag. Och det känns helt acceptabelt en dag som denna. Men nää, jag är inte det minsta deppig för er som trodde det. Tolka det här på MITT sätt nu. M-I-T-T.
You said that you need it
But I have another deal for you now
You said that you love it
But you know your heart has left it all
Did you forget it?
Or was it hard to realize the truth?
Head in pain
From the search for something in your heart
My dream, I never left it.
I have another gift for you
Don't say that you will give it back
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I will turn to dust
Yeah, I've seen it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
You say it's forever
But don't give in for something you can't leave
And give me something to forget
Ask your heart. It's something you should feel
Some faith, I know you left it.
I have another gift for you
Don't say that you will give it back
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I return to dust
Yeah, I received it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
And I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs.
You won't need me before your pleasure songs.
That I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
That I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
You said that you need it
But I have another deal for you now
You said that you love it
But you know your heart has left it all
Did you forget it?
Or was it hard to realize the truth?
Head in pain
From the search for something in your heart
My dream, I never left it.
I have another gift for you
Don't say that you will give it back
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I will turn to dust
Yeah, I've seen it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
You say it's forever
But don't give in for something you can't leave
And give me something to forget
Ask your heart. It's something you should feel
Some faith, I know you left it.
I have another gift for you
Don't say that you will give it back
Cause I've heard it in your pleasure songs
But I return to dust
Yeah, I received it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
And I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs.
You won't need me before your pleasure songs.
That I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
Cause I've heard it in your pleasure songs
That I will turn to dust
Yeah I've seen it in your pleasure songs
Andra kapitlet - Fiktion eller självbiografi? Bestäm ni.
"SJÄLVKLARHETER"
Nervositeten bubblar i mig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera känslorna som river likt stormar i mig. Jag promenerar fort och nästan lite skyndsamt. Jag lyssnar på musik och försöker tänka på annat. Jag tar ett djupt andetag och rundar hörnet med flackande blick. Känner mig som ett jagat villebråd. Jag undrar om du hinner se mig innan jag får syn på dig. Vi går mot varandra. Det är du. Det är jag. Det är vi. Och vi känner igen varandra. Jag blundar och kramar dig hårt. Det går på ett ögonblick men jag hinner dra ett djupt andetag och känna igen din doft. Dina armar om mig. Mina om din hals. Och allt är mig så väl bekant. Det tar inte många sekunder innan allt känns som det brukade. Trygghet.
Det är som ett slag i magen. Men jag försöker att inte tänka för mycket. Allt känns som en konstig dröm. Det är du. Det är jag. Det är vi. Det känns som att jag flyger. Jag kan inte riktigt greppa det som sker precis där och då. Igen, dina armar om mig och mina om din hals. Hårt. Ögonblicket är över och jag känner mig som två olika personer när jag går därifrån. En del av mig är glad men samtidigt lättad. Mitt andra jag skriker högt av förvirring. Var det bara det där? Den delen drar och sliter i mig. Den vill att jag ska vända och springa tillbaka och säga allt det jag känner för ögonblicket. Men jag behärskar mig, skakar av mig känslan och springer nedför trappan, ut på plattformen och hoppar på tåget som sakta börjar rulla hemåt.
Eftermiddagen övergår långsamt till kväll men tanken lämnar mig aldrig. Du är så nära nu och jag vill inte riktigt släppa taget. Kväll blir till natt och natt blir till morgon. En ny dag. Nya möjligheter. Drömmar som kan bli verklighet? Fast i efterhand en självklarhet. Det känns helt sjävklart det som händer precis där. Jag känner ingen tvekan. Inga tankar på om och men finns. Vi befinner oss än en gång på en tågstation. Natten jagas bort av solens uppgång. Det är kallt som satan men jag fryser inte. Det är du. Det är jag. Det är vi. Konsekvenserna har jag redan bestämt mig för att ta emot med öppna armar no matter what. För första gången på flera år så upplever jag nuet med öppna ögon. Avskedet som känns så självklart. Dina läppar känns så välbekanta men ändå känns det som att göra något för allra första gången. Men känslan är densamma. Den är som jag trodde att den skulle vara. Jag blir varm inombords och saker och ting får plötsligt en helt ny mening. På vägen hem inser jag att det faktiskt leker ett leende i mungipan igen. Det som har varit borta så länge kom precis nyss tillbaka. Som en självklarhet.
Nervositeten bubblar i mig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera känslorna som river likt stormar i mig. Jag promenerar fort och nästan lite skyndsamt. Jag lyssnar på musik och försöker tänka på annat. Jag tar ett djupt andetag och rundar hörnet med flackande blick. Känner mig som ett jagat villebråd. Jag undrar om du hinner se mig innan jag får syn på dig. Vi går mot varandra. Det är du. Det är jag. Det är vi. Och vi känner igen varandra. Jag blundar och kramar dig hårt. Det går på ett ögonblick men jag hinner dra ett djupt andetag och känna igen din doft. Dina armar om mig. Mina om din hals. Och allt är mig så väl bekant. Det tar inte många sekunder innan allt känns som det brukade. Trygghet.
Det är som ett slag i magen. Men jag försöker att inte tänka för mycket. Allt känns som en konstig dröm. Det är du. Det är jag. Det är vi. Det känns som att jag flyger. Jag kan inte riktigt greppa det som sker precis där och då. Igen, dina armar om mig och mina om din hals. Hårt. Ögonblicket är över och jag känner mig som två olika personer när jag går därifrån. En del av mig är glad men samtidigt lättad. Mitt andra jag skriker högt av förvirring. Var det bara det där? Den delen drar och sliter i mig. Den vill att jag ska vända och springa tillbaka och säga allt det jag känner för ögonblicket. Men jag behärskar mig, skakar av mig känslan och springer nedför trappan, ut på plattformen och hoppar på tåget som sakta börjar rulla hemåt.
Eftermiddagen övergår långsamt till kväll men tanken lämnar mig aldrig. Du är så nära nu och jag vill inte riktigt släppa taget. Kväll blir till natt och natt blir till morgon. En ny dag. Nya möjligheter. Drömmar som kan bli verklighet? Fast i efterhand en självklarhet. Det känns helt sjävklart det som händer precis där. Jag känner ingen tvekan. Inga tankar på om och men finns. Vi befinner oss än en gång på en tågstation. Natten jagas bort av solens uppgång. Det är kallt som satan men jag fryser inte. Det är du. Det är jag. Det är vi. Konsekvenserna har jag redan bestämt mig för att ta emot med öppna armar no matter what. För första gången på flera år så upplever jag nuet med öppna ögon. Avskedet som känns så självklart. Dina läppar känns så välbekanta men ändå känns det som att göra något för allra första gången. Men känslan är densamma. Den är som jag trodde att den skulle vara. Jag blir varm inombords och saker och ting får plötsligt en helt ny mening. På vägen hem inser jag att det faktiskt leker ett leende i mungipan igen. Det som har varit borta så länge kom precis nyss tillbaka. Som en självklarhet.
Dagens låt - "Söndagmåndagsång"
Kan det bli bättre än så här? I don't think so...
Det är ett party nere på gatan
Men jag ska inte gå
Har man levt så här länge
Är det som man varit på allihop
Och jag har ingen kärleksång till nån ändå
Vad bryr jag mig om sånt strunt
Vad bryr jag mig om sånt
Man vet att man är hemma för stan är likadan
Man vet att man är hemma
Men det är ändå inte samma sak
Vad bryr jag mig om fredag
Vad bryr jag mig om lördag
Det här är en söndagmåndagsång
Alla adresser som jag haft här
bara Strindberg kan ha haft fler
Nä förresten jag tror att jag vinner över honom med
Och sen en morgon när man vaknar
har man gått ett helt varv runt
Man är tillbaks på samma gata
tillbaks på samma punkt
Man vet att man är hemma för stan är likadan
Man vet att man är hemma
Men det är ändå inte samma sak
Vad bryr jag mig om fredag
Vad bryr jag mig om lördag
Det här är en söndagmåndagsång
Massa människor säger hej
jag kan bara namnet på en del
Jag säger hej tillbaks och jag låtsas att jag vet
Folk jag inte sett sen nån gång när vi va punk
Men jag är glad att se att dom lever
och tiden stannar en sekund
Det är ett party nere på gatan
Men jag ska inte gå
Har man levt så här länge
Är det som man varit på allihop
Och jag har ingen kärleksång till nån ändå
Vad bryr jag mig om sånt strunt
Vad bryr jag mig om sånt
Man vet att man är hemma för stan är likadan
Man vet att man är hemma
Men det är ändå inte samma sak
Vad bryr jag mig om fredag
Vad bryr jag mig om lördag
Det här är en söndagmåndagsång
Alla adresser som jag haft här
bara Strindberg kan ha haft fler
Nä förresten jag tror att jag vinner över honom med
Och sen en morgon när man vaknar
har man gått ett helt varv runt
Man är tillbaks på samma gata
tillbaks på samma punkt
Man vet att man är hemma för stan är likadan
Man vet att man är hemma
Men det är ändå inte samma sak
Vad bryr jag mig om fredag
Vad bryr jag mig om lördag
Det här är en söndagmåndagsång
Massa människor säger hej
jag kan bara namnet på en del
Jag säger hej tillbaks och jag låtsas att jag vet
Folk jag inte sett sen nån gång när vi va punk
Men jag är glad att se att dom lever
och tiden stannar en sekund
Dagen låt - "Enjoy the silence"
Jag ska städa idag och när man städar måste man lyssna på rätt musik. Så är det bara. Sen tycker jag att den här låten passar så bra den här helgen. Jag njuter av tystnaden och ensamheten och ingenting känns komplicerat eller svårt.
Words like violence
Break the silence
Come crashing in
Into my little world
Painful to me
Pierce right through me
Cant you understand
Oh my little girl
All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm
Vows are spoken
To be broken
Feelings are intense
Words are trivial
Pleasures remain
So does the pain
Words are meaningless
And forgettable
All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm
Words like violence
Break the silence
Come crashing in
Into my little world
Painful to me
Pierce right through me
Cant you understand
Oh my little girl
All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm
Vows are spoken
To be broken
Feelings are intense
Words are trivial
Pleasures remain
So does the pain
Words are meaningless
And forgettable
All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm
En gråmulen fredagkväll i Sumpan...
Det regnar ute. Det smattrar ettrigt mot min fönsterruta och över Sundbyberg hänger det ett grått, tungt molntäcke som inte verkar vilja ge sig i första taget. Jag lämnade cykeln på jobbet och tog t-banan hem. Jag myser fortfarande av det faktum att jag slapp betala för den resan. SL's personal vid Rådmansgatans t-bana är inte särskilt aktiva. Det är ofta man ser den där skylten som säger att man ska notera tiden man passerar spärrarna för att det just nu inte är möjligt att köpa en biljett. Så jag traskar lugnt i genom spärren och pinnar ned för trappen och ut på plattformen.
Jag gick in på Coop när jag kom till Sundbyberg. När jag stod i kön och skulle betala för mina två bananer och min fisksoppa ringer det en mobiltelefon. Två små tjejer börjar riva och slita i en plastpåse bakom mig. De kan inte vara mer än åtta, nio år gamla. Det finns inte en tillstymmelse till panik i deras blickar där de letar febrilt efter den ringande telefonen. De är vana och det syns. Ett ögonblick senare får den ena tjejen upp mobiltelefonen och med en hand slår hon vant upp mobilens lucka och svarar. Det ser så coolt ut. Sättet hon gör det på. Nästan som att dra upp en pistol. Jag förundras nästan av hennes sätt att handskas med telefonen. Hon har koll på läget den där lilla tjejen. Vuxna har en tendens till att bli så panikslagna när deras telefoner ringer högt bland folk och de inte hittar den i jackan, väskan eller var den nu befinner sig. Nästan så att de skäms. Men inte småtjejerna. De hanterar det hela som att det är den mest naturliga sak i hela världen.
Jag ligger just nu i soffan och försöker njuta av det faktum att det är fredag. Surfar in på Dagensmedia.se och läser att Expressen ska göra om sin sommarbilaga. Mer mysläsning utlovas visst. Kul för dom, tänker jag tyst för mig själv. Inte en dag för tidigt. Jag har TV'n på och på den visas Talang 2009. Inget extraordinärt. Inget speciellt alls. Det är fredagkväll. Jag njuter av ensamheten i detta nu och ska så göra hela helgen. Jag behöver kurera mig. Jag ska knapra piller i två dagar nu och på måndag vill jag att allt det som gör ont ska vara ett minne blott. Men nu ska jag se vem som vinner Talang 2009.
So long suckers.
Jag gick in på Coop när jag kom till Sundbyberg. När jag stod i kön och skulle betala för mina två bananer och min fisksoppa ringer det en mobiltelefon. Två små tjejer börjar riva och slita i en plastpåse bakom mig. De kan inte vara mer än åtta, nio år gamla. Det finns inte en tillstymmelse till panik i deras blickar där de letar febrilt efter den ringande telefonen. De är vana och det syns. Ett ögonblick senare får den ena tjejen upp mobiltelefonen och med en hand slår hon vant upp mobilens lucka och svarar. Det ser så coolt ut. Sättet hon gör det på. Nästan som att dra upp en pistol. Jag förundras nästan av hennes sätt att handskas med telefonen. Hon har koll på läget den där lilla tjejen. Vuxna har en tendens till att bli så panikslagna när deras telefoner ringer högt bland folk och de inte hittar den i jackan, väskan eller var den nu befinner sig. Nästan så att de skäms. Men inte småtjejerna. De hanterar det hela som att det är den mest naturliga sak i hela världen.
Jag ligger just nu i soffan och försöker njuta av det faktum att det är fredag. Surfar in på Dagensmedia.se och läser att Expressen ska göra om sin sommarbilaga. Mer mysläsning utlovas visst. Kul för dom, tänker jag tyst för mig själv. Inte en dag för tidigt. Jag har TV'n på och på den visas Talang 2009. Inget extraordinärt. Inget speciellt alls. Det är fredagkväll. Jag njuter av ensamheten i detta nu och ska så göra hela helgen. Jag behöver kurera mig. Jag ska knapra piller i två dagar nu och på måndag vill jag att allt det som gör ont ska vara ett minne blott. Men nu ska jag se vem som vinner Talang 2009.
So long suckers.
Dagens låt - "What about now"
Musik är känslor. Texter kan vara så klockrena ibland.
Shadows fill an empty heart
As love is fading,
From all the things that we are
But are not saying.
Can we see beyond the scars
And make it to the dawn?
Change the colors of the sky.
And open up to
The ways you made me feel alive,
The ways I loved you.
For all the things that never died,
To make it through the night,
Love will find you.
What about now?
What about today?
What if you're making me all that I was meant to be?
What if our love never went away?
What if it's lost behind words we could never find?
Baby, before it's too late,
What about now?
The sun is breaking in your eyes
To start a new day.
This broken heart can still survive
With a touch of your grace.
Shadows fade into the light.
I am by your side,
Where love will find you.
Now that we're here,
Now that we've come this far,
Just hold on.
There is nothing to fear,
For I am right beside you.
For all my life,
I am yours.
Shadows fill an empty heart
As love is fading,
From all the things that we are
But are not saying.
Can we see beyond the scars
And make it to the dawn?
Change the colors of the sky.
And open up to
The ways you made me feel alive,
The ways I loved you.
For all the things that never died,
To make it through the night,
Love will find you.
What about now?
What about today?
What if you're making me all that I was meant to be?
What if our love never went away?
What if it's lost behind words we could never find?
Baby, before it's too late,
What about now?
The sun is breaking in your eyes
To start a new day.
This broken heart can still survive
With a touch of your grace.
Shadows fade into the light.
I am by your side,
Where love will find you.
Now that we're here,
Now that we've come this far,
Just hold on.
There is nothing to fear,
For I am right beside you.
For all my life,
I am yours.
Det går dåligt nu
Inte nog med att jag fick hoppa massa kul med kollegorna denna eftermiddag/kväll men när jag skulle ta Mr Nishiki från cykelrummet på jobbet och trampa hemåt så möts jag av en härlig punktering på bakdäcket. Jag började småskratta lite för mig själv och hela kroppen fylldes av den där härligt varma lyckokänslan jag har talat om förut. INTE! Det har nog aldrig kommit så många fula ord ur min mun på en och samma gång förut. Allt jag ville var att komma hem. Hem till min ljuvliga lägenhet och lägga mig raklång i soffan efter en sömnlös natt som har varit kantad av smärta. Saken är den att i måndags fick jag för mig att pumpa Mr Nishikis däck och då pajjade jag ju bakdäcket själv som ni vet. De bytte ut slang och ventiler då för 220 surt förvärvade kr. Så jag la på min argaste min och gick dit igen. Jag sa att jag inte hade använt cykeln sen de bytte ut slangen och ventilen och menade på att det var grymt dåligt att det inte "höll". Mohaha. Han fixade ny slang och ventil gratis. Jag inser ju att det säkert var en vanlig hederlig punka som jag själv säkert har orsakat men vem fan vill betala 220 spänn för andra gången på en och samma helvetesvecka? Inte jag i alla fall.
Men vi kan ju börja från början eftersom jag började dagen med att nysa. Detta resulterade i en helvetisk smärta i min skuldra som började trilskas igår morse. Jag började gråta av det onda. Kul. Riktigt fint sätt att börja dagen med. Jag kan fortfarande inte andas ordentligt och vid vissa rörelser gör det så ont så ögonen nästan tåras. Jag kan inte dra några djupa suckar (fast det typ det enda jag vill) och jag kan inte gäspa heller. Allt sånt gör nämligen ont. Ont. Riktigt jävla ONT. Det här suger. Den här veckan suger ganska rejält. Ingenting har gått min väg. Allt suger just nu. Allt förutom det faktum att det är fredag i morgon. Den här helgen ska spenderas i en välbehövlig ensamhet...
Dagens låt - "Come Home"
Hello world
Hope you're listening
Forgive me if I'm young
For speaking out of turn
There's someone I've been missing
I think that they could be
The better half of me
They're in their own place trying to make it right
But I'm tired of justifying
So I say you'll..
Come home
Come home
Cause I've been waiting for you
For so long
For so long
And right now there's a war between the vanities
But all I see is you and me
The fight for you is all I've ever known
So come home
I get lost in the beauty
Of everything I see
The world ain't as half as bad
As they paint it to be
If all the sons
If all the daughters
Stopped to take it in
Well hopefully the hate subsides and the love can begin
It might start now..Yeahh
Well maybe I'm just dreaming out loud
Until then
Everything I can't be
Is everything you should be
And that's why I need you here
Everything I can't be
Is everything you should be
And that's why I need you here
So hear this now
Två saker som är/har varit sisådär idag
Det hände något i morse. Jag fick helt plötsligt svinigt ont på högra sidan på ryggen, typ skulderbladet. Det började med att det gjorde ont när jag andades in. Att ta ett djupt andetag känns som att någon kör in en kniv i ryggen och vrider om. Jag fick ändra om andningstaktiken och övergå till kvicka och korta andetag. Sen har det gjort ont hela dagen och det har inte gått över. Det är nästan värre nu. Jag kan heller inte böja mig ner och sträcka ut högerarmen. Det är därmed ganska svårt att sätta på sig skon på högerfoten. I morse blev jag lite rädd först men nu känns det som att jag har lärt mig leva med smärtan. Men faaaaaan. Det gör ont. Om jag bara kunde begripa vad det kan komma sig av...några förslag?
Sen har min svarta BH antingen krympt dagen till ära eller så har det hänt något annat som jag inte har koll på. För den vill inte som sitta som den brukar göra. Jag sträcker på mig och följer upp detta med en tillrättning av BH'n. Jag är lite småirriterad över det här. Detta har hänt ett antal gånger under dagen och nu har jag slutat räkna. Strange?
Det har varit något konstigt idag. Så är det bara. Jag kanske ska försöka mig på en sov och hoppas på att jag kommer att kunna andas normalt i morgon igen. För det här är inte kul alls. Inte på en fläck faktiskt. Aj.Aj. AAAJ.
Sen har min svarta BH antingen krympt dagen till ära eller så har det hänt något annat som jag inte har koll på. För den vill inte som sitta som den brukar göra. Jag sträcker på mig och följer upp detta med en tillrättning av BH'n. Jag är lite småirriterad över det här. Detta har hänt ett antal gånger under dagen och nu har jag slutat räkna. Strange?
Det har varit något konstigt idag. Så är det bara. Jag kanske ska försöka mig på en sov och hoppas på att jag kommer att kunna andas normalt i morgon igen. För det här är inte kul alls. Inte på en fläck faktiskt. Aj.Aj. AAAJ.
Dagens låt - "Forever Young"
Ååh, jag vet inte vad det är med idag men den här känns så rätt idag. Himlen är blytungt grå och regnet härjar över staden. Kanske är det för att jag ska på studentfirande framåt kvällen eller så är det kanske bara för att just den här låten är en av dom som verkligen kan gå rakt in i hjärtat på mig. Den ger mig en sorgsen känsla som är "bra". Missförstå mig rätt.
Lets dance in style, lets dance for a while
Heaven can wait were only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever
We dont have the power but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The musics for the sad men
Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders were getting in tune
The musics played by the mad men
Forever young, I want to be forever young
Do you really want to live forever, forever and ever
Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why dont they stay young
Its so hard to get old without a cause
I dont want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And dimonds are forever
So many adventures couldnt happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true
Lets dance in style, lets dance for a while
Heaven can wait were only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever
We dont have the power but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The musics for the sad men
Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders were getting in tune
The musics played by the mad men
Forever young, I want to be forever young
Do you really want to live forever, forever and ever
Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why dont they stay young
Its so hard to get old without a cause
I dont want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And dimonds are forever
So many adventures couldnt happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true
Soulmate dry your eyes, cause soulmates never dies...
En joggingtur runt första sjön här i Sumpan gjorde susen. Lite "arg" musik i den lila Ipoden och lite bestämd jogging i kvällssol kan få vem som helst på lite bättre humör. Jag fattar inte varför jag envisas med att tro att det är skönare att ligga och lata mig i soffan på kvällarna. När jag sprang där vid vattnet med solen i ögonen så insåg jag helt plötsligt hur skönt det var. Trots en helvetesdag och en satans trötthet gick det förvånansvärt lätt. Skönt att få avsluta dagen på ett sånt sätt när den började på värsta tänkbara...
Jag hann till och med fundera både en och två tankar när jag med lätta steg sprang förbi mammor med sina barn, unga tjejer som powerwalkade, äldre par som tog sin kvällpromenad arm i arm och pensionärer som gick med sina hundar. Jag tänkte på min röda Ipod. Ni vet, den jag förmodligen tappade i Kungsträdgården för snart två månader sen. Den med alla tusen låtar i. Den var som var precis så som jag ville ha den. Den var som mitt bibliotek av känslor. Det fanns låtar och texter som jag lyssnade på när jag var glad, ledsen, arg, besviken, förvirrad, hoppfull, drömmande, balanserad och harmonisk. Den hade allt för mig. Den visste vem jag var. Den fick ta del av alla mina sinnesstämningar på ett sätt som ingen annan fick vara med om. Den var jag.
Jag tänkte på vilka människor som finns i mitt liv. Dom som jag vill ska finnas där alltid för att jag inte klarar mig utan dom. Men jag tänkte även på dom som finns där oavsett om jag vill det eller inte. Jag tänkte på hur det kan komma sig att vissa människor förstår varandra utan ord, hur det kommer sig att man klickar till 100 % med vissa och hur det kommer sig att man känner att man aldrig behöver vara någon annan än sig själv med en del. Jag tänker på hur mycket jag värderar det ovanstående. Jag tänkte på att med vissa gör man saker man aldrig trodde att man skulle göra, det kan kännas helt galet egentligen men samtidigt så självklart att det inte finns några tvivel som helst. Oavsett vad som än skulle hända. Det kan beskrivas i ett enda ord. Trygghet. Och på ett litet ögonblick finns det inget som gör att man känner sig ensam, rädd och vilsen längre. Allt är kristallklart. Det handlar bara om att våga. Att våga. Att våga. ATT våga. VÅGA.
Eller?
Jag hann till och med fundera både en och två tankar när jag med lätta steg sprang förbi mammor med sina barn, unga tjejer som powerwalkade, äldre par som tog sin kvällpromenad arm i arm och pensionärer som gick med sina hundar. Jag tänkte på min röda Ipod. Ni vet, den jag förmodligen tappade i Kungsträdgården för snart två månader sen. Den med alla tusen låtar i. Den var som var precis så som jag ville ha den. Den var som mitt bibliotek av känslor. Det fanns låtar och texter som jag lyssnade på när jag var glad, ledsen, arg, besviken, förvirrad, hoppfull, drömmande, balanserad och harmonisk. Den hade allt för mig. Den visste vem jag var. Den fick ta del av alla mina sinnesstämningar på ett sätt som ingen annan fick vara med om. Den var jag.
Jag tänkte på vilka människor som finns i mitt liv. Dom som jag vill ska finnas där alltid för att jag inte klarar mig utan dom. Men jag tänkte även på dom som finns där oavsett om jag vill det eller inte. Jag tänkte på hur det kan komma sig att vissa människor förstår varandra utan ord, hur det kommer sig att man klickar till 100 % med vissa och hur det kommer sig att man känner att man aldrig behöver vara någon annan än sig själv med en del. Jag tänker på hur mycket jag värderar det ovanstående. Jag tänkte på att med vissa gör man saker man aldrig trodde att man skulle göra, det kan kännas helt galet egentligen men samtidigt så självklart att det inte finns några tvivel som helst. Oavsett vad som än skulle hända. Det kan beskrivas i ett enda ord. Trygghet. Och på ett litet ögonblick finns det inget som gör att man känner sig ensam, rädd och vilsen längre. Allt är kristallklart. Det handlar bara om att våga. Att våga. Att våga. ATT våga. VÅGA.
Eller?
This day...BAAAD!
Åååh, jag hade verkligen tänkt att jag skulle spy ur mig allt om den här jäkla dagen nu. Men när jag vänder blicken ut genom mitt fönster från soffan så ser jag att solen har vågat sig fram och trängt undan de regntäta och gråa molnen som har haft Stockholm i sitt grepp under dagen.
Men fy fan vilken INTE bra dag jag har haft. Den har sugit riktigt fett som man säger på ren svenska. Allt som har kunnat gå snett har gjort det och vissa människor kan verkligen trycka på rätt knappar för att få mig på extra pissigt humör. Jag hade behövt ett par boxningshandskar och en sandsäck...eller en stor kram. Jag känner mig rätt ensam och ynklig just nu...
Men fy fan vilken INTE bra dag jag har haft. Den har sugit riktigt fett som man säger på ren svenska. Allt som har kunnat gå snett har gjort det och vissa människor kan verkligen trycka på rätt knappar för att få mig på extra pissigt humör. Jag hade behövt ett par boxningshandskar och en sandsäck...eller en stor kram. Jag känner mig rätt ensam och ynklig just nu...
Dagens låt med text
Jag kan verkligen tycka att en del låtar går rakt in i hjärtat vid vissa tillfällen. Jag älskar känslan jag får. Jag älskar när håret på armarna reser sig och man ryser i hela kroppen. Allt handlar om känslan. Men man måste lyssna ordentligt. Gör ni det?
Don't stray, don't ever go away
I should be much too smart for this
You know it gets the better of me
Sometimes, when you and I collide
I fall into an ocean of you, pull me out in time
Don't let me drown, let me down
I say it's all because of you
And here I go, losing my control
I'm practising your name so I can say it to your face
It doesn't seem right, to look you in the eye
Let all the things you mean to me
Come tumbling out my mouth
Indeed it's time to tell you why
I say it's infintely true
Say you'll stay, don't come and go
Like you do
Sway my way, yeah I need to know
All about you
And there's no cure, and no way to be sure
Why everything's turned inside out
Instilling so much doubt
It makes me so tired - I feel so uninspired
My head is battling with my heart
My logic has been torn apart
And now it all turns sour
Come sweeten every afternoon
Don't stray, don't ever go away
I should be much too smart for this
You know it gets the better of me
Sometimes, when you and I collide
I fall into an ocean of you, pull me out in time
Don't let me drown, let me down
I say it's all because of you
And here I go, losing my control
I'm practising your name so I can say it to your face
It doesn't seem right, to look you in the eye
Let all the things you mean to me
Come tumbling out my mouth
Indeed it's time to tell you why
I say it's infintely true
Say you'll stay, don't come and go
Like you do
Sway my way, yeah I need to know
All about you
And there's no cure, and no way to be sure
Why everything's turned inside out
Instilling so much doubt
It makes me so tired - I feel so uninspired
My head is battling with my heart
My logic has been torn apart
And now it all turns sour
Come sweeten every afternoon
Nej jag är faktiskt inte alls förbannad...Neheeråå!
Det finns inte så mycket här i världen som faktiskt får mig att tappa humöret. Jag är en ganska snäll och timid liten tjej över lag. MEN, det finns saker jag absolut inte tål. Och då kan det hända att det rinner till ordentligt. Det här kan hända när jag är så jävla trött så jag ser i kors för att jag till exempel inte får sova. När jag störs precis i sömnögonblicket. Hade jag sovit ordentligt under helgen så är det inte lika säkert att ilskan hade legat lika nära MEN när jag för en gångs skull släcker tidigt och mina jävla fucking grannar rakt ovanför mig spelar musik på högsta volym så det dunkar i väggar och tak fram till midnatt en måndagkväll...DÅ är jag fan i mig inte snäll längre. Idioter! Det värsta av allt är när jag släpar mitt trötta arsle ur sängen, slänger på mig kläder och går upp och ringer på dörren, så öppnar dom inte. Det gör man väl ändå då?! Man ÖPPNAR väl dörrjäveln om någon ringer på när man förmodligen redan vet om att ljudvolymen är lite för hög, när man lever lite på gränsen att bli tillsagd för att man egentligen VET att man borde dra ner lite. Arg som ett jävla bi gick jag ner till mig igen med hög puls och en INTE så lagom upprördhet.
Så idag är jag svinigt, äckligt trött. Det regnade hela cykelturen till jobbet, min mailbox är full av olästa härliga mail och det är så himla många timmar kvar till jag får gå hem. Idag MÅSTE jag städa, diska och springa. Kul dag. Helvetes satans jävla apa!
Så idag är jag svinigt, äckligt trött. Det regnade hela cykelturen till jobbet, min mailbox är full av olästa härliga mail och det är så himla många timmar kvar till jag får gå hem. Idag MÅSTE jag städa, diska och springa. Kul dag. Helvetes satans jävla apa!
Sömnbrist och annat jäkelskap
Det känns som att jag borde ha gjort så mycket idag. Jag borde ha sovit mer natten till idag. Jag borde kanske ha jobbat över. Jag borde ha sprungit en vända runt sjön som jag hade tänkt mig. Jag borde ha städat lägenheten. Jag borde ha diskat. Jag borde ha duschat och tvättat håret vid det här laget. Jag borde till och med ha sovit vid det här laget. Jag är nämligen världens tröttaste idag om ni inte har hajjat det redan. Allt det redan nämnda får uträttas imorgon. Inte duschandet och hårtvättandet dock. Det ska göras strax. Och sovandet ligger också högt på to-do-listan just nu.
Den här helgen har inte alls varit som jag hade tänkt mig att den skulle vara. Men what else is new? Sen när blir saker och ting någonsin som jag har tänkt mig? Men ibland kan allt kännas så självklart där och då. Heja spontanitet! Heja vitt vin, champagne och nån äcklig shot också. Eller?
Jag har varit lite ur gängorna dagen till ära. Men jag skyller på tröttheten. Sådär lagom stressigt på jobbet en måndag kan få en att vilja visa fingret till höger och vänster och när man trashar ventilen på Mr Nishki's bakdäck (precis innan det är dags att trampa hemåt) när man ÄNTLIGEN tar sig i kragen för att pumpa det kan det lätt brista. Ett antal svordomar spottades ur truten. 220 sura spänn på en ny slang och och nya ventiler. Drygt värre.
Duschen var det ja. Nu. Sen sova. Sen tisdag. Och då är allt som vanligt igen.
Den här helgen har inte alls varit som jag hade tänkt mig att den skulle vara. Men what else is new? Sen när blir saker och ting någonsin som jag har tänkt mig? Men ibland kan allt kännas så självklart där och då. Heja spontanitet! Heja vitt vin, champagne och nån äcklig shot också. Eller?
Jag har varit lite ur gängorna dagen till ära. Men jag skyller på tröttheten. Sådär lagom stressigt på jobbet en måndag kan få en att vilja visa fingret till höger och vänster och när man trashar ventilen på Mr Nishki's bakdäck (precis innan det är dags att trampa hemåt) när man ÄNTLIGEN tar sig i kragen för att pumpa det kan det lätt brista. Ett antal svordomar spottades ur truten. 220 sura spänn på en ny slang och och nya ventiler. Drygt värre.
Duschen var det ja. Nu. Sen sova. Sen tisdag. Och då är allt som vanligt igen.
Måndag. Dagens låt - Lyssna högt?
Kanske var det för att vi skulle lära oss att älska
Kanske var det för att vi skulle lära oss att lämna
Kanske var det för spelen vi spelade
Kanske var det för att vi skulle lära oss att välja
Kanske var det för att vi skulle lära oss att förlora
Kanske var det för kärleken vi skapade
Kanske var det för att vi skulle lära oss att slåss
Kanske var det en lektion i stolthet
Kanske var det för att vi skulle lära oss att inte ljuga
Kanske var det för att vi skulle lära oss att gråta
Eller kanske var det för kärleken vi skapade
Kanske?
Tankar i natten
Jag försöker bygga samma mur omkring mig som jag alltid har gjort
Men hjärtat, den rasar i en fasansfull takt
Jag såg något i dina ögon jag inte sett förut
Men också något som är mig väl bekant
Vi vandrar på stigar vi aldrig har gjort förut
Och än en gång hittar du rätt väg in igen
Men jag tvivlade egentligen aldrig
Det är som det är min vän
Det är som att jag har vaknat
Ur en dvala från åren som gått
Spelets regler jag aldrig egentligen brytt mig om
Det är som att jag aldrig riktigt har förstått
Det är de risker jag tagit
Det är de chanser jag får
Det är dom som har hållt mig uppe
Genom alla dessa år
Jag leker med tankar
Som aldrig når sina egentliga mål
Det är som att den sista lilla pusselbiten
Ändå alltid lämnar ett stort svart hål
Och man får aldrig något gratis
Utan att kämpa och slita så hårt
Och när hjärtat arbetar som mest
Då är det handlingen som saknas, men varför är det så svårt?
Och känner du något du inte borde
Tar du ändå det du tror du vill ha?
Sen att det kanske inte räcker
Det där du tror dig veta är så bra
Det gör ont när det läker också
För den som har känt som jag
Förstår exakt vad jag menar
Det behövs ingen förklaring varje dag
Och fastän jag tror att jag har allt under kontroll
Förlorar jag mig i all den skönhet jag ser
Trots att jag är ganska säker på att jag bara drömmer högt
Är jag ändå rädd att jag bara vill ha mer och mer
För hur är det egentligen med allt här och nu
När hjärtats melodi kommer och går
Samtidigt som natten kommer med sitt mörker
För att dölja alla öppna och blödande sår
Men hjärtat, den rasar i en fasansfull takt
Jag såg något i dina ögon jag inte sett förut
Men också något som är mig väl bekant
Vi vandrar på stigar vi aldrig har gjort förut
Och än en gång hittar du rätt väg in igen
Men jag tvivlade egentligen aldrig
Det är som det är min vän
Det är som att jag har vaknat
Ur en dvala från åren som gått
Spelets regler jag aldrig egentligen brytt mig om
Det är som att jag aldrig riktigt har förstått
Det är de risker jag tagit
Det är de chanser jag får
Det är dom som har hållt mig uppe
Genom alla dessa år
Jag leker med tankar
Som aldrig når sina egentliga mål
Det är som att den sista lilla pusselbiten
Ändå alltid lämnar ett stort svart hål
Och man får aldrig något gratis
Utan att kämpa och slita så hårt
Och när hjärtat arbetar som mest
Då är det handlingen som saknas, men varför är det så svårt?
Och känner du något du inte borde
Tar du ändå det du tror du vill ha?
Sen att det kanske inte räcker
Det där du tror dig veta är så bra
Det gör ont när det läker också
För den som har känt som jag
Förstår exakt vad jag menar
Det behövs ingen förklaring varje dag
Och fastän jag tror att jag har allt under kontroll
Förlorar jag mig i all den skönhet jag ser
Trots att jag är ganska säker på att jag bara drömmer högt
Är jag ändå rädd att jag bara vill ha mer och mer
För hur är det egentligen med allt här och nu
När hjärtats melodi kommer och går
Samtidigt som natten kommer med sitt mörker
För att dölja alla öppna och blödande sår
Sanna ord om vänskap
Och det är sånt här man tänker på extra mycket när man sitter i soffan i Sundbyberg en regnig torsdagkväll i juni...
En sak till innan kvällen kan börja
Vi kanske ska börja med dagens låt. Vad tycker ni? Kent tillhör ju en av mina favoriter som ni kanske redan har listat ut. Och den här låten är en av mina absoluta favoriter. Och den hade passat snuskigt bra i söndags när jag vaknade. Dessutom måste vi klargöra en sak till. Varje låt jag pyttsar ur här ska ni lyssna noga på. Vem vet, den kanske beröra er lite? Det är precis så det ska vara med musik och texter. Man ska kunna ligga på raklång i soffan med gåshud och faktiskt förstå vissa saker. Alltså, förstå på riktigt. Gör ni det när ni lyssnar? Men fan vad jag hatar mig själv just nu för att jag tänker. Dom här tankarna kan fara åt helvete tycker jag. Nu drar jag och dricker vin på Djurgården. Jag gillar min arbetstid juni, juli, augusti som lyder 08.00 - 15.30.
Addiction
Jag har två starka beroenden i dagsläget.
1) Jag äter sushi som en liten idiot. Det här är ett vår- och sommarfenomen har jag kommit på. Sushi är gott på sommarhalvåret men på vintern vill jag inte ens se åt det.
2) Vitamin Wells. Jag konsumerar denna dryck nästintill dagligen och jag har tomma flaskor överallt. På skrivbordet här på jobbet och hemma i lägenheten. How I love it! Mm-mm!
Så om vi ska dejta vet ni vad ni ska bjuda på. Det här är bara en hint. Någon som känner sig sugen?
Inte i morgon bara. För i morgon ska jag vara bakfull. I kväll är det nämligen Svenska Dagbladets stora sommarfest med mat och vin från Tasteline.com i Rosendals trädgård ute på Djurgården. Lovely. Kan vi få lite sol också så vore det ljuvligt.
1) Jag äter sushi som en liten idiot. Det här är ett vår- och sommarfenomen har jag kommit på. Sushi är gott på sommarhalvåret men på vintern vill jag inte ens se åt det.
2) Vitamin Wells. Jag konsumerar denna dryck nästintill dagligen och jag har tomma flaskor överallt. På skrivbordet här på jobbet och hemma i lägenheten. How I love it! Mm-mm!
Så om vi ska dejta vet ni vad ni ska bjuda på. Det här är bara en hint. Någon som känner sig sugen?
Inte i morgon bara. För i morgon ska jag vara bakfull. I kväll är det nämligen Svenska Dagbladets stora sommarfest med mat och vin från Tasteline.com i Rosendals trädgård ute på Djurgården. Lovely. Kan vi få lite sol också så vore det ljuvligt.
What I've become
Jag funderar på vad jag har blivit. Om jag har ändrat mig de senaste åren. Svaret är väl ett ganska givet: JA. Men ändå ser jag det inte själv. Jag vill så gärna tro att jag är samma person som jag alltid har varit. Jag har varit med om mer, jag har andra mål i livet men jag vet fortfarande vad som är viktigt och hur jag vill att saker och ting ska vara. Jag vill tro att jag har burit med mig mina värderingar och jag vill tro att de alltid kommer att vara detsamma. Mina tankegångar har mognat och kanske blivit en aningens mer komplicerade i mångas ögon och öron. Men jag är stolt över mig själv och vad jag har blivit. Jag är stolt över allt jag har gjort och åstadkommit.
För första gången på väldigt länge känner jag mig lycklig, harmonisk, och behaglig till mods. De här känslorna kan skölja över mig när jag minst anar det och jag fylls av värme i precis hela kroppen. Det känns som att jag är redo för det mesta...
Jag kan vara allt det alla andra vill
Som om jag inte hade något val
Men jag kan ta mig samman precis när som helst
Trots att skadan kanske redan är skedd
Just a single thought...
Jag är inte i skrivartagen denna afton. Vi lyssnar på musik istället tycker jag. Noga. Hör ni det? Noga ska vi lyssna. Och sen ska vi sova...
Vintips efter helgen!
Man ska dela med sig av livets goda har jag hört.
Första kapitlet - Fiktion eller självbiografi? Bestäm ni.
"MINNEN"
Jag kommer ihåg första gången vi träffades. Jag minns det som att det var igår och jag behöver inte ens koncentrera mig särskilt mycket för att göra det. Jag minns tiden med de trevande blickarna och det osäkra kramarna. Det fanns en känsla av att ingen av oss hade bestämt oss på riktigt hur vi skulle gå vidare med det hela. Jag minns när du kysste mig för första gången där på tågstationen. Du sa efteråt att du hoppades att jag inte tyckte att vi gick för fort fram och jag minns att jag tänkte: Hur kan den här så otroligt fina människan vilja ha en sån som mig? Jag minns att jag tänkte både en och två gånger på hur jag någonsin skulle kunna ge dig allt det du förtjänade och ville ha. Jag minns att jag skickade ett par kort med några egenskrivna dikter. Du lovade att du skulle spara dom, ta fram dessa när du blev gammal och tänka: "Vad små saker i livet kan göra en lycklig". Jag minns att du gav en skiva till mig och du skulle bara veta hur glad jag blir när varje gång jag inser att jag faktiskt har sparat den. Jag minns diskussionen vi hade om huruvida det var våren som fick känslan av ensamhet att växa sig starkare för att man faktiskt ville ha någon att dela allt med när naturen började leva igen och förbereda sig inför sommaren eller om vissa människor bara hade anlag för antingen hade vår- eller höstdepp.
Jag minns vårt maratonsamtal vid vattnet med alla fåglar som skrek ovanför våra huvuden. Jag bevarar fortfarande det i hjärtat som en av de vackraste stunderna i mitt liv. Jag minns att jag kallade dig min bästa vän där och då. Jag minns att vi en gång åkte i rulltrapporna upp från plattan mot Sergelgången och att vi tittade varandra djupt i ögonen. Du kysste mig lätt på munnen och jag minns hur enkelt allt kändes den dagen. Jag minns din fascination för havet som du beskrev som det vilda och det "otämjbara". Jag minns att ditt drömresmål då var NYC. Jag minns också att vi båda pratade om hur svårt det var att hitta någon som var på exakt samma nivå och "våglängd" i livet.
Jag minns när vi kramade varandra hårt men ändå igenkännande några år senare och att det återigen utspelade sig på en tågstation. Här för mig tankarna till när vi satt emot varandra hemma vid mitt köksbord och jag minns den varma känslan jag fick i magen, mitt i vårt samtal om allt och inget, där och då. Jag minns att jag betraktade dig när du pratade samtidigt som du då och då vände blicken ut genom fönstret och såg lite fundersam ut. Det var precis som att du tänkte att du inte borde vara där. Som att det var förbjudet. Men jag minns även att du någon gång under den här perioden påpekade att det kändes som att trots åren som gått så "kände" vi igen varandra ändå.
Jag minns glädjen kvällen/natten några dagar senare när jag kom hem till en tom, tyst och mörk lägenhet efter ett hårt arbetspass och hittade brevet med kortet i på hallgolvet. Tröttheten försvann som genom ett trollslag och jag minns att jag efter att ha läst det tillbringade en längre tid med att betrakta fullmånen från balkongen med ett varmt inre och med ett hjärta som slog hårt men mer taktfast än någonsin.
Jag kommer ihåg första gången vi träffades. Jag minns det som att det var igår och jag behöver inte ens koncentrera mig särskilt mycket för att göra det. Jag minns tiden med de trevande blickarna och det osäkra kramarna. Det fanns en känsla av att ingen av oss hade bestämt oss på riktigt hur vi skulle gå vidare med det hela. Jag minns när du kysste mig för första gången där på tågstationen. Du sa efteråt att du hoppades att jag inte tyckte att vi gick för fort fram och jag minns att jag tänkte: Hur kan den här så otroligt fina människan vilja ha en sån som mig? Jag minns att jag tänkte både en och två gånger på hur jag någonsin skulle kunna ge dig allt det du förtjänade och ville ha. Jag minns att jag skickade ett par kort med några egenskrivna dikter. Du lovade att du skulle spara dom, ta fram dessa när du blev gammal och tänka: "Vad små saker i livet kan göra en lycklig". Jag minns att du gav en skiva till mig och du skulle bara veta hur glad jag blir när varje gång jag inser att jag faktiskt har sparat den. Jag minns diskussionen vi hade om huruvida det var våren som fick känslan av ensamhet att växa sig starkare för att man faktiskt ville ha någon att dela allt med när naturen började leva igen och förbereda sig inför sommaren eller om vissa människor bara hade anlag för antingen hade vår- eller höstdepp.
Jag minns vårt maratonsamtal vid vattnet med alla fåglar som skrek ovanför våra huvuden. Jag bevarar fortfarande det i hjärtat som en av de vackraste stunderna i mitt liv. Jag minns att jag kallade dig min bästa vän där och då. Jag minns att vi en gång åkte i rulltrapporna upp från plattan mot Sergelgången och att vi tittade varandra djupt i ögonen. Du kysste mig lätt på munnen och jag minns hur enkelt allt kändes den dagen. Jag minns din fascination för havet som du beskrev som det vilda och det "otämjbara". Jag minns att ditt drömresmål då var NYC. Jag minns också att vi båda pratade om hur svårt det var att hitta någon som var på exakt samma nivå och "våglängd" i livet.
Jag minns när vi kramade varandra hårt men ändå igenkännande några år senare och att det återigen utspelade sig på en tågstation. Här för mig tankarna till när vi satt emot varandra hemma vid mitt köksbord och jag minns den varma känslan jag fick i magen, mitt i vårt samtal om allt och inget, där och då. Jag minns att jag betraktade dig när du pratade samtidigt som du då och då vände blicken ut genom fönstret och såg lite fundersam ut. Det var precis som att du tänkte att du inte borde vara där. Som att det var förbjudet. Men jag minns även att du någon gång under den här perioden påpekade att det kändes som att trots åren som gått så "kände" vi igen varandra ändå.
Jag minns glädjen kvällen/natten några dagar senare när jag kom hem till en tom, tyst och mörk lägenhet efter ett hårt arbetspass och hittade brevet med kortet i på hallgolvet. Tröttheten försvann som genom ett trollslag och jag minns att jag efter att ha läst det tillbringade en längre tid med att betrakta fullmånen från balkongen med ett varmt inre och med ett hjärta som slog hårt men mer taktfast än någonsin.
Now who's the one who's lost and lonely?
Det var en gång en polis...
Det finns två saker i livet att oroa sig över: antingen är du frisk, eller så är du sjuk. Om du är frisk så har du inget att oroa dig över, men om du är sjuk finns det två saker att oroa sig över: antingen blir du frisk eller så dör du.
Om du blir frisk så har du inget att oroa dig över, men om du dör så har du två saker att oroa dig över: antingen kommer du till himmelen eller så kommer du till helvetet.
Om du kommer till himmelen har du inget att oroa dig över och om du kommer till helvetet kommer du att ha så fullt upp med att hälsa på och snacka med dina vänner och bekanta så du har inte tid att oroa dig över något.
Om du blir frisk så har du inget att oroa dig över, men om du dör så har du två saker att oroa dig över: antingen kommer du till himmelen eller så kommer du till helvetet.
Om du kommer till himmelen har du inget att oroa dig över och om du kommer till helvetet kommer du att ha så fullt upp med att hälsa på och snacka med dina vänner och bekanta så du har inte tid att oroa dig över något.
